Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRAGGA sprag3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sannol. avledn. av SPRAGGE. — Jfr SPRAGGIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om buske l. kvist: spretigt röra sig av och an l. dyl.; särsk. i särsk. förb.
Särsk. förb.: SPRAGGA PÅ10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) röra sig l. upprepade gånger böja sig spretigt (av o. an). (En liten granplanta) lägger .. sig mot (såg-)tänderna och sätter i med ett benhårt knarrande, men böjer sig så sakta undan vartefter sågen biter in i stammen, och Elov tänker slött att den kan gärna spragga på bäst den gitter, snart ska den väl ändå rivas av. Parling Motorsåg. 197 (1950).

 

Spalt S 9995 band 29, 1985

Webbansvarig