Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOCKNA sωk3na2, l. sok3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(sakn- 1949—1955. sockn- 1852 osv. soken- i ssg 1934 (: sokenankare). sokn- (-cn-) 1538 (: soknar .. vp) osv.)
Etymologi
[sv. dial. sockna, såckna, sackna; jfr fvn. sókna; avledn. av SOCKEN]
intensivt l. energiskt söka o. leta (efter ngn l. ngt); äv. abs.; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): med hjälp av socken (se d. o. 7) söka i vatten (efter ngn l. ngt), dragga (efter ngn l. ngt). Serenius 203 (1741). Sokna .. (dvs.) Söka och leta med all flit. Schultze Ordb. 4674 (c. 1755). Föräldrarne läto i tre dagar förgäfves sockna efter honom (dvs. sonen som befarades ha drunknat). BL 19: 89 (1852). Till (de vid säljakt i Norrb. använda) jullarna höra åror, ett par korta båtshakar, isbillar och draggar, s. k. sokenankare, varmed man soknar efter sjunkna sälar. 2SvKulturb. 1—2: 241 (1934).
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SOCKNA UPP10 4 l. OPP4. gm sökande i vatten med socken bringa upp (ngn l. ngt ur vattnet), dragga upp. VarRerV 39 (1538). Saknedraggar, även kallade strykedraggar .. användes till att sakna eller stryka upp backor, garn eller andra ting som man förlorat. Hasslöf SvVästkustf. 41 (1949).
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SOCKEN-ANKARE. = socken 7. 2SvKulturb. 1—2: 241 (1934).
B: SOCKNE-DRAGG. = socken 7. Hasslöf SvVästkustf. 41 (1949: saknedraggen).

 

Spalt S 8561 band 28, 1981

Webbansvarig