Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPÅDOM spå3~dωm2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. spåå-. -dom 1541 osv. -doom 15261672)
Etymologi
[fsv. spadomber; motsv. fd. spadom, spodom (d. spådom), fvn. spádómr; avledn. av SPÅ]
1) motsv. SPÅ 1: förutsägelse om kommande (o. meddelande om andra fördolda) ting (med hjälp av tillskriven övernaturlig förmåga l. tolkning av tecken), spående (se SPÅ 1 (a)); siande; utom ss. förled i ssgr numera nästan bl. dels: förmåga(n) l. konst(en) att göra sådana förutsägelser l. att spå l. sia, dels konkretare med tanke på innehållet (men med bevarad icke individuell anv.; jfr 2). Thå wij gingom till ath bidhia mötte oss en pigha som hadhe en spådooms anda, och hon droogh sina herrar mykit båtning till medh hennes spådoom. Apg. 16: 16 (NT 1526; Därs. 1981: genom att spå). Propheterna .. predica idher falska syner, spådom, affgudherij, och sins hiertans bedrägherij. Jer. 14: 14 (Bib. 1541). (Ryska spåmän) sade förmedelst sin spådom, att uti deras land war kommin stor lycksalighet, gienom en förnäm mans annkombst. Reenhielm OTryggw. 21 (1691). Far någor med spådom, signeri eller annor widskepelse; böte första gången tijo daler .. til fyratijo daler. MB 2: 2 (Lag 1734). Siarn, Oikleussonen menar jag, / En redlig, hofsam, ädel samt gudfruktig man, / Så vis i spådom, hvilken nu (osv.). Alexanderson Sept. 37 (1868). De kvinnor, som vid germanernas strider plägade förrätta spådom .. säges .. ha förklarat, att gudarna ej tillstadde germanerna att vinna en seger, om de gingo till drabbning före nytändningen. Arv 1947, s. 42. De här korten är avsedda för spådom och inte för spel. Fagerberg VitmålHj. 48 (1966). — jfr FÅGEL-, LÖGN-SPÅDOM. — särsk. med bestämning styrd av sådana prep. som i l. med, förr äv. (ut)av, angivande det hjälpmedel varmed spåendet utföres. Spådom eller teknatydning vthaff Foglasång, hoop och andra åthäffuor. Linc. (1640; under augurium). (Eng.) Chiromancy .. or Palmistry, (sv.) spådom af händerna. Serenius G 1 b (1734). Spådom med nycklar. Nordforss (1805). Spådom .. i kort, i caffe. Weste (1807).
2) motsv. SPÅ 1 (a), i konkret(are), individuell anv.: (utsaga l. yttrande innefattande) innehåll i enskild akt av spående, förutsägelse om framtida (l. andra dolda) ting; äv. (numera bl. med anslutning till 3): profetia, stundom äv.: siande förbannelse (se -LÖN); jfr 1; jfr AUSPICIUM 1, HOROSKOP 3. Tro l. tvivla på spådomar. Dunkla l. svårtydda spådomar. Hes. 21: 23 (Bib. 1541). Swartmunckar .. / .. spå, / huru Stocholm skall snart förgå, / .. then spådom wart eij san. JMessenius (1629) i HB 1: 126. Stjernorna fara icke wille; men the, som sin Spådom theraf twinga wilja, kunna lätteligen stapla. Aken Reseap. 114 (1746). Så äro jämwäl de spådomar, som .. (Jesu lära) innehåller, en kraftig besegling och stadfästelse, då wi se dem, den ena efter den andra upfyllde. Nohrborg 43 (c. 1765). På flera ställen i .. (Värmlands) Finskogar omtalas en man .. (som) förutsade .. att en tid skulle komma då Borangen skulle bli herregård, kyrka byggas vid Djäkneliden och skogarne mätas med jernlänkor. Till Finnarnas stora förvåning slog denna spådom till större delen in på 1830-talet. Borgström ResVerml. 100 (1845). Sibyllan .. började sin karaktärsskildring och spådom, i det hon med pekfingret följde handens hemlighetsfulla linjer (på Jonas). Bergman JoH 9 (1926). Ymer 1951, s. 211. — jfr FÅGEL-, FÖRE-, LÖGN-, NATIVITETS-, OFÄRDS-, OLYCKS-, SANN-, SIBYLLE-, VÄDER-SPÅDOM.
