| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STOCKHOLMS- stok3holms~.
ss. förled i ssgr betecknande ngn l. ngt som tillhör l. kännetecknar l. kommer från l. avser l. rör Sthm.
B: STOCKHOLMS-ALN. (förr) i Sthm gällande l. från Sthm emanerande aln (se d. o. 1); äv. konkret, om aln (se d. o. 3) av denna längd. Hans storlich war thil en passelig mandz längdt wid pass 3 Stocholms alnar 1/12 quarther. Brahe Kr. 3 (c. 1585). Stockholmsalnen var en kopia af Rydaholmsalnen. Falkman Mått 2: 6 (1885). Rig 1949, s. 186. —
-AVDELNING~020. avdelning (se d. o. 3 d) avsedd för Sthm l. stockholmare l. bestående av stockholmare; jfr -krets 2. Beskow (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 128 (om de i Sthm bosatta ledamöterna i Svenska Akademien). Stockholmsavdelningen av Kamratföreningen Norrlandsartillerister. SvD(A) 18/4 1964, s. 14. —
-BLAD. stockholmstidning. Wieselgren Samt. 97 (1873, 1880). särsk. i sg. best., om var o. en av två i Sthm åren 1838—39 resp. 1901—06 utgivna tidningar. SvH IX. 1: 341 (1910; om förh. 1839). 2NF (1917). —
-BO. (-holm- 1615. -holms- 1561 osv.) [fsv. stokholmsboar, pl.] person bosatt l. född i l. härstammande från Sthm, stockholmare; jfr -inbyggare, -invånare. Svart G1 22 (1561). Stockholmsboerna, särdeles de som beflita sig om något nättare uttal, wilja ej .. giärna på att bruka (tjockt l). Hof Skrifs. 82 (1753). —
-BOD. jfr bod, sbst.1 3. Alla sina Franska moden / Slår han upp i Stockholms boden: / Flytter hit med alt sit skrå. Nordenflycht (SVS) 1: 72 (c. 1740). —
-BÄNK. riksdagsbänk med l. för ledamöter från Sthm; i fråga om nutida förh. bl. oeg. l. bildl., om riksdagsgrupp bestående av ledamöter från Sthm. Första platsen på Stockholmsbänken intages af kommerserådet Johan Sjöberg. Bergstrand PolitSilh. 1: 179 (1880). SvD(A) 16/9 1968, s. 13. —
-DIALEKT. i Sthm förekommande l. för stockholmare kännetecknande dialekt; jfr -jargong, -munart, -mål, sbst.1, -språk o. stockholmska 2. VetAH 1855—56, s. 55. Hedberg StorkSev. 77 (1957). —
Ssg: stockholmsgat-dialekt. (numera bl. tillf.) med mer l. mindre nedsättande bibet.: (grov) dialekt som brukar höras på stockholmsgatorna; jfr stockholms-dialekt. ”Du ser nervös ut, gamle!” sade Ansjovisen med sin prononcerade Stockholms-gatdialekt. Lundegård Prins. 104 (1889). —
-GRANIT. i sht geol. om ett slags i stockholmstrakten förekommande grå, finkornig granit (som genomsätter berggrunden). Höjer Sv. 1: 341 (1873). Gellerstedt Glänt. 63 (1909). —
-GRÖN. (†) i n. sg. substantiverat, om (urspr. i Sthm använt) grönt färgämne; jfr grön, adj. 1 j. Stockholmsgrönt, 5 prof. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 64. —
-GÄNGA. tekn. (urspr. sannol. i Sthm brukad) grov gänga (se gänga, sbst. 2). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 125. —
-HISTORIA. särsk. motsv. historia 3. Nils Ahnlunds Stockholmshistoria fram till 1523. Rig 1961, s. 18. —
-KANNA. (förr) i Sthm gällande l. bruklig kanna (se kanna, sbst.2 2). Hin, war ett WijnMått hoos the Hebreer, så stoort som 2 Stockholms Kanner, och ½ Stoop, effter wårt Mått. AJGothus ThesArithm. 129 (1621). Den öfver hela riket (enl. 1638 års riksdagsbeslut) gällande Stockholms-kannan .. = 102,0 nuvarande kubikdec(imal)-t(um). ÖfversVetAFörh. 1854, s. 93. —
-KIS ~ki2s, m.; best. -en; pl. -ar. [senare leden av sv. slang (månsing) kis, äldre man, husfader, av ovisst urspr.] (vard.) stockholmsgrabb; jfr -kille. SvD 26/11 1970, s. 13. —
-KOSA. (numera föga br.) kosa (se kosa, sbst.2 I 2 b) som leder till Sthm. Fryxell Ber. 4: 306 (1830). —
-KRETS.
