| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPIRITUS spi4ritus l. -tɯs, äv. spir4– (spi`rituss Dalin), r. l. m. (ApotT 1698, s. 79 osv.) l. (i bet. II 2) m.//ig. (Järta (1841) i 3SAH XLIII. 2: 22 osv.); pl. = (Palmchron SundhSp. 139 (1642; i bet. IV 1) osv.), äv. (i bet. I 1 o., numera företrädesvis, III 2) -ar (Rydberg Brev 2: 72 (1873; i bet. I 1), Hammarstedt SvForntro 52 (1920; i bet. III 2)). Anm. I det enskilda språkprovet är det understundom svårt att avgöra, om spiritus skall uppfattas ss. sv. l. lat., varför gränsdragningen i sådana fall med nödvändighet blir (mer l. mindre) godtycklig. I språkprov där spiritus ingår i ett uttr. tillsammans med en l. flera lat. former, betraktas det ss. lat. (t. ex. i uttr. spiritus rector l. rektor, se REKTOR anm. 2:o). Ett ansenligt antal sådana lat. uttr. nyttjas i fackspr. (i sht farm.) i blandning med sv.
I. i bet.: (språkligt nyttjat) utandningsljud, samt i anv. som närmast ansluter sig till denna bet.
1) [jfr t. spiritus; anv. utlöst ur lat. spiritus asper, lenis (se nedan); jfr äv. gr. πνεῦμα, spiritus (asper, lenis), grundbet.: vind(fläkt), andedräkt)] språkvet. i fråga om forngrekiska (klassisk grekiska), dels om ett (ss. bl. o. bart ett utandningsljud uppfattat) i uddljudande ställning framför vokal uppträdande h-ljud (i sht förr äv. [efter lat. spiritus asper] benämnt hård spiritus), dels i utvidgad anv. om ett annat i samma ställning uppträdande konsonantiskt ljud av annat slag, vanl. identifierat ss. ett slags stämbandsklusil (i sht förr äv. [efter lat. spiritus lenis] benämnt mjuk spiritus); i utvidgad anv. äv. om vartdera av de ortografiska (diakritiska) tecken (urspr. utgörande var sin del av den grekiska bokstaven H (varmed ljudet tidigare tecknats i vissa forngrekiska dialekter): ├ resp. ┤, sedermera förenklade till └ resp. ┘ o. slutligen till ‛ resp. ’) varmed ifrågavarande ljud betecknades. De så kallade Spiritus hos Grekerne voro i deras äldsta skrift särskilda karakterer, hvilka skrefvos bland andra bokstäfver. Norrmann Eschenbg 1: 28 (1817). I afseende på Vocaler märkes, att spiritus sättes framför en stor bokstaf, men öfver en liten, t. ex. Ἀσία, ἀπάτη. Rabe GrElGr. 3 (1857). Spiritus .. (dvs.) i grekiska grammatikor dels det i början af vissa med vokal börjande ord uttalade skarpa h-ljudet, dels det i början af vissa andra med vokal börjande ord hörda tonande explosivljudet. 2NF (1917). Sedan det joniska alfabetet införts i Aten 403 f. Kr., saknades ett tecken för det i den attiska dialekten ännu bevarade h-ljudet. I skrift infördes i stället de båda slagen av spiritus: 1) asper ‛(t. ex. Ἁρμόδιος), motsv. h-ljudet före vokaler i början av ord .. 2) lenis’ (t. ex. Ἀριστογείτων) vid övriga vokaler i början av ord. 3NF 18: 260 (1933). H-ljudet liksom dess tecken kallas spiritus asper (hård spiritus), det andra slaget spiritus lenis (mjuk spiritus). 2SvUppslB 27: 21 (1953). När samma vokal får både spiritus och accent, sättes spiritus före akut och gravis men under cirkumflex. Solders GrekGr. 3 (1974). — särsk. i utvidgad anv., om diakritiskt tecken av i huvudmom. angivet slag använt (utan känd funktion) för att beteckna uddljudande o. ibland inljudande r-ljud. Spiritus (utandningstecken) .. (:) ρ såsom begynnelsebokstaf får ‛, och ρρ inuti ord tecknas ofta ῤῥ; t. ex. ῥήτωρ (rhetor); πύῤῥος (Pyrrhus). Löfstedt GrGr. 2 (1868). I nygrekiskan har man slopat spiritus på rho. SAOBArkSakkSvar (1983); jfr 2.
