Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPRADA, v. -ade, l. SPRADAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-a 1902 osv. -as 1902 osv.)
Etymologi
[sannol. motsv. d. sprade, spraka, sprätta, stoltsera o. d.; jfr (med förlängning av d) sv. dial. spradda (till), slå (till), samt fvn. spraðka, sprattla, o. SPRALA; möjl. till den rot som föreligger i sanskr. spárdhate, tävlar, kämpar, spŕdh-, tävling, kamp, got. spaurds, kapplöpningsbana. — Jfr SPRADEBASS, SPRALA, SPRATA, v.1]
(i Finl., ngt vard.) sprätta, stoltsera. FoU 15: 73 (1902). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 94 (1958).
Avledn.: SPRADIG. (i Finl., ngt vard., numera föga br.) sprättig. FoU 15: 73 (1902).

 

Spalt S 9994 band 29, 1985

Webbansvarig