| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STASS stas4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera nästan bl. vard.) prakt (se PRAKT, sbst.1 1) l. pompa (se POMPA, sbst.1 2 a) l. ståt l. prål (se d. o. 1, 4) o. d.; utom i a särsk. om all den prydande utrustning som bäres av ngn l. ngra (l. t. ex. av en häst) vid högtidligt tillfälle (t. ex. vid en parad l. procession o. d.). Schultze Ordb. 4912 (c. 1755; från Smål.). De (dvs. borgarna) trifdes allra bäst den tiden i sin klass / och läto storfolk bli i fred med flärd och stass. Bäckström Hed. 87 (1875). Jag hade fått gå ut med Kari för att se på stassen (dvs. den kungliga kortegen). Adelsköld Dagsv. 1: 56 (1899). Tröskverk och slåttermaskin .. och allt sådant hade hans fulla gillande, men på det bestämdaste satte han sig emot stass och grannlåt. Rönnberg Bredbolstad 52 (1907). Man kan inte säja, att det är nån stass här, sade Annmari, när de vandrade utför lagårdsbacken och nedåt sjön. Enkelt och flärdfritt och absolut fritt från lyx. Nordström PatrAM 55 (1931). Jag hade aldrig förr skådat så mycken grannlåt på en sele .. Hästarna, som brukade bära denna stass, voro stora, bruna, något oädla. Cronquist Ekipage 107 (1952). — jfr SILVER-STASS. — särsk.
a) i fråga om klädedräkt: ståt l. ståtlig l. fin klädedräkt l. mundering o. d.; ofta med inbegrepp av l. med tanken särskilt riktad på (den till klädedräkten hörande) utrustningen av smycken l. (praktfulla) prydnader l. insignier o. d.; äv. mer l. mindre ironiskt, om enkel klädedräkt. Klädd i sin bästa l. finaste stass. Vingåkerskullorna, som (vid midsommarhelgen) .. voro klädda i stass som det hette. SörmlH 13: 221 (1839). Faster Amalia skrudade sig i sin svarta stass och styrde sina steg bort till Gamla begravningsplatsen. Vasström SnittSnack 54 (1922). Prästfar .. visade sig i full stass på förstutrappan. Fogelqvist ResRot 150 (1926). Den gamla goda tidens hela granna stass av guldsmidda uniformer och svajande plymager. SvD(A) 1934, nr 16, s. 3. Jag fick på mig en stass som någorlunda lämpade sig för en söndagsresa på S.J:s snälltåg. Käll KlKrylbo 37 (1939). Irja Turti .. var en förvånansvärt lång sameflicka .. den smärta gestalten i färglågande stass rördes lite vajande. Rosendahl Lojäg. 257 (1956). — jfr BRUD-, BRÖLLOPS-, HÖGTIDS-, PROMENAD-, SOMMAR-, SÖNDAGS-STASS.
b) i uttr. vara till, äv. vara klädd till stass, vara avsedd att användas vid högtidliga tillfällen resp. vara iklädd högtidsdräkt. När hon var klädd till stass, begagnade hon bindmössa och stycke. GHT 1895, nr 232 B, s. 3. Kammaren — hvilken skulle vara till stass och stå stängd så godt som året om. Lindhé Ledf. 114 (1903).
c) (föga br.) i fråga om kroppshållning o. sätt att röra sig. Värdig, skenbart obesvärad sväfvade hon fram genom rummet med smidig stass. Högberg Vred. 2: 339 (1906).
d) i fråga om (muntlig l.) skriftlig framställning, betecknande granna ord l. fraser l. bombastiskt sätt att uttrycka sig o. d. Psykologiska analyser med deras inkrånglade djupsinne och deras tomma stass af psykofysiska konstord. OoB 1892, s. 230. Johanson SpeglL 53 (1909, 1926).
e) i uttr. hela stassen, övergående i bet.: alltsammans, alltihop, hela ”surven”; i sht motsv. a. Nu flyger hela stassen / af dikter om gråvädersslask / .. från nordiska Parnassen. Heidenstam Dikt. 173 (1889, 1895). Hela stassen af mina Andra Gardets, Carl Johans, Oscar I:s och Carl XV:s uniformer af alla sorter. Edholm SeklSlut 244 (1892). (Man) strök .. af mest hela stassen / och klef till midjan ut i vassen / .. att långa bladvasskärfvar skära. Gellerstedt Hemtr. 15 (1905). Så kom åskskuren och dränkte hela stassen. Östergren (1945).
2) [jfr motsv. uttr. i dan. o. nor.] (i sht i vissa trakter) i uttr. göra stass med l. för l. av ngn l. ngt, lägga stor vikt l. fästa stort avseende vid ngn l. ngt, göra ”affär” l. ”väsen” av ngn l. ngt; äv. i uttr. göra stass för att ngn gör ngt, ställa till stort ”väsen” för att ngn gör ngt. Det .. vore att göra allt för mycken stass af en sådan trollpacka som hon var. Bergström Grundtvig Folks. 124 (1879). Gör man för mycket stass för .. (tomten), blir han bortskämd .. och slutar så upp med att arbeta. Stenring Otyg 77 (1931). Mangislak tror jag inte är mycket att göra stass med. Det tycks vara en öde stäpp. Böök Storsk. 78 (1940). Ska det göras så mycket stass för att en pojke slutat skolan (dvs. tagit studentexamen)? Därs. 177.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om festklädd bröllopsskara på färd i ordnad procession, brudstass (se d. o. 1), bröllopsstass (se d. o. 1); äv. allmännare, i uttr. komma i stass, komma i procession l. i rad. Sjöborg BlekH 141 (1792). Brudparet .. anfördt af .. brudswenner och af musiken, som red .. i spetsen för den i full sträckning kommande stassen. Lovén Folkl. 169 (1847). Företrädd af spelmannen, kom ungdomen parwis ”i stasz” (i rad) och tågade under musik genom bygatorna (vid majgille). Bruzelius AllmogL 58 (1876). Lundell (1893). — jfr BRUD-, BRÖLLOPS-STASS.
-RUM. (tillf.) rum (se rum, sbst.3 9) som endast begagnas vid högtidliga tillfällen, finrum. Böök ResTyskl. 118 (1916; i polsk bondgård). —
-STUGA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) rum (se rum, sbst.3 9) som endast begagnas vid högtidliga tillfällen. Bergström Grundtvig Folks. 221 (1879). —
-VAGN. (i sht i skildring av ä. förh.) vagn för bruk endast vid högtidliga tillfällen. Bergström Grundtvig Folks. 221 (1879).
Spalt S 11101 band 30, 1986