Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STICKLING, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Weste (1807), WoJ (1891)).
Ordformer
(stichl- 1779. stickl- 17951891)
Etymologi
[jfr nor. stikling, mlt. stēkelinc, steckelinc, stickelinc (lt. stickling), nl. stekeling, mht. stickelinc (t. stichling), meng. stikeling; till STICKEL; namnet syftar på fiskens ryggtaggar]
(†) spiggen Gasterosteus aculeatus Lin., storspigg. Fischerström 1: 417 (1779). WoJ (1891).

 

Spalt S 11644 band 30, 1989

Webbansvarig