Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPINA spi3na2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. I medicinskt fackspr. användes vanl. ordet i rent latinsk form. Klufven Ryggrad (Spina bifida). Collin Ordl. (1847). (Lat.) Spina .. (sv.) tagg, kam, även ryggrad. Wernstedt (1935).
Etymologi
[liksom d., t. o. eng. spina, ffr. espine (fr. épine, eng. spine), it. spina av lat. spina, ryggrad, (törn)tagg, spina, till den rot som (med annan utvidgning) äv. föreligger i SPETT, sbst.2, SPIK, sbst.1 — Jfr SPINAL, adj., SPINELL, SPINETT, SPINÖS]
1) anat. bentagg l. benkam o. d. LbKir. 2: 169 (1922).
2) (om antika förh.) på romersk cirkus l. kapplöpningsbana: (med pelare, bildverk o. d. prydd) längsgående mur. Rydberg KultFörel. 4: 261 (1887).

 

Spalt S 9683 band 29, 1984

Webbansvarig