Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOLSVÄRTA sω3l~svær2ta, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. solsvärta; jfr d. solsort, koltrast; senare leden är SVÄRTA, svart färg l. svart fågel o. d.; förra leden är möjl. identisk med SOL- i SOLBÄR (namnet kan då syfta på koltrasthonans grå färg); möjl. är dock ordet (liksom d. dial. sjæleswot, koltrast) lån från mlt. selfswart (solf-, sulf-), om ulls färg: svart i sig själv, av self, själv (se SJÄLV) o. swart, svart (se SVART, adj.)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koltrast; äv. om tornsvala. Gravander Buffon 4: 10 (1807; om koltrast). Har Ni sett en stad, där det fans så många ”solsvärtor” som denna? Från de pilsnabba, pipande luftseglatserna kraflade de sig in under takpannorna. LundagKron. 1: 304 (1918).

 

Spalt S 8739 band 29, 1982

Webbansvarig