Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRUNS sprun4s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(sprunds 1896 (: Sprundsupprymmare; möjl. att hänföra till SPRUND, sbst.2)—1918. spruns 1736 (: sprunshål; möjl. att hänföra till SPRUND, sbst.2), 1836—1902 (: sprunsa, avledn.))
Etymologi
[sv. dial. spruns; jfr nor. dial. sprunns; ombildning av SPRUND, sbst.2, gm anslutning till SPUNS l. utlöst ur ssgr med SPRUND, sbst.2, ss. förled]
1) (numera föga br.) i tunna o. d.: sprundhål l. sprundtapp, sprund; jfr SPUNS 1. Platen Glascock 1: 47 (1836; i pl., om sprundtappar). (Sv.) spruns .. (fr.) bonde. Konow (1887). Lundell (1893).
2) (numera föga br.) sjöt. om litet trästycke som infälls i del av fartyg för att ersätta ett gm röta l. skada fördärvat (o. därför urtaget) stycke, lus; jfr SPONT 2 b, SPRUND, sbst.2 2, SPRUNDA 2, SPUNS 2. Stormasten var groft tilltagen, men hade 7 à 8 större eller mindre spruns. AntSAOBArk. 1892. Smith (1918).
Ssgr (till 1; numera föga br. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sprund, sbst.2): SPRUNS-DUK. sprundduk. Platen Glascock 1: 47 (1836). —
-HÅL. sprundhål. Broocman Hush. 3: 9 (1736). Lundell (1893). —
-UPPRYMMARE~0200. sprundborr. BoupptVäxjö 1896 (efter sprithandlare).
Avledn.: SPRUNSA, v. [sv. dial. sprunsa (i bet. 1)]
1) (numera föga br.) till 1, med avs. på tunna o. d.: sprunda (se d. o. 1 a). Konow (1887). Lundell (1893).
2) (numera föga br.) sjöt. till 2: fälla in ett l. flera stycken av trä i (ngt av trä), lusa; jfr sprunda 2, spunsa. AB(L) 1902, nr 38, s. 7.

 

Spalt S 10175 band 29, 1985

Webbansvarig