Publicerad 1986   Lämna synpunkter
-STAD ~sta2d l. ~sta2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -städer ~stä2der.
Etymologi
[fgutn. (lokalitetsbetecknande) staþuar, pl. (i dat. staþum), sv. dial. stad, m., f., n. (äv. ss. senare led i ssgrna båt-, ek-, färje-, land-stad m. fl.); jfr fvn. stǫð (gen. stǫðvar), f., plats, landningsplats, nor. dial. stø(d), stod, f., ställe där kreatur mjölkas l. vilar, landningsställe, ävensom lat. status (gen. -ūs), sätt att stå, position, plats, status o. d. (se STATUS); till roten i STÅ; i sv. o. sv. dial. har ordet i stor utsträckning anslutits till STAD, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. senare led i ssgr: landnings- l. tilläggsplats (för båt l. fartyg). — jfr BÅT-, FÄRJ-, LAND-, LÄND-, SKEPPS-STAD.

 

Spalt S 10744 band 30, 1986

Webbansvarig