3) i allmännare l. förbleknad anv. av 2 (jfr SPÅ 2): (på inre, mer l. mindre djup övertygelse l. på bedömning utifrån vetande l. erfarenhet grundad) förutsägelse om framtiden; ofta äv. liktydigt med: antagande l. föraning l. gissning om framtiden; jfr 1. Lösa l. ovederhäftiga spådomar. Här sannas nu min egen spådom. Den otacksammaste, den hårdaste blijr iag för den liufligaste och sötaste Aeneas kallader. 2Saml. 1: 121 (c. 1669). Hvad jag af föräldrar och informatorer lärdt, at med dygdig och redelig vandel samt modeste upförande recommendera mig hos alla, fick jag nu ställa uti utöfning och fan, at deras spådom var richtig. Tilas CurrVitæ 68 (1756). (Tycho Brahe) blef (en gång som barn) .. så betagen af .. öfverensstämmelsen imellan phenomenet (dvs. solförmörkelsen) och (den exakta) uträkningen, at han deraf fick en särdeles längtan at lära sig grunderna til sådane astronomiske spådomar. Melanderhjelm ÅmVetA 1784, s. 5. Jag har sjelf hört .. (general C. Cronstedt) säga .. att han till denna spådom (dvs. om K. XII:s död) ingen annan anledning hade än den, att då han .. begick sina salighets-medel .. rann det honom uti sinnet, att konungens lif innan kort slutas skulle. Fersen HistSkr. 1: 5 (c. 1790). Den gamla A.-B:s redaktionen .. (vågade) kort efter Februarirevolutionen 1848 .. spå att det franska kungadömet för alltid vore förbi .. Denna spådom blef upprepad: att kungadömet i Frankrike är för alltid förbi. Hellberg Samtida 5: 204 (1871). Läkarens spådom hade .. icke besannats. De Geer Minn. 1: 165 (1892). Wigforss Minn. 2: 165 (1951). — jfr FÖRE-, LÖGN-, OFÄRDS-, OLYCKS-, SANN-, VÄDER-SPÅDOM.
4) motsv. SPÅ 3: förutsägelse l. tecken l. förebud l. varsel; numera bl. med anslutning till 2. I naturen äre prædictiones och divinationes, thet är, tekn och spådomar om tilkommande ting, til gått och ondt. Forsius Fosz 90 (1621). (Lat.) omina, (sv.) tekn, spådom, förebod. Juslenius 2 (1745). Hur ofta hade han ej beklagat bonden, som saknade skönhetssinnet, så att han på sjöns färg såg en spådom om vackert eller fult väder. Strindberg TjqvS 3: 106 (1887). — särsk. (†) i uttr. taga spådom av ngt, uppfatta ngt som ett omen l. förebud. Erkebiskopen Gustaf Trolle, tordes ej töfwa förrän i Stockholm. Man tog här af en god spådom på Gustaf Ericsons sida. Celsius G1 1: 96 (1746).
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SPÅ 4: (verk av) trolldom. (Lat.) Fascinum .. (sv.) Spådom, trolldom. Ekblad 110 (1764). Lindahl o. Öhrling (1780).
Ssgr (i allm. till 1 (o. 2)): SPÅDOMS-ANDE (i bet. 13, stundom äv. i bet. 4) l. -ANDA (numera bl. i bet. 4). [fsv. spadoms ande]
1) andeväsen som äger spådoms- l. siarförmåga; äv. bildl. Den spådoms and i Delphis (dvs. Apollon). Rosenfeldt Vitt. 168 (c. 1690). Then rädsla Fulvia i dag i siälen kände, / The täta suckar hon åt Himla-hwalfwet sände: / Wor’, Spådoms-Andar, som mig sade ödets slut. Knöppel Reg. 47 (1741); jfr 2.
