Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRING spriŋ4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[liksom dan. o. nor. spring lån av nl. l. t. l. eng. spring; sannol. till (stammen i) SPRINGA, v. (jfr d. o. I 8)]
sjöt. om förtöjningslina l. -tross som förs ut från fartyg till pollare på kaj l. till ankarkabel l. kätting; särsk. dels om förtöjningslina osv. som förs ut akteröver från förskeppet l. föröver från akterskeppet för att begränsa l. stoppa upp oönskad rörelse hos fartyget för- resp. akteröver, dels om förtöjningslina osv. som förs ut från för- l. akterstäv o. varmed fartygets för resp. akter med vindens l. propellerns hjälp kan vridas ut från kajen (så att fartyget lätt kan backas resp. gå föröver ut från denna); jfr SPRÅNG, sbst.1 I 12. Föra uth ett spring, skier då, när man will wända sijdan til på trångt Watn, at bruka Styckene (dvs. kanonerna). Rosenfeldt Tourville 113 (1698). Spring .. kan sättas på ankartåget, göras fast i land eller utföras med ett varpankare. Ekbohrn NautOrdb. 188 (1840). Hamnen (i Pireus) är lång, men temligen smal, så att man måste ha ”spring” (förtöjning) i land för att ej skrymma för mycket genom fartygets ”svajning”. SD(L) 1897, nr 4, s. 3. Spring .. (dvs.) I allmänhet hvilken slags tvärförtöjning som helst å ett fartyg. Ekelöf Ordl. (1898). Nu kastas det aktra springet, bogankaret hivas. VFl. 1920, s. 51. Springet fungerar, när det gäller maskindrivna fartyg, som ett slags hävstång. SAOBArkSakkSvar (1980). — särsk. i vissa anv.
a) i förb. med prep. för (jfr c) l. med, i uttr. (i sht av typen ankra l. ligga för l. med spring) betecknande att ett fartyg ankras l. ligger till ankars med spring fäst vid ankaret l. ankartåget l. ligger förtöjt i hamn med spring till pollare i land. Widegren (1788: med spring på tåget). Franske Amiralen .. signalerade .. (före slaget vid Abukir 1798) at han ämnade til ankars invänta fienden, hvarföre hvart Skepp borde lägga sig för spring. KrigVAH 1822, s. 173. Fregatten låg förtöjd med spring på ankartåget, så att den alltid var i stånd att varpa aktern mot vinden. Marryat KonEgen 435 (1836). Den 15 augusti ankrade fregatten för spring på redden utanför Tripolis. Hägg TretungFl. 294 (1941). Skall man ankra med spring på ankaret, manas en kabel eller en vajer ut genom en halkip så långt akter ut som möjligt. Weinberg Sjömansk. 122 (1954). Fartyget låg för spring med babords bog mot vågbrytaren. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 8 (1965).
b) i uttr. sätta, i sht förr äv. göra spring på ankare l. ankartåg, föra ut o. fastgöra spring på ankare resp. ankartåg. (Fr.) Mouiller en croupiere, (sv.) giöra spring på Ankret. Rosenfeldt Tourville 113 (1698). Sätta spring på .. ankartåg. SAOBArkSakkSvar (1980).
c) i uttr. lägga (skepp) l. (o. i sht) för (jfr a) spring, förankra (skepp) medelst spring. Då det icke kunde afhjelpas (från grundet) lades Skeppet på Spring at visa tvärsidan mot den ankommande Fienden. Tornquist Utk. 1: 173 (1788). SAOBArkSakkSvar (1980: för).
d) i uttr. lätta med spring, lätta ankare (för utgång från kaj) med hjälp av spring. Konow (1887).
Ssgr: SPRING-ANKARE. [jfr t. springanker] (numera bl. tillf.) sjöt. om mindre ankare (varpankare) som läggs ut så att ankarkabeln kan utnyttjas ss. ett spring (t. ex. för att tvinga upp fartygsaktern mot vinden). Deleen 750 (1836).
-TÅG. [jfr nl. springtouw, t. springtau]
1) (numera föga br.) tåg (dvs. (grövre) rep l. dyl.) använt l. avsett att användas ss. spring, spring. Bobrik NautWb. 654 (1850). ÖoL (1852).
2) [utvidgad anv. av 1 (jfr pärt, sbst.1 1, i ssgn pärt-lina, förtöjningslina)] (†) om pärt (se pärt, sbst.1 2). Bobrik NautWb. 654 (1850).
-VARP. (numera mindre br.) till mindre ankare (varpankare) fäst tåg (varp) använt l. avsett att användas ss. spring; jfr -tåg 1. KrigVAT 1849, s. 207.

 

Spalt S 10054 band 29, 1985

Webbansvarig