Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPECIFIK spes1ifi4k, förr äv. SPECIFISK, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(specifik (-ic) 1732 osv. specifique (-qve) 1775 (: en specifique räkning)1800 (: en specifique Förteckning). specifisk c. 18201891)
Etymologi
[jfr t. spezifisch, eng. specific, fr. spécifique; av mlat. specificus, av species (se SPECIES) o. -ficus: görande l. orsakande l. åstadkommande, svagtonig form av roten i facere, göra (se FACIT); samhörigt med SPECIFICERA. — Jfr SPECIFICIAL, SPECIFICITET, SPECIFIK, sbst.1—2, SPECIFIKUM]
1) som konstituerar l. är på avgörande sätt karakteristisk för l. har speciellt avseende på viss (art l. typ av) företeelse(r), artegen l. typisk (särsk. i vissa naturvetenskapliga anv., angivande specifik (i ovan angiven bet.) egenskap o. d. i relation till annan företeelse (se e)); ofta allmännare: säregen, speciell (se d. o. 1), karakteristisk; i sht förr äv. dels: utförlig l. detaljerad l. specificerad l. precis, dels (ss. bestämning till personbetecknande substantiv): renodlad, utpräglad. (En arkitekt bör) Accurata, så Generala, som Specifique Förslager förstå at uträkna, både på Materialier och de föränderliga arbets-Löner, som förekomma wid ett Byggwärck. Carlberg SthmArchitCont. E 3 a (1740). Specifik förteckning .. (dvs.) förteckning .. som upptager hvarje persedel el. hvarje ting särskildt el. stycke för stycke. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det är .. naturligt, att en ospecificerad fråga alldrig kan få ett specifikt svar. Biberg 2: 52 (c. 1820). Berzelius Brev 14: 125 (1838: specifikt för). Grágás .. innehåller högst specifika föreskrifter huru .. (vid tvister om lagens grund o. mening), äfvensom annars i fråga om nya Lagar, den gällande meningen borde beräknas och bestämmas. Nordström Samh. 1: 8 (1839). Det specifika i en religiös känsla förblir dock alltid den brinnande längtan till ett högre öfverjordiskt. Estlander KonstH 267 (1867). Det inses lätt, att florentinaren (Machiavelli), såsom specifik politiker, icke kan påstås göra gemensam sak med reformatorerne hvad det egentligen religiösa vidkommer. Bolin Statsl. 1: 137 (1868). Lukten (hos svedkremlan), som är specifik men svårdefinierad, skiljer sig från andra snarlika svartkremlors. Cortin SvampHb. 246 (1951). — särsk.
a) [jfr mlat. differentia specifica] (i ä. filosofiskt o. naturvetenskapligt språk) om differens (se d. o. 1, 1 b): som konstituerar l. utmärker l. kännetecknar kategori l. art gentemot annan kategori osv. av samma slag. Tuderus Kiesewetter Log. 32 (1806). Skada att Lessing, liksom Winkelmann, icke rent fattade den specifika skillnaden mellan sculptur och måleri. Hammarsköld KonstH 37 (1817). Ribbing Log. 9 (1861).
b) om tull: som (för visst varuslag för sig) utgår med visst belopp per måtts- l. viktsenhet; motsatt: värdetull; i sht i pl. 2NF 30: 266 (1920; i pl.). Heckscher SvEkonH 1: 678 (1936).
c) [jfr lat. nomen specificum] biol. om namn: betecknande viss art, l. om (växt- l. djur)art: som endast förekommer (är endemisk) inom visst område o. d. SP 1792, nr 212, s. 3 (om namn). Ett stort antal specifika växtformer berättiga .. Madeira-gruppens begränsande till ett eget växtområde. BotN 1886, s. 104. Hanström MännParasit. 12 (1933: specifika parasiter).
d) fysiol. i uttr. specifik (sinnes)energi, se ENERGI 2 a o. SINNES-ENERGI 2.
e) i vissa naturvetenskapliga anv., angivande specifik egenskap hos l. specifikt förhållande i fråga om ett givet material l. ämne l. föremål o. d. i relation till ngt.
α) fys. i uttr. specifik brytningsförmåga l. specifik refraktion, om ett givet ämnes brytningsförmåga i förh. till dess densitet (o. oberoende av dess fysikaliska tillstånd); jfr REFRAKTION. Fock 1Fys. 292 (1854: specifika brytningsförmågan). SvUppslB (1935).
β) i uttr. specifik laddning.
α’) fys. elektrisk laddning hos en given kropp i förh. till dess massa. BonnierKL (1927).
β’) bergv. kvot av mängd sprängladdning o. volym hos det material i vilket sprängning skall ske. TCNPubl. 73: 151 (1979).
γ) fys. o. el.-tekn. i fråga om rotor till vattenturbin l. om centrifugalpump, i uttr. specifikt varvtal, förr äv. specifikt omloppstal, om tal angivande varvtalet för bästa verkningsgrad för en turbin resp. pump av given beskaffenhet, som vid 1 m fallhöjd förbrukar resp. ger en vatteneffekt av 1 hästkraft. Det s. k. specifika omloppstalet eller karaktäristiken. JernkA 1906, Bih. s. 246. 2SvUppslB (1953).