2) ande (se d. o. IV e β) som ger ifrågavarande person spådomsförmåga l. förmår honom att spå. Almqvist TreFr. 3: 33 (1843).
3) (numera mindre br.) om person som ägnar sig åt spådom; jfr ande VI 1. Afzelius Sag. 7: 86 (1853). Därs. X. 2: 107 (1866).
4) inspiration l. ingivelse l. förmåga att spå; äv. bildl.; jfr ande VIII 2. Linc. (1640; under furor). VetAH 1773, s. 275 (hos barometer). Om .. (S. Lidman) hade ägt spådomsande, hade han inte klarare kunnat förutsäga vad som skulle ske med honom år 1917 och år 1921. Schück (o. Warburg) 3LittH 8: 143 (1949).
(1, 2) -BOK. bok i spådomskonst; äv. (i sht i pl.): bok innehållande spådomar, sibyllinsk bok, orakelbok. Hamb. (1700).
(4) -DRÖM. (numera bl. mera tillf.) om dröm innefattande l. utgörande förebud l. varsel. Schroderus Os. 2: 163 (1635).
-FULL. [fsv. spadomsfulder]
1) till 1, 2, om person: full av spådom. JournLTh. 1813, nr 5, s. 2.
2) (numera mindre br.) till 4: som utgör tecken l. förebud l. varsel. Almqvist Amor. 11 (1822, 1839).
(2) -FÖRKUNNING. (†) om uttalande av spådom(ar). Phosph. 1812, s. 33.
-FÖRMÅGA.
1) till 1; jfr -kraft. Wulf Köppen 1: 369 (1799).
2) till 4, om egenskap att kunna utgöra tecken l. förebud l. varsel. Andersen Sag. 265 (1850).
-GRILLER. jfr grill, sbst.2 Kellgren (SVS) 5: 704 (1794).
-GUD. (om förh. under antiken) om gud som gav orakelsvar; särsk. i sg. best., om Apollon: siarkonstens l. spådomskonstens gud. Bliberg Acerra 368 (1737). Oraklet, som ansågs hämta sina svar från själve spådomsguden. Östergren (1944).
-GÅVA. [fsv. spadoms gava] jfr -kraft. Block Progn. 5 (1708).
-HANDLING. (†) om handling innefattande l. ingående ss. led i spående. Schroderus Sleid. 6 (1610).
(2, 3) -HOT. (tillf.) om hot innefattat i spådom. Nordenflycht QT 1745, s. 82.
-HUS. (†) (om förh. under antiken) om tempel, etablissemang l. dyl. som hyser l. är invigt till orakel. Sylvius Curtius 180 (1682; om orakelhelgedomen i Didyma).
-INGIVELSE~0200. profetisk ingivelse l. ingivelse att förutsäga framtiden l. spå. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1, 4, 5) -KONST. [fsv. spadoms konst] (medfödd l. inlärd) konst att spå, i sht bestående i metod (ss. undersökning av himlakroppars positioner, kroppsliga egenheter hos individ, slaktade djurs inälvor m. m.) att urskilja o. tolka tecken l. förebud om kommande händelser l. förhållanden, mantik; äv. om enskild sådan metod; äv. (motsv. spådom 3) förbleknat, om förmåga att göra slutledning l. antagande l. gissning; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om trolldomskonst l. trolldom. (Böcker) Om truldoms och spådoms konster, fåfengelighe Disputerande och trätte böker (osv.). Sigfridi b 1 b (1619). En dom vtöffuer Anna Nilss doter i Myre i Resell sochn, som haffuer genom spådomss kunst förgiffuit Rafuall Jöransons hustru i Myre. ÅngermDombRenov. 1634, fol. 23. Utan spådomskonst kan man gissa, hwad .. (den äkta mannen) giorde för et ansichte (när han fann en annan man i hustruns säng). Lindahl Tanckef. 17 (1740). Emedan Brian (som du vet / Kan läsa framtids hemlighet) / Försökt den spådomskonst i går, / Som blott i nödfall nyttjas får, / .. Man slagtade Duncraggans tjur (vars hud användes som dräkt åt spåmannen). Arnell Scott Sjöfr. 111 (1829). Den egentliga spådomskonsten var av olika slag, såsom stjärntydningskonst, förmåga att tyda väderleksföreteelser, fåglarnas flykt och andra djurs beteende samt att tolka betydelsen av olika slags missfoster, vidare leverbeskådande, bägarspådom och drömtydning. Grimberg VärldH 1: 453 (1926). jfr inälve-spådomskonst. särsk. (†) med bestämning styrd av prep. av, angivande det hjälpmedel varmed spåendet utförs. Möller 1: 108 (1745).
