Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SPANNA span3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. spande; av t. spannen l. (åtm. i bet. 2) (m)lt. spannen, av fht. resp. fsax. spannan; jfr ffris. spanna, mnl. spannen (nl. spannen), feng. spannan (eng. span); till stammen i SPANA, v.1; i bet. 1 åtm. nu uppfattat ss. avledn. av SPANN, sbst.2 (i bet. 4). — Jfr SPANN, sbst.1—4, SPANN-, SPÄNNA, v.]
1) i fråga om hästspann l. spann av andra dragare: spänna (från l. ur); sätta (in i spann) o. d.; i de särsk. förb. SPANNA AV, IN, UR, o. i ssgrna AV-SPANNA (se SPANNA AV), IN-SPANNA.
2) (†) spänna l. sträcka ut; gripa (om); mäta med utspärrade fingrar o. d.
a) spänna l. sträcka (ut) o. d.; anträffat dels (jfr 3) i bet.: spänna ut o. spika fast (ovanläder på läst), dels i ssgn UT-SPANNA. Spanna lädret på lästen. Weste FörslSAOB (c. 1817).
b) mäta med utspärrade fingrar, mäta med spann (se SPANN, sbst.1); nå l. räcka (över l. om ngt) med handen l. utspärrade fingrar; ta l. nå l. gripa. (Det anses för farligt om) man spenner öfwer Bekare eller Kannor … Nu äro Folcket ock så sorgfaldige ther wid, at ock ingen Piga vti skurandet törs spanna öfwer Kannan. Weise 232 (1697). Stora Median-Columner bör man icke låta nybegynnare lyfta utur Skeppet och utskjuta med händerna, alldenstund de icke wäl kunna spanna öfwer dem med händerna. Täubel Boktr. 1: 88 (1823). Gasta-krystning blir äfven botad på det sätt, att någon, med högra handens tumme och långeman (långfinger), tre gånger spannar eller mäter öfver den sjukes venstra arm. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XLV (1868). Spanna .. (dvs.) mäta med handgrepp. LoW (1889). jfr (i dial.): Den som hade stora nävar visade gärna, att han kunde ”fingerspanna” ett kvarter mellan lång- och pekfingerspetsarna, vilket var styvt (Västergötland). Jansson 78 (1950). — jfr OM-, ÖVER-SPANNA.
3) skom. (med hjälp av en liten, svagt böjd syl) sy ihop (ovanläder till sko) l. sy fast (del av ovanläder l. ny halvsula) kant mot kant (med dubbel becktråd); äv. utan obj.; jfr LASKA, v.1 1 b. Schultze Ordb. 4735 (c. 1755). Ofwanlädren woro icke med raka, utan snedskurne sidnåtar, och hopsyddes eller, som kallas, spannades med waxad tråd. Eksell TwistSkoarb. 18 (i handl. fr. 1758). SvSkoT 1927, s. 107 (äv. med avs. på halvsula). Fatab. 1954, s. 163 (om ä. förh.). särsk. bildl. Hur man än med sina (politiska) tal vaxar och spannar .., går menskligheten lika kippskodd som förut. Cramær Symams. 55 (1848). särsk. (förr) i uttr. spanna rackarns päls, om lärpojke: utföra försöksarbete bestående i hoplaskning av läderremsor. Forssell Handskom. 55 (1920).
4) tekn. med avs. på bleckplåt: gm hamring (l. på annat sätt) göra fullständigt plan l. spänna ut l. rikta; jfr POLERA. Det första som åtgöres blecket, hvilket .. skall .. förvandlas till någon pjes, är att rikta det plant. Denna operation som kallas att spanna .. sker med spannhammaren på planerstocken. Almroth Karmarsch 398 (1839). Spanna plåt, (dvs.) bearbeta plåt med hammare eller genom tryckning i avsikt att rikta plåten. TNCPubl. 16: 23 (1949).
Särsk. förb.: SPANNA AV10 4. (numera föga br.) till 1, abs.: koppla ifrån spannet (l. spannen), spänna ifrån. Möller Afr. 41 (1899). jfr avspanna (Schultze Ordb. 4736 (c. 1755: Afspanning)).
SPANNA IHOP10 04, äv. HOP. skom. till 3: gm spanning foga ihop (ovanläder l. stövelskaft o. d.), spanna. Spanna ihop (t. ex. ett söndrigt ställe på läder). Tholander Ordl. (1872). Stöfvelskaft .., som allt efter lädrets tjocklek antingen laskades eller spannades ihop. Forssell Handskom. 40 (1920). Jäfvert Skomod 114 (1938).
SPANNA IN10 4.
1) (numera mindre br.) till 1, särsk. abs.: (spänna för åkdonet gm att) sätta in dragarna i spannet. Möller Afr. 224 (1899). jfr inspanna.
2) (mindre br.) till 3: medelst spanning sy fast l. foga ihop. Spanna in halvsulor. SvSkoT 1927, s. 107.
SPANNA UR10 4. (numera föga br.) till 1, abs.: koppla ur spannet (l. spannen), spänna ur. Möller Afr. 107 (1899).
Ssgr (i allm. till 3): SPANN-BLOCK. skom. om trekantigt avrundat träblock varpå de läderstycken som skall förenas läggs o. spänns fast med spannremmen; jfr stick-holt. Rig 1934, s. 102 (c. 1847). Jäfvert Skomod 114 (1938; om ä. förh.).
(4) -HAMMARE. [jfr t. spannhammer] (i fackspr.) (tung) hammare (med plan ban) för spanning; jfr poler-hammare. BoupptSthm 1667, s. 708 (efter guldsmed). Klemming Blecksl. (1848). TNCPubl. 16: 23 (1949).
(4) -HAMRAD, p. adj. (i fackspr.) bearbetad med spannhammare, spannad. Scheutz Bleckarb. 13 (1849).
-KLÄMMA. skom. om anordning varmed läderstyckena hålls samman vid spanning; jfr laska-klämma. Forssell Handskom. 51 (1920). SvSkoT 1931, s. 352.
-KULA. (förr) lyskula (se d. o. 3). Fatab. 1954, s. 163.
(1) -REM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9121). [äv. till spann, sbst.2 (i bet. 4)] (numera mindre br.) anspannslina, dragrem. Möller Afr. 29 (1899). Därs. 36.
(4) -STOCK. [jfr spannstock] (numera mindre br.) spannstäd; jfr poler-stock. JernkA 1833, s. 587. Hector Husg. 105 (1904).
-STOL. (förr) skom. bänkliknande anordning vari spannklämman var monterad. Strindberg TrOtr. 2: 62 (1890).
(4) -STÄD. städ (med kvadratisk, plan slagyta). Scheutz Bleckarb. 12 (1849).
-SYL. skom. syl använd (l. företrädesvis använd) vid spanning. Rig 1934, s. 103 (c. 1847).
-SÖM. skom. (fin) söm (på ovanläder o. stövelskaft) som åstadkommits (åstadkommes) gm spanning. Forssell Handskom. 59 (1920). Kulturen 1956, s. 26.
-TRÅD. skom. becktråd använd vid spanning. Lundell (1893). Fatab. 1954, s. 163.
-TÅNG. (mindre br.) skom. = -klämma; jfr spänn-tång. Engström Milst. 152 (1929).
Avledn.: SPANNARE, m.//ig. (mindre br.) skom. till 3: person (skofabriksarbetare) som spannar. Forssell Handskom. 119 (1920). YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952).

 

Spalt S 9122 band 29, 1982

Webbansvarig