Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPIRING, om växt(del) r. l. m., om person m.
Etymologi
[sv. dial. spiring, m., ung trädstam, yngling; jfr mlt. spīrink (äv. spirlink), nors, mnl. spierinc (nl. spiering), nors, mager person, t. spiering, liten fisk, nors, smal (skranglig) person; avledn. av SPIRA, sbst.1, l. SPIRA, v.]
(†) motsv. SPIRA, sbst.1 1, l. SPIRA, v. I 1, om uppskjutande (lång o. smal) ung växt(del); anträffat bl. bildl., om lång o. smal yngling. Schultze Ordb. 4791 (c. 1755).

 

Spalt S 9791 band 29, 1985

Webbansvarig