δ) i uttr. specifik vikt, förr äv. specifik tyngd, om egentlig vikt (se EGENTLIG 3 a); äv. bildl.; i fackspråk numera ersatt av: densitet (se d. o.). At mäta luftens tryckning genom högderna af qvicksilfvers columnen uti Barometern, supponerar at qvicksilfret altid har samma specifica tyngd. VetAH 1745, s. 162. SvLitTidn. 1815, sp. 666 (bildl.). Flintglasets specifika vikt är .. högre än kronglasets. Ahlström Synv. 16 (1943). TNCPubl. 14: 90 (1951: specifik vikt).
ε) fys. i uttr. specifik volym, om en kropps volym i förh. till dess vikt. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 25. Specifika volymen är det inverterade värdet av tätheten, således volym/massa. IngHb. 1: 435 (1947).
ζ) fys. i uttr. specifikt värme, om den värmemängd som erfordras för att höja temperaturen hos en given kvantitet av ett ämne (vanligen under konstant tryck) med en grad; förr äv. om den mängd värme som en sådan given kvantitet innehåller vid en viss bestämd temperatur. VetAH 1781, s. 54. Den olika mängd värme, som kropparna vid samma temperatur innehålla, kallas deras egentliga (specifika) värme. Berzelius Kemi 1: 32 (1808). D’Ohsson PVetA 1826, s. 34 (: en .. specifik värme). Ett materials specifika värme c är den energimängd i Ws, som erfordras för att höja temperaturen hos 1 kg av materialet 1°. SEN 040521: 1 (1954).
2) [specialanv. av 1] med. om läkemedel: som har verkan speciellt l. enbart mot viss bestämd sjukdom l. visst bestämt sjukligt tillstånd l. i visst bestämt organ o. d.; äv. dels om verkan av läkemedel l. om immunitet o. d.: som är riktad mot l. är förhanden gentemot viss bestämd sjukdom osv., dels om behandling: som sker med specifikum; stundom äv. dels om sjukdomsalstrande ämne l. organism: som ger upphov enbart till viss bestämd sjukdom osv., dels om sjukdom(ssymtom) o. d.: som speciellt l. enbart orsakas av l. kan härledas till visst bestämt ämne l. viss bestämd organism. Rosén i Alm(Gbg) 1754, s. 37. Genom många försök upfant jag et ögonwattn, som .. är nog specifikt för de flästa swaga och sura ögon. Chydenius 427 (1780). VetHLäk. V. 1: 14 (1797: Läkemedlens specifica verkningskraft). Pettersson Bakt. 52 (1926; om immunitet). Sundberg (1926; om terapi). Vid de patologiska processer i form av s. k. specifik inflammation, som förekomma vid tuberkulos och syfilis, träder jämväl en nybildning av en egenartad granulationsvävnad i förgrunden. Kräftsjukd. 26 (1930). (Sömnsjukan) orsakas säkerligen av ett specifikt smittoämne. Bergmark Nervsj. 107 (1931). Möjligheterna att genom förebyggande åtgärder undvika uppkomsten av s. k. specifika dyslexier (dvs. läsrubbningar) är mycket gynnsamma. PedT 1963, s. 131. — jfr O-SPECIFIK.
3) [jfr 12] ss. adv.: på sätt som är specifikt (se 1, 2); förr äv.: utförligt l. i detalj l. punkt för punkt o. d.; särsk. (i sht filos. o. naturv.): på sätt som konstituerar l. utmärker l. kännetecknar kategori l. art gentemot annan kategori osv. Jag (fick) se den lilla Rubus fragariæ folio .. (o.) tyckte, att hon bätre och specifikare kunne kallas Rubus humilis, folio fragariæ .. än fructu rubro. Linné Skr. 5: 24 (1732). Specifikt utföra alla persedlarne i en förteckning. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Vid tryckning av Fadrenpå franska bör man) söka få Fransk ”stil”. Det specifikt Franska synes mig bestå .. i liten stil, små mellanslag och breda marginaler. Strindberg Brev 6: 347 (1887). För humanisten har uppfostringsskolan en från fackskolan specifikt skild uppgift: allmänbildning, humanitet. Schwartz Tegnér 72 (1903). Något specifikt geografiskt verk har Aristoteles icke skrivit, men geografien upptages till behandling i flera av hans skrifter. Richter GeogrH 18 (1959). — särsk. (i fackspr.) motsv. 1 e: med avs. på specifik egenskap l. specifikt förh. Skillnaden mellan Allanit från Jotunfjeld och Allanit från Snarum .. består deri, att det första af dessa mineralier är upplösligt i syror och specifikt lättare än det andra som är oupplösligt i syra. SKN 1842, s. 235. Sörlin JoL 19 (1925).
Ssgr: (1) SPECIFIK-FÄRGA. (i fackspr.) färga (element o. d. av ngt) för sig l. så att det framträder skilt från l. i kontrast mot sin omgivning. BotN 1916, s. 52.
(1) -FÖRTECKNING. (†) om utförlig l. detaljerad l. specificerad förteckning. TörngrenMål. 99 (1801).

 

Spalt S 9277 band 29, 1983

Webbansvarig