Publicerad 1989   Lämna synpunkter
STATLIG, adj.1 -are; adv. -EN (HB 2: 297 (1596)).
Ordformer
(stadt- 1561—1596. stat- 1549. -lich 1568. -lig(h) 1549—1596. -ligit, n. sg. 1561—1572)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. statelig (ä. d. äv. statlig); av mlt. statlīk, stātlīk l. ä. t. sta(d)tlich, staatlich (t. stattlich), avledn. av STAT, sbst.3 (i bet. I 3); i bet. 2 sannol. utvidgad anv. av 1 (jfr bet.-utvecklingen av PRÄKTIG 4), möjl. dock etymologiskt identiskt med STATLIG, adj.3 — Jfr STATLIG, adj.2, STÅTLIG]
(†)
1) motsv. STAT, sbst.3 I 3: ståtlig l. storslagen l. magnifik l. praktfull l. präktig. Ett stadtligit och ett Kongh(ligi)t hwsz. HH XXXIII. 1: 201 (1561). Offuenn for forbemelde fiskerriet ligger store ssiöer, ssom er stadtlich ål wdthij. BtFinlH 4: 360 (1568). Både takett och golffwett (i drottningens gemak) bliffwer anseendtligit och stadtligit. HB 1: 190 (1572). Cröningen i Danmark ehr stadtligen afgongen ther haffue wared tiugu Furster. Därs. 2: 297 (1596).
2) riklig l. ordentlig l. ansenlig l. betydande l. stor. G1R 20: 297 (1549; om penningsumma). Haffuer Jag megh befraget .. och förnummit att .. (guldskedaren) för sine kunster fast en stadtlig Summe penger begärer. HH XXXIII. 1: 113 (1561). Wii (J. III) haffue försörgdt Stocholms stadh med stadtligere priuilegier och rättigheeter .. änn som någen tiidh tillförenne vdi wåre förfädhers .. tiidh. PrivSvStäd. 3: 238 (1573).

 

Spalt S 11244 band 30, 1989

Webbansvarig