2) språkvet. i fråga om nygrekiska, om vartdera av de från forngrekiskan nedärvda diakritiska tecknen ‛o.’ som utan ljudvärde vidmakthålls i skriften i den utsträckning de förekom i fornspråket (med från antiken traderad latinsk terminologi benämnda: spiritus asper resp. lenis). Mystakidis LbNygrek. 8 (1962).
3) [utvidgad anv. av 1] språkvet. (tillf.) i fråga om semitiska språk, om stämbandsklusil, fast vokalinsats. I fråga om semitiska språk nyttjas termen Spiritus om ett med .. (den fasta vokalinsatsen i tyskan) likartat ljud, med inhemskt namn kallat alef. BonnierKL 10: 1328 (1927).
II. i bet.: ande(kraft), själ, samt i anv. som närmast ansluter sig till denna bet.
1) [bet.-utveckling ur I 1; jfr motsv. bet.-utveckling hos ANDE] (numera bl. i skildring av ä. (filosofisk) uppfattning l. i vitter stil) om människas andliga l. själsliga förmåga l. kraft l. väsende, ande, själ; äv. övergående i bet.: andlig livlighet l. livaktighet l. kvickhet; jfr SPIRIT 1, 2. Alt thet, som hafwer tancka, förstånd och wilja, thet kallas spiritus eller anda. Rydelius Förn. 274 (1722, 1737). Spiritus .. (dvs.) ande, kraft. Andersson (1845). (Riksdagsförhandlingarna) voro .. ej .. synnerligen uppiggande. Någon spiritus förmärktes just ej. Billing AntRiksd. 181 (1899). Spiritus .. (dvs.) ande, själ. IllSvOrdb. (1955).
2) [bet.-utveckling ur 1 l. möjl. direkt av lat. spiritus i uttr. spiritus rector, eg.: andens ledare (se REKTOR anm. 2:o)] (†) om (intellektuellt) ledande kraft (i ett företag o. d.), ledande själ; anträffat bl. med ironisk bibet. Jag har .. gifwit .. (utgivarna av Svenska Biet) nödiga varningar i afseende på åtskilligt samt specielt på Spiritusen (dvs. möjl. G. Löwenhielm). De hafwa sagt sig icke erna låta honom få något inflytande på sig och Tidningen. En annan spiritus — Gyllenhaal — lärer hafwa beställt .. Ett äreminne öfwer Swågern Hofr:s Rådet Silverstråle. Järta (1841) i 3SAH XLIII. 2: 22.
3) (numera bl. i skildring av ä. (naturvetenskaplig) uppfattning) i all materia inneboende (från världssjälen emanerande) kraft varigm denna ordnades o. gavs liv; särsk. om sådan kraft (uppfattad ss. ngt halvt immateriellt, halvt materiellt) som tänktes fungera ss. förmedlare mellan världssjälen o. materien; jfr IV 1. (Enligt Francis Bacon hade) All ting .. en spiritus och den bestämda tyngden, ty de täta och tunga kropparna hade mer spiritus än de lätta. Ehrenheim Phys. 1: 124 (1822). En spiritus (Geist) ej hvad man egentligen kallar ande, utan en kraft, utspridd i hela skapelsen, omfattande all materia, såsom upphof till dess förhållanden, var antingen i en yttre hvila ingången i förvandtskaperne, eller i synbar förändring, rörlighet. Verkade han utomkring materien, var han egentligen allmän naturkraft, verkade han inom materien för att dela och ordna den, var han organisk. Därs. 325. Denna världssjäl .. tänkte (man) sig (än) som en allt genomträngande subtil osynlig eld eller eter, än med nyplatonikerna såsom okroppslig och därför i behov av en halvt materiell, halvt immateriell vehikel, en spiritus, varigenom den kunde träda i förbindelse med materien. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 159.
III. i bet.: övernaturligt väsen, samt i anv. som närmast ansluter sig till denna bet.
1) [bet.-utveckling ur II 1; jfr motsv. bet.-utveckling hos ANDE] (†) andeväsen, ande (se d. o. IV); jfr 2. När han eengångh i förleden höst war hoos .. (den för svartkonst anklagade studenten), haar han först sidt en synnerligh apparition, sedhan kom en spiritus och kastade twå handskriffter på bordet. ConsAcAboP 2: 295 (1661).
