Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEKTAKULÖS, adj.
Etymologi
[jfr t. spektakulös, bråkig, stojande, larmande, eng. spectaculous; avledn. av SPEKTAKEL]
(†) motsv. SPEKTAKEL 1, 5: som väcker uppseende (o. beundran l. avsmak l. fasa); äv.: komisk, löjlig; jfr SPEKTAKULÄR. Leopold i 2SAH I. 2: 264 (1801; i förteckning över främmande ord). (Sv.) Spektakulös .. (lat.) mirus; fœdus; horribilis. Lindfors (1824). Meurman (1847; i bet.: komisk, löjlig).

 

Spalt S 9328 band 29, 1983

Webbansvarig