Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIRRIG stir3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr sv. dial. stirret, stirrog, ävensom stirug, i bet. 1 o. 2 samt: darrande, envis, tjurig; till STIRRA, v.1]
1) motsv. STIRRA, v.1 2: stirrande (se STIRRA, v.1 2 e); äv. om ansiktsuttryck o. d.: som präglas av stirrande ögon. Damporträtten, något stirriga i uttrycket och platta, modebildsartade, har jag svårt att förlika mig med. SvD(A) 1916, nr 163 B, s. 3. Hermann ryckte till, stirrig och vild i blicken. Delblanc Prästk. 16 (1963). Så ful han är, .. med ansikte karvat ur en huggkubbe, snaggat ljust hår, höga kindknotor, stirriga ögon långt inne. Dens. Nattresa 25 (1967). Hans släpiga röst och stirriga ljusblå blick avslöjade ofta hjälplöshet och förvirring. Ekman Häxring. 129 (1974). — särsk. (tillf.) oeg. l. bildl., om enfald. Det hör den stirriga enfalden till att glömma att varje sak har två sidor. GHT 10/2 1926, s. 12.
2) motsv. STIRRA, v.1 4: som nervöst l. uppjagat far hit o. dit (på grund av nervositet l. upphetsning o. d.) l. som är virrig l. okoncentrerad; förr möjl. äv. utan tanke på nervositet: planlöst röra sig hit o. dit. Ensemblescenerna, serdeles folkfesten i första akten, med dess stirriga, rörliga lif, dess brokiga hvimmel .. gingo förträffligt. SthmFig. 1845, s. 71. (Prinsen) sprang omkring nervös och stirrig som vanligt. Tamm TjänstNegus 307 (1936). Vid det laget började vi känna oss stirriga inför välståndets problematik och avbröt diskussionen för dagen. Lindström RegKvar 316 (i dagboksant. fr. 1966). Inte hade han märkt att Sten haft dåliga nerver. På arbetet verkade han inte mer stirrig än de andra tjänstemännen. Ödmann Munk 173 (1968). — särsk. med sakligt huvudord: som präglas av sådan sinnesstämning, uppträdande l. dyl. — särsk. i det opers. uttr. vara stirrigt. Det var stirrigt i går morse i den svenska förläggningen. SvD 13/2 1987, s. 23.
Avledn.: STIRRIGHET, r. l. f. (i sht i vissa trakter) till 2: egenskapen att vara stirrig. PsykPedUppslB 2168 (1946). Tanter i trafiken anklagas ofta för virrighet, villrådighet och stirrighet. SDS 1981, nr 162, s. 39.

 

Spalt S 11882 band 30, 1989

Webbansvarig