| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄKA spä3ka2, v.2 -er, -te, -t, -t (1Kor. 9: 27 (NT 1526: späkier, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -ar Knorring Cous. 2: 105 (1834); sup. -at Knorring Torp. 2: 145 (1843); p. pf. -et TbLödöse 405 (1597)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE, -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) (utom i a, b numera bl. med ålderdomlig prägel) göra (ngn) spak (se SPAK, adj. 2) l. (ngt) spakt, undertrycka l. få makt l. bukt med (ngn l. ngt), tvinga (ngn) att ge l. underkasta sig l. få (ngt) att minska l. avta, kuva (se KUVA, v.2 1, 2) l. kväsa (se KVÄSA, v. 3) l. tygla l. tämja l. mildra l. dämpa o. d.; äv. utan obj. Kädhonar wordo slitna aff .. (den besatte mannen), och fiätrana synderslaghne, och ingen kunde späckia honom. Mark. 5: 4 (NT 1526; Bib. 1917: få makt med). Rosen Sucker .. späker Gallans skarpheet. Månsson Åderlåt. 125 (1642). Önskom Kungen hwar med annar, / Såta eller späkta grannar; / Såta Grannar fasta se, / Späkta de trolösa tre! Runius (SVS) 2: 143 (1713). Den stygga Sjukdomen har så späkt mina själs och kroppskrafter, att jag satt der nästan utan att säga ett enda ord. Bremer Brev 1: 42 (1821). Kuckla nu ihop ett recept, som späker munnen på don Benito Cihuálpa! Högberg JesuBr. 2: 27 (1915). (New Yorkbornas älskvärdhet) berusar oss arma svenskar, späkta i umgängesformer av sur avmätthet. Buergel Goodwin HHögh. 94 (1925). — särsk.
a) i fråga om att kuva l. kväsa ngn gm att plåga honom l. (i sht) ålägga honom försakelser (se FÖRSAKA 3 b) l. (plågsamma) mödor o. d.; med person- l. sakobj.; ofta refl.; i sht i fråga om att på sådant sätt kuva osv. ngns egenvilja (se d. o. 1, 2) l. undertrycka oönskad känsla (t. ex. vrede) l. egenskap l. begär l. drift l. sinnlighet o. d. ss. ett sätt att luttra l. rena sinnet l. uppnå ett högre själstillstånd o. d.; numera i sht i slutet. Ålägga sig späkningar gm att banta. Han späkte sig med milslånga promenader. Forsius Phys. 105 (1611; med avs. på vrede o. olust). Chronander Bel. D 1 a (1649; med avs. på munks kättja). Spegel GW 38 (1685; utan obj.). Nu wil hon så, nu så vppå mig harmen släcka; / Nu mig med träle-kost och grofwa syslor späcka. Kolmodin QvSp. 1: 57 (c. 1710, 1732). Menniskohjertat behöfwer späkas af motgången. Franzén Pred. 5: 111 (1845). Jag lärde .. (prosastycken) utantill för att späka min själ. Claëson Lockhart PolAgent 12 (1933). De kanoner, som man enligt Görings ord köpte med späkningar, har bevisat sitt praktiska värde. SvD(A) 1938, nr 293, s. 13. (Romanskonserterna) kräver den form av minutiös förberedelse och späkelse som inte stressande operagästspel ger tid för. DN(A) 1965, nr 289, s. 15. — jfr SJÄLV-SPÄKANDE o. SJÄLV-SPÄKELSE samt SJÄLV-SPÄKNING. — särsk. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) i fråga om det religiöst betingade bruket att (ss. botövning för begången synd l. i avsikt att döda l. dämpa sinnligheten o. d.) ålägga sig försakelser (gm att avstå från sinnlig njutning o. d., t. ex. gm att fasta) l. plåga sig (t. ex. gm gisselslag l. bärande av tagelskjorta o. d.). Iach späkier min lekamme och vnderkuffuar honom. 1Kor. 9: 27 (NT 1526; Bib. 1917: tuktar). Reynick är en rätt fromer man, / .. Han lefwer strengt som Eremit, / .. Och späker sin Krop medh hardt twång. Forsius Fosz 26 (1621). Han öfvergick de strängaste Munkar .. i sitt kötts späkande. Botin Hist. 2: 58 (c. 1790). De Indiska fakirerne, som, i afsigt att späka sig, i åratal blifvit stående under iaktagande af en absolut orörlighet. Hygiea 1841, s. 390. (Den unge religiöse mannens) späkningar och påhitt .. utgjorde en ständig källa till skratt och skämtsamma häntydningar. Krusenstjerna Fatt. 3: 198 (1937). Hartman NattLys. 12 (1951; refl.).
b) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i fråga om Guds hemsökelse (se HEMSÖKA 5) av människorna l. en människa för att bringa dem (henne) till underkastelse under hans vilja. Tå kom gudz wredhe offuer them och drap the besta ibland them, och späkte the vtläsna j Israel. Psalt. 78: 31 (öv. 1536; Bib. 1917: slog ned Israels unga män). Then samme Herren godh, / Som osz sargar, slår och späker, / Synda-såren åter läker. Ps. 1695, 294: 2. Ach! huru liuft är det, at Herren späker mig. Frese AndelD 17 (1720, 1726). Wiszerligen har Herren späkt osz genom miszwäxtår, såsom han i öknen späkte Israels barn. Franzén Pred. 4: 52 (1844).
c) i fråga om samhällets (l. en institutions) verksamhet att gm (hot om) straff o. d. bringa medborgarna (i sht de kriminella) till underkastelse under lagar l. bestämmelser l. konventioner o. d.: (gm straff) tukta l. näpsa (ngn). PJGothus Savonarola SyndSp. E 7 a (1593). Her ehr dess gudj skie lof en Nådig och Christelig öf(ve)rheet til som fast stoore bofvar kan spekia. VDAkt. 1656—7, nr 226 (1655). På ett .. ställe förvarades liderligt folk, som af polisen här blifva kurerade och späkte. UvTroil (1772) i MoB 1: 215. Det fanns en tid, då .. presterna hade obehindrad frihet att späka kättare med tagelskjorta. Hellberg Samtida 12: 217 (1874).
d) (†) i fråga om undertryckande av uppror o. dyl. l. i fråga om att besegra l. kuva ngn i krig; med obj. betecknande person l. landområde; äv. i pass. med intr. bet.: bli spak; äv. oeg. l. bildl. Konungen (nödgades) tenckia till att speckia några landsendar, och twinga them till lydno. Svart G1 116 (1561). Ey .. är .. (freden) osz nyttigh, ty wåre Fiender måste späckias och tilbaka drijfwas. Spegel Oliw. C 2 a (1675). Rebellerne (dvs. kroppens upproriska lemmar) de börja / At späkas. Frese VerldslD 163 (1726). Ehuruvähl Dahl allmogens oordenteliga rörelser nu mehra afstadnat och de uproriske späkte, är dock (osv.). HSH 1: 313 (1743).
2) (numera mindre br.) med avs. på häst.: göra spak (se SPAK, adj. 3); förr äv. med avs. på vilt (otämjt) djur: göra tam, tämja. Schroderus Comenius 176 (1639). Gamle Tigrar låta aldrig späkja sig. Orrelius Diurr. 2: 6 (1750). Hästtämjaren Rarey förbluffade, äfven i Sverige, alla hästkännare genom sin hemliga, men ofelbara, method att späka öfverdådiga hästar. Hellberg Samtida 9: 114 (1873). Schulze KanadPrär. 103 (1931; med avs. på unghästar).
3) (†) med avs. på vatten: göra spak (se SPAK, adj. 5); anträffat bl. i p. pf. i adjektivisk anv., om vatten: spak. Frågades om det är lijka täpning med kränckior och Steen kaar (vid laxfiske) i Speckt waten? Swarade ja, att ther Stilla watten är, täppes lijka tätt på begge sätten. AktsamlKungsådreinst. 214 (1692).
(1 a slutet) -RIS. ris (se ris, sbst.1 6) för späkning (jfr -gissel); särsk. bildl., motsv. ris, sbst.1 8. Larsson i By SistKärv. 13 (1914).
Spalt S 10494 band 30, 1986