-KRAFT. [fsv. spadoms kraptir, pl.] kraft l. förmåga att spå. Besitta spådomskraft. Hagberg Shaksp. 12: 125 (1851).
-KUNSKAP~02 l. ~20. (numera föga br.) spådomskonst. Kolmodin QvSp. 2: 584 (1750).
(1, 2) -KVÄDE. (tillf.) om kväde utgörande l. innehållande spådom. Atterbom Minnest. 2: 44 (1840).
(1, 2) -LIK. lik spående l. spådom. Lind (1749).
(1, 2) -LÖFTE. (numera bl. mera tillf.) om löfte utgörande l. innehållande spådom l. utgörande innehåll i spådom. Dalin Montesquieu 187 (1755). Hwasser VSkr. 2: 326 (1851).
-LÖN. särsk. om lön (se lön, sbst.1 2 a) för (uttalande av) siande förbannelse. 4Mos. 22: 7 (Bib. 1541).
-MÖ. (†) sibylla, spåkvinna; jfr spå-mö. Stiernstolpe Blumauer 3: 16 (1814).
(1, 2) -ORD. om ord ingående i l. yttrade ss. spådom; äv. yttrande utgörande spådom, spådom. Ling Styrbj. 103 (1824). Dahlgren Calderon 61 (1858; om yttrande).
(1, 5) -REDSKAP~02 l. ~20. redskap avsett ss. hjälpmedel vid spående; äv. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. etnol. o. folklor.) om redskap osv. vid utövande av trolldom; förr äv. koll.: hjälpmedel för spående l. förutsägelse om framtiden. Block Progn. Dedik. 2 (1708; om (aktgivande på) fåglars sång o. flykt). Norrl. 3: 57 (1906; om samisk trumma). Wedin Rothstein Welzl 235 (1932).
((3 o.) 4) -REGLA. (†) om regel för tolkning av tecken l. förebud; anträffat bl. i fråga om förebådande av visst väder. Block Progn. 28 (1708).
-STAD. (†) om stad bekant ss. hemvist för profet. Wulf Köppen 1: 371 (1799).
-STEN. (numera bl. mera tillf.) om sten använd ss. spådomsredskap. Forsius Min. 184 (c. 1613).
(1, 2) -SÅNG. (numera bl. mera tillf.) om sång utgörande l. innehållande spådom. Almqvist Amor. 13 (1822, 1839).
-SÄTT. sätt att spå; i sht i fråga om art av teckentydning. Weste 1: 886 (1807).
(1, 4) -TECKEN. (givet l. sökt) tecken som förutsäger l. förebådar l. varslar om ngt (o. utgör underlag för spådom); äv. om övernaturligt vittnesbörd om ngt (i uttr. spådomstecken till ngt). GT 1786, nr 31, s. 1 (: til). Retzius FinKran. 42 (1878).
(1, 4) -TISTEL. (tillf.) spåtistel. Omkring oss växer spådomstisteln. Kolthoff VäderkvÖ 104 (1921).
(5) -TJUV. (†) ss. okvädinsord, om person som anses l. utpekas för att ha stulit med hjälp av trolldom. ÅngermDomb. 16/11 1629, fol. 4.
-VIS, n. (†) i uttr. på spådomsvis, gm spående l. spådom. Hamb. (1700).
(1, 2) -VISA. (numera bl. mera tillf.) visa utgörande l. innehållande spådom. PoetK 1821, 2: 30.

 

Spalt S 10393 band 29, 1985

Webbansvarig