-KRIMINAL. (ngt vard.) i sg. best.; jfr kriminal II 2. Stockholmskriminalen fick 82500 anmälningar 1963. SvD(A) 4/1 1964, s. 11 (rubrik). —
-KVARTER. särsk. (förr) motsv. kvarter 3; jfr -kanna. Log, Sextarius, war ett Wijnmått hoos the Hebreer, som hölt 1 1/2 Stockholms Qwarter. AJGothus ThesArithm. 129 (1621). —
-LED(EN). om den (tänkta) farled som från Östersjön leder till Sthm; jfr led, sbst.2 1 b. RA I. 1: 402 (1544). —
-LIV.
2) liv (se d. o. I 3) sådant det ter sig i Sthm; för Sthm typiskt l. kännetecknande liv; i sht i sg. best. Tegnér Brev 5: 56 (1828). Fritz von Dardels minnen från stockholmslivet. Fatab. 1957, s. 77. —
-MOD. i Sthm gällande l. från Sthm kommande mod (se mod, sbst.3 2 a). VeckoskrFrunt. 1824, s. 144. —
-MYNT. [fsv. stokholms mynt] (numera bl. om ä. förh.) i Sthm präglat mynt; jfr -pengar. (Tomten) war .. såldt for LXXX m(ark) stocholms mynt. OPetri Tb. 125 (1526). Botin PVetA 1771, s. 27. —
-MÅL, sbst.2 (numera bl. om ä. förh.) i Sthm gällande l. från Sthm kommande mål (se mål, sbst.3 1 c). 115 t(unno)r ½ span Stockholmsmål. Johansson Noraskog 2: 144 (i handl. fr. 1546). —
-MÅTT. särsk. (numera bl. om ä. förh.) = -mål, sbst.2; jfr mått, sbst.4 1 b. (Han kunde) vthi een Dryck .. vthdricka tres Congios Vini, thet är, effter Stockholms Mått, 3 Kanner och 3 Qwarter. AJGothus ThesArithm. 129 (1621). —
-PENGAR, pl.
1) [fsv. stokholms pänningar] (i skildring av ä. förh.) stockholmsmynt. Lundin o. Strindberg GSthm 565 (1882; om förh. 1481).
2) särsk. (mera tillf.) pengar (se penning I 5) avsedda att användas för l. vid stockholmsresa l. stockholmsvistelse o. d. Ekelöf Prom. 152 (1941). —
-POLIS. särsk. om Sthms polis (se d. o. 2) l. poliskår. Stockholmspolisens IF. NFSportlex. (1946). Stockholmspolisen behöver ca 300 nya polismanstjänster. SvD(A) 12/5 1966, s. 12. —
-POST. särsk. i sg. best., ss. namn på en i Sthm 1778—1833 utgiven tidning (först utgiven två ggr i veckan, från 1779 daglig tidning). Stockholms Posten. (1778; titel). —
-PRESS. i Sthm utgiven press (se press, sbst.1 5); i sht i sg. best.; jfr -tidning. Auerbach 928 (1913). Rig 1950, s. 120 (i sg. best.). —
-PUBLIK. i Sthm befintlig (av stockholmare bestående) publik (se publik, sbst. 3). Geijer Brev 266 (1833). —
-RIM. metr. rim (se rim, sbst.2 2) i vilket ē rimmar med ǟ- (i enlighet med uttalet i bl. a. Sthm, där ē- o. ǟ-ljuden sammanfallit). Heidenstam är icke stor genom sina stockholmsrim. PedT 1898, s. 672. —
-RIMMA. [till -rim] (mera tillf.) rimma (se rimma, v.2 2) med stockholmsrim; särsk. ss. vbalsbst. -rimmande. PedT 1898, s. 672. —
-SKILDRARE. skildrare (se d. o. 2) av Sthm (dess natur l. miljöer l. människor o. d.). Siwertz i god form som stilist, resonär och Stockholmsskildrare. TSvLärov. 1945, s. 384. —
-SKOLA. särsk. [av eng. the Stockholm school; termen tidigast använd 1937 av B. Ohlin († 1979)] nat.-ekon. i sg. best., om en skola (se skola, sbst.2 7) av svenska (i Sthm verksamma) nationalekonomer (med t. ex. E. Lindahl, E. Lundberg, G. Myrdal, B. Ohlin) med vissa samstämmiga åsikter (i sht i fråga om konstruktionen av en dynamisk teori) i fråga om makroekonomiska problem. EkonT 1954, s. 139. —
