Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRÄKA, v.; anträffat bl. dels i inf., dels i ipf. -te (HovförtärSthm 1672 A, Verif. 101 (: frÿspräktes, pass.)), dels ss. vbalsbst. -NING (HovförtärSthm 1672 A, Verif. 93 (: frijspräkningen, sg. best.)).
Etymologi
[av (m)lt. spreken (som dock ej anträffats i motsv. anv.) l. (mh)t. sprechen, tala o. d., äv.: förklara l. utse (ngn till ngt) (se SPRÅK). — Jfr ANSPRÄKERSKA, FÖRSPRÄKARE, STORSPRÄKANDE, STORSPRÄKERI]
(†)
1) anställa (gesäll). De mästare, som önskade antaga gesäller i arbete, eller, som det hette på hantverksspråket, spräka gesäll, fingo anmäla detta hos ämbetets ålderman. Hansson SkomYrkH 82 (1919).
2) förklara (lärling) utlärd (till ngt); i ssgn FRI-SPRÄKA (Såsom Hans Kongl. Maÿ:tz Puukslagare drängh Mathias Willman nu utlärdt hafwer, så at han efter wanlig ordning .. bör frispräkaz .. (skall anordnas) en collation .. widh frijspräkningen. HovförtärSthm 1672 A, Verif. 93. Morianen Mathias Willman frÿspräktes til Pukslagare. Därs. 101).

 

Spalt S 10307 band 29, 1985

Webbansvarig