Publicerad 1981   Lämna synpunkter
SOCIERA sωs1ie4ra l. sos1-, äv. 1s- l. 1s-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr eng. sociate, ä. fr. socier, stifta förbund mellan; av lat. sociare, till socius, kamrat (se SOCIAL). — Jfr ASSOCIERA, DISSOCIERA, KONSOCIERA, SOCIABEL, SOCIATION, SOCIATIV]
(numera föga br.) förena l. förbinda (ngt); särsk. refl., i uttr. sociera sig med ngn (förr äv. med indirekt obj., i uttr. sociera sig ngn), förena sig med ngn, bilda förbund med ngn o. d. (resp. skaffa sig ngn ss. bundsförvant o. d.). H. K. M:tt socierar sigh vänner emot fiender. RP 11: 212 (1645). (Han hade) socierat och gifft sigh medh .. (storfurstens) effterlåtne gemåhl. Widekindi KrijgH 622 (1671). Dalin (1871).

 

Spalt S 8490 band 28, 1981

Webbansvarig