Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STIM, sbst.2, n.
Ordformer
(stimm)
Etymologi
[sv. dial. stim; jfr sv. dial. stimba, stimma, ånga, andedräkt, imma, töcken; i avljudsförh. till sv. dial. stamm, lukt, o. möjl. besläktat med eng. steam, ånga (se STIM, sbst.3)]
(†) dimma l. imma l. töcken. Herr Olle rider ut om ottemål, / Fallande dagg och drifvande stimm! SvForns. 2: 304.

 

Spalt S 11826 band 30, 1989

Webbansvarig