Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPARK spar4k, sbst.1, r. l. m. (Serenius Gg 3 a (1734) osv.) l. (nästan bl. ss. abstr. l. koll. i bet.: spår l. märke efter sparkande o. i bet. d) n. (Serenius X 1 a (1734: fot-sparket, sg. best.), Östergren (1944) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar resp., ss. n. (nästan bl. i bet.: spår l. märke efter sparkande) =.
Ordformer
(spark 1734 osv. spärk 1770)
Etymologi
[jfr d. spark; till SPARKA]
motsv. SPARKA, v. I 1 o. 2: sparkande; i sht konkretare, om (häftig) stöt l. (häftigt) slag med foten; äv. konkret: spår l. märke efter sparkande (oftast koll.); stundom om löpares l. sparkstöttingsåkares frånskjut med foten mot marken. Hästen gav honom en spark i bröstet. Måtta en lömsk spark åt ngn. Strutsar kan utdela fruktansvärda sparkar. Ge ngn en spark i (i sht förr äv. för) ändan, på smalbenet. Gie enom en braf spark i ändan. Serenius Gg 3 a (1734). Dens. (1741: för endan). Offret (dvs. en dödsskjuten älg) slog sina sparkar i dödsrycket. Strindberg Skärk. 110 (1888). Scheik Ibrahim gaf skrinet en spark så att det rullade om och glasskärfvorna stänkte högt upp. Heidenstam End. 228 (1889). De gifva oss slagg för malm / och spark för vårt släp och slit, / De tröska oss ut som halm / och läska oss sen med sprit. Fröding NDikt. 58 (1894). IdrBl. 1924, nr 65, s. 7 (om löpares frånskjut). I snön syntes spark av hungriga fåglar. Östergren (1944). Sparvarnas ivriga spark och krafs i sanden. Dens. Han kände sig som om han fått en spark i ändan. Moberg Nybygg. 289 (1956). — jfr BLIND-, KRÅK-, SID-, UT-SPARK m. fl. — särsk.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. spänna spark, ”spänna l. dra rövkrok” (se RÖV-KROK). Ofta kunde man (under jularna) .. roa sig i halmen till långt på natten, sjåande med att dra kavle, .. spänna spark, .. o. s. v. FoF 1915, s. 192 (1882; från Hall.).
b) motsv. SPARKA, v. I 2 a, b, i fråga om bollspel (i sht fotboll); särsk. dels: skott (se SKOTT, sbst.2 3 b), dels: tillslag, träff; numera företrädesvis i icke fackmässigt spr. Då han hade bollen i närheten af det fiendtliga målet, lät en väl rigtad spark, som förpassade den in mellan målställningarna, ej länge vänta på sig. TIdr. 1886, s. 103. ”Bakre” .. skola sparka bollen med långa sparkar fram till ”främre”. ReglFotb. 1891, s. 16. (En god främreskall kunna) föra bollen fram i små sparkar. Därs. ”Halft bakre” skall .. kunna beräkna sparken så, att bollen blifver placerad på ett fördelaktigt ställe. Därs. Det är mer hans stil och spelsätt än hans sparkar, som bestämma hans värde som halfback. Zettersten Tait 59 (1906). ”Spark” på bollen inträder (i bandy) då foten genom egen rörelse ger riktning och fart åt bollen. Almkvist Bandy 17 (1919). Moberg Rosell 288 (1932). — jfr AV-SPARK (Balck Idr. 1: 138 (1886)), DROPP-, FRI-, HÖRN-, IN-, LÅNG-, MÅL-, UT-, SPARK. — särsk. (†) i uttr. fast spark, om spark av stillaliggande boll (vid fotbollsspel) från viss punkt på plan för igångsättande av spelet (på nytt); jfr AV-SPARK (Balck Idr. 1: 138 (1886)). Balck Idr. 1: 129 (1886). Att ”sparka af”, då spelet börjar, eller inträder i nytt skede, är att gifva bollen en ”fast spark” från lekplatsens mitt. Därs. 138.
c) om spark i bakdelen vilken ngn ss. en rituell lyckobringande handling ger ngn som skall företa sig ngt avgörande l. viktigt; jfr e slutet. Mången kanske känner sig styrkt av den rituella spark i stjärten, som varje finkänslig kamrat bör ge honom strax innan han går upp i tentamen. Lundagård 1921, nr 2, s. 11. FoF 1930, s. 135. — jfr LYCKO-SPARK (OoB 1894, s. 159).
d) i utvidgad anv., om fotsteg på en vagn; ss. senare led i ssgn FOT-SPARK (Serenius X 1 a (1734). ÖoL (1852)).
e) bildl. (i sht motsv. SPARKA, v. I 3); särsk.: dels om hård l. frän kritik o. d., dels (i sg. best.) om avsked, i sht i uttr. få sparken (förr äv. få spark), ge ngn sparken, bli avskedad resp. ge ngn avsked, det blir sparken, det blir avsked. Beskow (1830) i 3SAH XL. 2: 147. Stedingk och Ugglas ha intalat .. (G. IV A.) att ge Armfelt en spark, för det att vestra hären icke gjort några framsteg. Crusenstolpe Mor. 6: 138 (1844). Lovar ni att ej godtyckligt ge varken / Mig själv eller någon bland kuskarna sparken? GHT 1934, nr 257 B, s. 8 (cit. fr. 1883). Björkman (1889: få spark). Atterbom kunde, efter sin sista spark på Leopolds minne, ännu en tid icke komma ifråga (ss. medlem av Sv. Akademien). Wrangel BrinkmTegn. 294 (1906). Du kan vara så där tämligen bergsäker på, att det blir sparken. Jacobsson BöljBlå 109 (1932). Fogelström StadVärld. 62 (1968: fått). — särsk. (numera mindre br.) om hjälp l. ”knuff (framåt)” av lyckan; jfr c. Det behöfdes bara den obetydligaste spark af lyckan, så kunde jag få gifta mig med henne. Blanche En tr. upp 17 (1843). Jag (hade) .. haft en ovanlig tur, och aldrig gjort motstånd vid lyckans sparkar. Adelsköld Dagsv. 2: 430 (1900). — jfr LYCKO-SPARK (Lindberg FinNov. 1: 153 (1894)).
Ssgr, se sparka, ssgr.

 

Spalt S 9176 band 29, 1983

Webbansvarig