Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPORTSMANSHIP spor4tsman~ʃip1 l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, äv. (föga br.) SPORTMANSHIP spor4t-, r. (IdrBl. 1924, nr 17, s. 2, osv.) l. n. (SvD(A) 1956, nr 266, s. 7); best. -en resp. -et.
Ordformer
(sport- 19241932. sports- 1924 osv.)
Etymologi
[av eng. sportsmanship; av SPORTSMAN o. -SHIP (se -SKAP)]
sportsmannaskap l. sportsmannaanda. (Amerikanerna) voro självfallet till en början ytterligt nedslagna (över nederlaget i 100 metersloppet) .. Inom kort tog emellertid deras medfödda sportsmanship ut sin rätt. IdrBl. 1924, nr 83, s. 2. I många fall torde protesten kunna undvikas genom ömsesidigt hänsynstagande och först och sist ett gott sportsmanship (inom handbollssporten). Därs. 1935, nr 12, s. 13. Visbyföraren Karl Rydberg följde med i det längsta, men från det femtonde varvet var tysken ensam kvar i sin klass. Sådana småsaker hindrade emellertid inte denne att fortfarande hålla samma höga fart. Sådant är bevis på god sportsmanship. SvD(B) 1935, nr 144, s. 12.

 

Spalt S 9973 band 29, 1985

Webbansvarig