-SKÄR. utanför Sthm (befintligt skär l.) befintliga skär (se skär, sbst.4 2, 3). AOxenstierna 5: 322 (1630). —
-SLANG. i Sthm brukad l. från Sthm kommande slang (se slang, sbst.2); jfr -jargong. Högberg Vred. 3: 208 (1906). —
-SPANN. (förr) spann (se spann, sbst.4 1) utgörande stockholmsmål (se -mål, sbst.2). I hvar tunna 2 ½ Stockholms-spän. Johansson Noraskog 2: 144 (i handl. fr. 1546). Stockholmsspannen var så mycket mindre än Arboga-spannen. Därs. (1882). —
-STOP. (förr) stop (rymdmått för våta varor) utgörande stockholmsmål (se -mål, sbst.2). VarRerV 44 (1538). —
-SYNDROM(ET). [syndromet har bl. a. konstaterats vid ett internationellt uppmärksammat rån med tagande av gisslan den 23—28/8 1973 i en bank i Sthm] om förhållandet att person(er) som tagits ss. gisslan av t. ex. rånare l. terrorister ofta efter en tid (ss. ett utslag av självbevarelsedrift) känner lojalitet med rånarna osv. SvD 21/11 1979, s. 4. —
-SYSTEM(ET).
1) om det år 1913 av dr I. Bratt († 1956) grundade systemaktiebolag som fr. o. m. 1914 handhaft utminuteringen av spritdrycker i Sthm (o. som bl. a. införde motboken i febr. 1914). 2NF (1917).
2) om det (från 1/1 1919 till 1/10 1955 i Sv. gällande) restriktionssystem (se d. o. slutet) som byggde på stockholmssystemets (se 1) principer om individuell kontroll (gm motbok) av rusdrycksinköp, Brattsystem(et); jfr göteborgs-system, motboks-system. 2NF (1917). —
-TIDNING. i Sthm utgiven tidning; jfr -blad, -press. Strindberg NRik. 81 (1882). Så här dags har väl stockholmstidningarna kommit, sa han ivrigt. Lindgren MästBlomkv. 25 (1946). särsk. i sg. best., ss. benämning på en i Stockholm 1889—1966 utgiven tidning. ST 2/12 1889, s.1. —
-TUNNA. (förr) tunna (om 54—56 kannor) utgörande stockholmsmål (se -mål, sbst.2). JernkA 1: 315 (1826). —
-VIKT. (förr) stapelstadsvikt; äv. konkret, om viktlod för vägning enl. detta viktsystem. ArkliR 1562, avd. 21 (konkret). Rååkåpparen Räcknas à 18 bessmanspund effter Öhrebroowicht, och gåår kåpparen à 16 bessmanspundh som 1 skeppund Stockholms wicht är. BlBergshV 18: 141 (1687). Jansson 82 (1950). —
-VÄN. särsk.: i Sthm bosatt vän; äv. bildl., om ngt sakligt som finns i Sthm. Geijer Brev 118 (1811). Lundin o. Strindberg GSthm 43 (1880; om ett träd). —
-ÄKTENSKAP~002, äv. ~200. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (urspr. i sht i Sthm förekommande) samboende (se sam-bo, v. 1) l. sammanboende (se samman-bo 1) under äktenskapliga former utan att äktenskap ingåtts; jfr samvets-äktenskap, stockholmska 3. SthmFolkskBer. 1917—18, s. 120. ”Stockholmsäktenskapen” var kända redan vid mitten av 1800-talet och de berörde alls inte bara städerna. Rig 1978, s. 31. —
-ÖL. [fsv. stokholms öl] (förr) öl bryggt i Sthm l. på ett i Sthm brukligt sätt. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). SvKock. 211 (1837).
Spalt S 12031 band 30, 1989