Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPIRSVALA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. lån från (m)lt. l. (m)ht. (jfr mlt. spīrswale, mht. spīre, t. spiere, spierschwalbe, alla med bet.: tornsvala); förleden av ljudhärmande urspr. (fågelns läte återges (Rendahl Brehm 9: 222 (1930)) med ”spi spi” l. ”kri”; jfr -SPIRA) l. etymologiskt identiskt med SPIRA, sbst.1 (p. g. a. fågelns vana att välja boplats i kyrktorn l. dyl.), senare leden SVALA, sbst.]
(†) fågeln Apus apus Lin., tornseglare, tornsvala. ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 10. Spir-svalan kommer sist, ibland för, och ibland efter d. 20 Maj. VetAH 1763, s. 262. Förän aspen blommat ut, .. samt spir-swalan hirundo apus .. någon tid wistas i negden, så må ingen med säkerhet aftappa wår-watn ifrån des ängar. Gadd Landtsk. 2: 270 (1775). ÖoL (1852). (jfr: (En sak) må nämnas .., som möjligen tyder på, att .. namnet spirsvala en gång varit mera allmänt i bruk i Sverige. FoFl. 1920, s. 168.)

 

Spalt S 9809 band 29, 1985

Webbansvarig