| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPETSA spet3sa2, v.2, förr äv. SPESSA, v.2, l. SPITSA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) genomsticka (ngn l. ngt) med l. träda upp (ngn l. ngt) på ngt vasst o. d.
a) (i sht om ä. förh.) (ss. bestraffning) träda upp (ngn) på en (i marken fastsatt) spetsig påle l. järnstång (l. spjut) o. d. (o. därigm på ett avskräckande sätt avrätta honom); äv. i uttr. spetsa ngn på ngt. Spegel Oliw. C 3 b (1675). Ryssarne .. spetsade barnen på pålar och sköto på dem med pilar. Ekelund 1FädH 1: 130 (1829). (Mannen) som sökte sprida uppror i lägret, blef spetsad. Fryxell Ber. 5: 79 (1831). Slutligen spetsades .. (snapphanarna) utmed landsvägarne på glödgade jernpikar, i hvilken ställning man kunde se dem flera dagar uthärda de rysligaste plågor. Mankell Fältsl. 823 (1859). Snapphanen Lars Jörgenssön döms .. att mista livet genom att spetsas på påle och kvarsitta där tills döden inträtt. Lundkvist Snapph. 234 (1968).
b) i annan (åtm. delvis från a utgående) anv.; särsk.: genomsticka (person l. djur) med l. ”träda upp” (person l. djur) på spjut l. bajonett o. d.; ofta äv. i uttr. spetsa ngn l. ngt med l. på ngt. Der som wärjan war för kort, der räckte piken til, at spitsa den ena efter den andra (av ryssarna som förskansat sig i en vagnborg). Nordberg C12 1: 331 (1740). (K. XII) skulle slå .. (björnen) på nosen, för att sedan spetsa honom på sin trägaffel. Börjesson C12 4 (1858). Här vandrar storken .. och spetsar mullvaden, när han bökar upp sin jordkulle. Rosenius Naturst. 50 (1897). Straffångar som strypas, hästar som spetsas på tjurens horn, kriget med dess råa slaktande äro ämnen för .. (Goyas) etsningar. Laurin Konsth. 487 (1900). Statspolisen hade på avstånd sett svar. försedd med en käpp och trodde att han med densamma haft för avsikt att spetsa laxar. UNT 1934, nr 272, s. 11. — särsk.
α) zool. om vissa fåglar: sätta l. träda upp (byte l. annan föda) på växttaggar o. d.; jfr β. Den mindre (törnskatan) .. brukar på taggarne af buskar, t. ex. slån, hagtorn och törne spetsa de möss, ödlor, foglar och insekter, hwilka den fångar. Holmström Ström NatLb. 2: 32 (1852). Jag kommer i ett särskilt arbete att behandla spetsningen av byten. FoFl. 1950, s. 63.
β) med avs. på ngt livlöst (jfr α). Han wardt slagen, halszhuggen, och hufwudet spessat, til spott kringburit. Isogæus Segersk. 1214 (c. 1700); jfr a. Paul Herbst ritade slingor i sanden och spetsade emellanåt ett gulnadt blad på sin käpp. Söderberg Främl. 248 (1893, 1903). Från urminnes tider var knivbladets fria ända formerad till en spets. Den var på så sätt lämplig att spetsa maten på. Kulturen 1947, s. 12.
γ) ss. beteckning för att ngn råkar ut för l. själv vållar att han blir genomborrad av ngt vasst.
α’) i pass. närmande sig deponentiell anv. Om han hamnat mot en av .. (klippspetsarna, när han föll från ett stup), skulle han ha krossats till döds eller spetsats som älg eller vildren spetsades på pålarna i gamla fångstgröpper. Boberg Varg. 83 (1934). Han är död! — Vem? frågade Pauli deltagande. — Hjälten i min nya roman! — Hur gick det till? — Han blev spetsad på ett järnstaket! Zetterström Dag 113 (1946).
β’) refl.: bli l. vålla att man blir spetsad (se a). Lind 2: 839 (1749). Midt uti gropen stod en påle, som var ganska spitsig upåt, och på hvilken djuret spetsar sig, då det faller ned i gropen. Thunberg Resa 2: 89 (1789). Att han föll ned från ställningen och dervid spetsade sig på en af störändarne, som trängde in i kroppen. VL 1895, nr 218, s. 2. Hammar (1936).
γ’) med avs. på kroppsdel (med refl. syftning på subjektet). Elefanterne, som spetsade fötterna på naglarne (som slagits genom bräder för att stoppa djuren), hade svårt att vända om. 2VittAH 20: 94 (1849, 1852).
δ) mer l. mindre bildl. AJourn. 1815, nr 65, s. 3. Med uppror spetsadt på sitt goda swärd. Hagberg Shaksp. 4: 116 (1848). (Lars Stenbäck) spetsar sin motståndare (dvs. Runeberg) på de glödande satser, dem pietismen ryckt lös åt sig från bibelordet och med hvilka den sökte upplysa världen, där hon låg svartnad för dess blick. Estlander 1: 434 (1902). Då vi i det följande .. skall nämna något om pennor, som i Stormklockan spetsat reaktionen på sin udd, kan det naturligtvis inte bli tal om någon fullständighet. NDag 1948, nr 293, s. 2.
2) (†) spetta (se SPETTA, v. 2); anträffat bl. dels i ssgn PÅ-SPETSA, v.2, dels i den särsk. förb. SPETSA UNDER.
SPETSA UPP10 4 l. OPP4. (numera mindre br.) till 1, särsk. 1 b β: spetsa. Hagberg Shaksp. 4: 265 (1848; med avs. på huvuden). En väldig teateraffisch, som man spetsat upp på en klädhängare bredvid. Strindberg RödaR 173 (1879). Spetsa upp en fjäril på en nål. IllSvOrdb. (1964). jfr upp-spetsa. särsk.
a) = spetsa, v.2 1 b α. Varfogeln spetsar upp åt sig en lemmel der och hvar på en taggig buske. TIdr. 1897, s. 151.
b) refl.; i uttr. spetsa upp sig, spetsa sig (se spetsa, v.2 1 b γ β’). Jag svär att följa .. (förrädaren) tills han spetsar upp sig på mina (dvs. ”Tjurens”) horn. Ridderstad Samv. 2: 475 (1851).
Spalt S 9589 band 29, 1984