Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRINGEL, r. l. m. (KrigVAT 1839, s. 21) l. n. (Ahlman (1865)).
Etymologi
[av t. springel (i bet. 1), avledn. av springen (se SPRINGA, v.)]
1) (†) motsv. SPRINGA, v. I 3 (, 8), på främre underredet till ett hästdraget hjulfordon: springbåge (se d. o. 1), svängel. Skalmhästens (draglinor fästes) i en springel eller springvåg mellan skalmarne. KrigVAT 1839, s. 21.
2) motsv. SPRINGA, v. I 8: från mast (l. bom) framskjutande smäcker stång varmed övre aktra hörnet av ett segel sträcks ut, spri; anträffat bl. i utvidgad anv., om sprisegel. Ahlman (1865, 1872).

 

Spalt S 10127 band 29, 1985

Webbansvarig