| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPYA spy3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (2Petr. 2: 22 (NT 1526: spyionar, pl. best.) osv.) ((†) -er UpplDomb. 3: 116 (1541), Spegel (1712)).
(ngt vard.) uppspytt l. uppkräkt maginnehåll (l. blod o. d.), uppkastning. All bord äro full medh spyior. Jes. 28: 8 (Bib. 1541). Gollfwet war af .. spyor orenat. VDP 1716, s. 159. (Berusade) personer njuta .. stundom detta vidriga dödssätt — att kväfvas af sin egen ”spya”. Wretlind Läk. 4: 16 (1896). Det rann saliv och spyor ur mungiporna men hon hade inte kraft att kräkas mer, hon bara hickade och ryckte. Trotzig Svek. 98 (1966). — särsk.
b) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr SPY, v. 1 f). Rosor med stingande taggar, drakars spyor av bittert och ont .. allt det han hittills genomlevat i sin fattiga tillvaro. Väring Vint. 265 (1927); jfr β. Perim, kol- och oljestationen byggd på stelnad lava, en djävulens spya i Bab-elMandeb. Mörne Elef. 7 (1931); jfr β, δ. — särsk.
α) i nedanstående bibelställen o. ordspråkliga vidareanv. härav. Hunden går åter till spyionar, och swinet som twaghit är sölar sigh åter j träcken. 2Petr. 2: 22 (NT 1526; Därs. 1981: till sin spya). En hund äter sina spyior igen. SalOrdspr. 26: 11 (öv. 1536). Simon (dvs. en trollkarl i Samarien på apostlarnas tid) trädde ifrån Christendomen til sina spyor igen vthi Italien, och bleff een gräseligh Sächts vphooff. Schroderus Os. 1: 22 (1635). Likna ej hunden i smak, som går til förriga spyor. Nicander GSann. 40 (1766). Så, så, gemena hund, du kräkte upp / Ur frossar-swalget konungsliga Richard / Och will nu äta dina döda spyor / Och går och tjuter efter dem. Hagberg Shaksp. 3: 273 (1848).
β) liktydigt med: falskt tal l. påfund l. dyl. (jfr SPY, v. 1 f α γ’). Konungen i Påhlen .. hafwer stijgit ifrån .. Konung Gustaffs förmaning ock Testamente, och hafwer taget wedh Påfwens spyer, förgifft ock falska Lähra. Stiernman Riksd. 627 (1606). Öffwerhetz Personer moste .. owänners bakdantan och förtaal, såsom Sathans spyor, förachta och slå vtur sinnet. L. Paulinus Gothus MonPac. 281 (1628). jfr DJÄVULS-SPYA.
δ) i uttr. djävulens spya, ss. grovt nedsättande beteckning för person. Corvino. Du djäfvulns spya! Ned med dig, kom ned! / Finns intet annat hus än mitt att göra / till skådeplats för ert fördömda gyckel? VLitt. 3: 739 (1902).
Spalt S 10384 band 29, 1985