2) folkl. om (i ett glasrör l. en ask o. d. förvarat) djur (i sht en vit orm l. en ödla l. spindel l. skalbagge o. d.) l. föremål (i sht i form av ett snidat djur l. ett litet skelett o. d.) som enligt ä. folktro ansågs bringa lycka l. dra rikedom till sin ägare (mot att denne förskrev sin själ åt djävulen). Larsson BildFord. 66 (i handl. fr. 1708). Han hade en spiritus — det vet ni väl, vad det är? — jo det är en ande, som de har i ett glas, som drar till dem pängar. Landsm. B 2: 29 (1908). En spiritus är en hvit orm bevarad i en dosa. I stället för en orm har man också ett sexbenigt djur (en spindel) eller ett säreget djur utkläckt ur ett ”tuppägg”. Spiritusen matas med nykter spott på morgonen, innan man ätit. I stället för djur ha också förekommit i trä skurna bilder af ödla eller insekt. Norlind AllmogL 640 (1912). Enligt Wigström är en spiritus ett ödleliknande djur, men med sex ben, och Flentzberg har hört den beskrifvas som en skalbagge .. eller som ”ett litet benrangel i en dosa”. Fatab. 1912, s. 101. Spiritusar eller Spirtusar .. erhållas enligt folksägnen antingen genom direkt överenskommelse med djävulen eller ock på åtskilliga andra sätt, såsom t. ex. därigenom att ett s. k. tuppägg (ett förkrympt hönsägg) utkläckes av värmen i en persons armhåla .. eller så att den metas på mask tagen i en galgbacke. Hammarstedt SvForntro 52 (1920). Spiritusen är ett av folktrons demoniska väsen, besläktat med bjära, mjölkahare och goenisse. Kulturen 1939, s. 90. Till museet (har) överlämnats en gåva av mera sällsynt art, en ”spiritus”, bestående av en liten sköldpaddsliknande figur, monterad på en stolpknapp av mässing. Fatab. 1963, s. 221.
IV. i bet.: flyktigt ämne, samt i anv. som närmast ansluter sig till denna bet.
1) [bet.-utveckling ur II 3; jfr motsv. bet.-utveckling hos ANDE] (numera bl. i skildring av ä. (naturvetenskaplig) uppfattning) om (ytterst) fin l. flyktig l. kraftigt verkande (i form av en vätska l. en gas l. ånga l. dunst föreliggande l. för ögat osynlig) materia tänkt ss. den livgivande l. essentiella l. aktiva beståndsdelen i l. hos ngt (särsk. liktydigt med: kvintessens (se d. o. 1)); särsk. dels om (spiritus utgörande) kolsyregas (bl. a. förekommande i ”surbrunnar”), dels om (spiritus utgörande) ånga l. dunst som tänktes uppstiga från jordklotet; äv. i utvidgad anv., om flytande ämne innehållande en spiritus (i ovan angiven bet.). The subtileste Spiritus, och then skärste Blodsens deel går ther medh (dvs. vid könsumgänget) aff. Palmchron SundhSp. 139 (1642). Så snart man förer Gödzlen på Åkren, skal hon strax vtbredas, och genast ärjas medh (sannol. felaktigt för nedh), på thet Solen och Winden hennes Spiritus och Kraffter icke förtorckar och bortblåser. Risingh LandB 21 (1671). Denna Ångan, Gas eller Spiritus (man må kalla den huru man wil) är alla Suurbrunnars sanskylliga Lijff, deraff de sin rätta warelse taga. Hiärne Watt. 12 (1683). Spiritus .. (dvs. bl. a.) Flytande ämne som innehåller en spiritus. Weste FörslSAOB (c. 1817). Alla de oräkneliga Fixstjernorna, Solen och Planeterna näras (enl. Seneca) af jordens utdunstningar (Spiritus, halitus). .. Denna spiritus blir sedan använd till att förklara de flesta phenomenerna. Ehrenheim Phys. 1: 63 (1822). Denna hitintills okända spiritus, som icke låter qvarhålla sig i öppet kärl och icke kan återföras till synlig materia, kallar jag (dvs. 1600-talsläkaren van Helmont) Gas. SthmBelysn. 24 (1903). Med viss anslutning till Paracelsus antager Willis såsom kroppens grundämne salt och svavel samt i stället för dennes kvicksilver ”spiritus”, såsom det element, vilket bildar grundvalen för kroppens verksamhet. Tigerstedt MedUtv. 2: 61 (1923). Comenius .. hänvisar i förbigående till kemikernas försök att ur metaller, växter o. s. v. extrahera deras spiritus eller quinta essentia. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 294; jfr a. — särsk.
