Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRIT, sbst.2, l. SPRITT, sbst.1, r. l. m.; best. -en; l. SPRI, sbst.2, r. l. m.
Ordformer
(spri (-rij, -rj) c. 1645—1847. sprit (-jt) 1710—1863. spritt (-rj-) 1684—1891)
Etymologi
[sannol. av (mlt. motsvarighet till) lt. sprie, biform till sprö, spröi, spreu, spree, sproi, ett slags hudsjukdom; jfr nl. spruw (nl. dial. äv. sproe, sprou(w)), ett slags hudsjukdom; till det v. som föreligger i nl. sproeien, t. sprühen, båda med bet.: spruta, nära besläktat med ett icke anträffat ffrank. sprōwan, som ligger bakom ffr. eproher, bestänka; i avljudsförh. till mht. spræjen, spræwen, stänka o. d. (se SPREJ)]
(†) = PINN-HOSA; jfr RASP, sbst.3 IErici Colerus 2: 342 (c. 1645). Pinhosa och sprit kallar man en muggartad sårnad som stiger långt up på bakbenen. Florman Abildgaard 48 (1792). SFS 1863, nr 32, s. 20 (angivet ss. liktydigt med mugg). Spritt .. (dvs.) köttig utväxt på karleden. WoJ (1891).
Avledn. (†): SPRITTIG, adj. som har ”sprit”. Hästen muckig och sprittig på alla 4. Benen Cass(eras). GenMRulla 23/7 1684.

 

Spalt S 10137 band 29, 1985

Webbansvarig