Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STINS stin4s, m.//ig.; best. -en; pl. -ar (WoJ 898 (1891) osv.) ((†) -er DN 20/7 1896, s. 2)
Etymologi
[av st. ins., (i telegramspråk använd) förkortning för STATIONS-INSPEKTOR]
stationsinspektor. Tegnér ElliptOrd 15 (1882). Den vid olyckstillfället tjänstgörande stinsen, stationsskrifvaren A. SD 31/3 1915, s. 7. Kvinnliga stinsar på Lyckselebanan. UNT 4/12 1930, s. 5. Farsgubben ville ha mig till präst, men jag blev stins i Molanda. Siwertz Pagoden 201 (1954).
Ssgr: STINS-BAND. järnv. rött band angivande tjänstgöring som stins. SoS 1915, s. 101. —
-EXPEDITION. expedition för stins, stationsinspektorsexpedition. SD(L) 1901, nr 133, s. 3. —
-FRU. hustru till stins. Käll KlKrylbo 105 (1939). —
-MÖSSA. jfr -uniform. Sjöberg Kvart. 159 (1924). —
-UNIFORM. uniform för stins, stationsinspektorsuniform. Östergren (1946).
Avledn.: STINSA, v. (skämts.) tjänstgöra ss. stins (l. i stins ställe). Didring Malm 2: 68 (1915). Två minuter senare utbytte han signal med stationskarlen, som stinsade och viftade med sin flagga. Olson Crofts Tåg 48 (1947). Hon (dvs. en kvinnlig stationsinspektor) har stinsat i 25 år. DN 9/6 1970, s. 8.

 

Spalt S 11864 band 30, 1989

Webbansvarig