Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNYKSTA, v.; pr. sg. -er (Schroderus).
Ordformer
(snyxt-)
Etymologi
[sv. dial. snyksta; jfr likabetydande sv. dial. snyksa, snyska, snykta, nor. dial. snykta, ävensom sv. dial., nor. dial. snucka, mlt. snucken; sannol. (ytterst) av ljudhärmande urspr.]
(†) snyfta (kraftigt l. ljudligt). Then tolige .. fäller tåårar, men icke grijnar han, yler (snyxter) eller jemrar sigh. Schroderus Comenius 890 (1639). Möller (1755).

 

Spalt S 8262 band 28, 1980

Webbansvarig