a) gm destillation l. extraktion (se d. o. I 2) utvunnen spiritus (särsk. utgörande en syra l. ett syrligt l. skarpt ämne); äv. allmännare, om destillat l. extrakt; äv. i utvidgad anv., om vätskeblandning innehållande sådan spiritus. Spiritus destillerat af köksalt. Hiärne Förb. 28 (1706). (En läkare) drager Spiritus vt vr the ädlaste wäxter. Scherping Cober 2: 399 (1737). Chemisterne kalla alt det Spiritus, som under varande destillation, visar sig som strimor i .. (destillationskolven), eller som et moln i recipienten. Wallerius Hydrol. 95 (1748). Distillerade spiritus af sådane salter, såsom, saltpetter-spiritus eller skedwatn .. äga (osv.). Rinman Jernförädl. 285 (1772). jfr ALUN-, HJORTHORNS-, KOKSALTS-, SALMIAK-, SALPETER-, SALT-, STINK-, SVAVEL-SPIRITUS m. fl.
b) (†) bildl., i fråga om ngt sakligt abstr., om dettas innersta väsen l. natur l. ledande princip l. rätta art. Lätt kan .. wärdighetens spiritus förflygtiga, och den synes då tom, blir köld, likgiltighet. Ljunggren Est. 2: 109 (1860).
2) [eg. specialfall av 1] om spiritus (i bet. 1 (a)) utgörande etylalkohol; äv. o. (utom i skildring av ä. (naturvetenskaplig) uppfattning) numera bl. (i sht i vissa kretsar, särsk. mer l. mindre skämts.) i utvidgad anv., dels om etylalkohol, dels övergående i allmännare bet.: alkoholhaltig dryck (stundom äv. med kollektiv innebörd: alkoholhaltiga drycker), äv. pregnantare: starksprit, brännvin. ApotT 1698, s. 79. Håll, kära far; / Nog af denna spiritus, för vår torstiga strupa. / Klinga Gubbar glas mot glas. Bellman (BellmS) 2: 143 (c. 1770, 1791). Et renare och bättre extract (av kinabark) torde .. fås, om barken först digereras i rectificerad spiritus, och denna sedermera, efter skedd filtration afdestilleras. LittT 1795, s. 88. Det hufvudsakligaste redskapet till vår tids förderfliga dryckenskap är distillerad spiritus. Jästa drycker bidraga ock något till förderfvets verk. KyrkohÅ 1925, s. 215 (i handl. fr. 1832). Lorensberg, der man ej får sälja spiritus på söndagarna förrän kl. 9 åt andra än pigornas gunstlingar. Edholm SvunnD 206 (1854). Ren spiritus (dvs.) sprit. SAOL (1973). — jfr CITRONSKAL-, KAMFER-, KANEL-, LAVENDEL-, MELISS-, METMASK-, MÄNNISKOHJÄRN-, RÖK-, SALVIE-, SITTVER-, SKEDÖRTS-, SKÖRBJUGGS-, SKÖRBJUGGSGRÄS-, SLAG-, SOCKER-, TAND-, VIN-SPIRITUS m. fl.
(II 3, IV 1) -HALTIG. (numera bl. i skildring av ä. (naturvetenskaplig) uppfattning) som innehåller (en) spiritus; jfr spiritualisk 2, spirituell 3, spirituös 2. SAOBArkSakkSvar (1978). —
-KOMPASS. (numera föga br.) vätskekompass (vars dosa är fylld med en blandning av alkohol o. vatten). KrigVAH 1832, s. 92. —
-LAMPA. [jfr t. spiritus-lampe] (numera knappast br.) lampa alstrande ljus gm förbränning av alkohol, spritlampa. VetAH 1813, s. 220. Berzelius Kemi 5: 1109 (1828). —
-TERMOMETER. (numera knappast br.) termometer i vilken det temperaturberoende ämnet utgörs av alkohol, sprittermometer. Berzelius Kemi 3: 352 (1818).
Spalt S 9801 band 29, 1985