Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUTIG (numera bl. ss. senare ssgsled ~sprɯ2tig), adj.
Etymologi
[sv. dial. sprutig, finnig; till SPRUTA, sbst.1 (i bet. 6), l. möjl. SPRUT, sbst.3 (i en i riksspråket icke belagd bet.: fläckigt utslag) l. dyl.; jfr sv. dial. sprut, n., fint rödprickigt utslag på kroppen]
fläckig l. prickig; numera bl. ss. senare ssgsled; förr möjl. äv.: strimmig l. spräcklig (jfr SPRITIG, adj.2). Sprutig .. (dvs.) Stänkt, fläckig, med fläckar bestänkt. Schultze Ordb. 4828 (c. 1755). Weste (1807; med hänv. till Strimig o. Spräcklig). Meurman (1847). — jfr RÖD-, SVART-SPRUTIG. — särsk.
a) om tackjärn: som har korn l. småfläckar med avvikande färg spridda o. blandade i den vita massan, hagelsatt. Rinman 2: 1058 (1789). Almström KemTekn. 1: 468 (1844). jfr GRÅ-, VIT-SPRUTIG.
b) om person: fnasig l. finnig o. d. Sprutiga Gottländskor med grårandiga värkenskjolar och svarta bindmössor. Lovén ResedagbGottl. 31 (1824).

 

Spalt S 10192 band 29, 1985

Webbansvarig