Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STALSTEN, pl. -ar.
Etymologi
[av t. stahlstein, av STÅL o. STEN]
(†) järnspat, siderit; jfr stål-sten. Stalstenar och Järnochror äga i förkalkadt lynne, ingen sammanbindande kraft. VetAH 1787, s. 99. Stalsten, Phlintz eller Hvit Järnmalm, består av järn, ofta öfver 40 procent, mineraliseradt med kalk och brunsten. Garney Masmäst. 180 (1791).

 

Spalt S 10868 band 30, 1986

Webbansvarig