Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNICKARE snik3are2, äv. (numera bl. ss. titel framför personnamn) SNICKAR snik3ar2, m.//ig.; best. -en, äv. -n; pl. =. pl. best. snickarna (KKD 10: 150 (1708) osv.) ((†) snickarana VaruhusR 1541 (: Snidcka(ra)na); snickerne VaruhusR (1541: Snidkernes, gen. pl.); snickrana KKD 10: 145 (1708)).
Ordformer
(schnick- 1626. schnidk- 1603. sneck- 1524. snedek- 1527. snedk- 15391795. snek- 15871674. snetk- 1662. snich- i ssgr 1595 (: Snichere werch)1686 (: Snichare wärchtyg). snicht- 1616. snick- 1521 osv. snidk- (-ck-) 15361798. snidtk- 1563. snik- 15251764. snitk- (-thk-, -tkk-, -ttk-) 15581591. -ar 1543 (: Snidkarwärk), 1624 osv. -arana, pl. best. 1541 (: Snidcka(ra)na). -are 1521 (: Snickar(e)), 1524 osv. -er 1521 (: snick(er)), 15411679 (: Snicker åldherman). -ere 1521 (: snick(er)e), 15391599. -iare 1589. -rana, pl. best. 1708 (: snickrana))
Etymologi
[fsv. snidhkare (snidkare, snitkare, snikkare, snekkere o. d.), sv. dial. snickare; liksom d. snedker (ä. d. äv. snedkere, sniddeckere), nor. snekker o. nor. dial. snikkar av mlt. snid(de)ker, snicker, till mlt. snid(de)ken (se SNICKA). — Jfr SNICKRA, SNICKRERA]
person som yrkesmässigt (för hand l. med maskin) tillverkar möbler l. andra i regel hyvlade o. ofta medelst urtag i träet förbundna l. limmade föremål (husgeråd o. d.) av (fint) trä l. som (tillverkar o.) sätter upp byggnadsinredning o. d., person som yrkesmässigt utför snickeriarbeten; äv. allmännare: byggnadsarbetare o. d. som utför träarbeten (av grövre l. finare art); förr äv.: svarvare l. (säkert anträffat bl. ss. förled i ssgr) träsnidare. SthmSkotteb. 3: 171 (1521). (Sv.) Snickare, (t.) Drechsler. Schroderus Dict. 47 (c. 1635). Snickaren höflar bräden medh Höfwel. Schroderus Comenius 530 (1639). Snickare (i Kina) bruka ej så många werktyg, som hos osz … De sätta sig på golfwet, trycka brädet emot magen, hålla det fast med sina bara fötter, i brist af höfwelbänk. Osbeck Resa 146 (1751, 1757). Snickare bruka mest samma werktyg (som timmermän) för att göra stolar, bord, sängar, skåp och andra saker, som icke äro väggfasta. Berlin Lrb. 145 (1852). Vi (kristna) behöva gå i skola hos den lilla olärda kvinna, som var snickaren Josefs trolovade. Bolander HerrKr. 151 (1946). Snickare har .. (i motsats till timmermän) specialiserat sig för det mera färdiga, finare arbetet, färdigt för målning. ByggnArbMinn. 71 (1950). Vi har bara ett par murare (till badhusbygge i Lund) i stället för de 10 vi behöver, suckar projektledaren … Och vi har brist på snickare. SDS 1979, nr 150, s. 22. — jfr BILD-, BY-, BYGGNADS-, FIN-, GÅRDS-, HERRGÅRDS-, HOV-, HÄRADS-, KABINETT-, KONST-, LANT-, LIKKIST-, MALL-, MASKIN-, MODELL-, MYNTE-, MÖBEL-, OPERA-, PARKETT-, PIANO-, RAM-, SKEPPS-, SKRÅ-, SLOTTS-SNICKARE m. fl. — särsk.
a) i ordspråk, ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Den spiken drog, sad’ snickarn stoppan i fickan. Rhodin Ordspr. 24 (1807). ”Godt att ha” — sa’ snickaren om fingrarne, då han huggit af tummen. Holmström Sa han 33 (1876). (Om lärlingen med en i lim doppad pensel i munnen kan svärja snickareden har han) bevisat riktigheten av den gamla satsen, att ”för Gud ock en snickare är ingenting omöjligt”. Landsm. XVIII. 1: 3 (1912). Det snickaren felar får målaren hela. Holm Ordspr. 301 (1964).
b) [sv. dial. för snickarn, ta mig katten] (i vissa trakter) i kraftuttryck o. lindrigare svordomar. Ta mig sjutton snickare, gråter inte stora karn. Forsslund Storg. 149 (1900).
c) (numera bl. mera tillf.) bildl., särsk.: person som snickrar ihop (se SNICKRA IHOP 2) ngt. Alltför ofta dömmes .. (den svenska konstitutionen) illa efter mönster som den första konstitutionella snickare i det öfriga Europa på förhand skulle kunna tillverka. Geijer I. 7: 242 (1829). Kalla mej inte kompositör, Ann, för jag har blivit snickare (dvs. får göra banal musik)! Trenter Rop. 108 (1954).
Ssgr: SNICKAR-, äv. SNICKARE-ALN. (förr) av snickare använd måttsticka indelad efter alnmått; jfr aln 3. BoupptVäxjö 1784.
-ARBETARE~0200. (numera mindre br.) snickeriarbetare. BoupptVäxjö 1853.
-ARBETE~020. abstr. o. konkret: arbete av snickare (l. snickare o. snidare, förr möjl. äv. enbart snidare), snickeri (o. snideri); ss. konkret förr äv. dels (koll.): arbeten av snickare, snickrade arbeten, dels (ss. ämnesnamn): av snickare (o. snidare) l. gm snickrande (o. snideri) till ifrågavarande alster format trä; jfr -verk 1. Thet snickerearbethe wij här på Gripzholm wele ferdigtt giortt haffwe. G1R 17: 113 (1545). 1. Skåp med 2. Dörar och en Låda emellan af Snickare Arbete och Mahlat. BoupptSthm 1673, s. 1025 b. Beswära sig Städerne i underdånighet deröfwer .. At .. Allmogen, under namn af slögder, til Städerna (skall) införa och sälja åtskilligt Snickarearbete, samt ett och annat smide. Stiernman Riksd. 2669 (1727). Snickararbetet på bänkarne (i en viss kyrka) är af 1662. NorrlS 1—6: 92 (1794). Ett präktigt skåp af det konstigaste snickar-arbete. Atterbom Minn. 258 (1817). (I vissa trakter) tillverkas möbler och snickare-arbeten. Agardh BlSkr. 2: 166 (1853). IllSvOrdb. (1955; äv. abstr.).
-BESTÄLLNING. (-are-) (†) (förordnande om) anställning ss. snickare. G1R 28: 556 (1558).
-BILDVERK. (†) i trä snidat l. skulpterat figuralt konstverk. Atterbom Minn. 264 (1817).
-BOD. bod (se bod, sbst.1 2) för snickeriarbete; snickarverkstad (jfr bod, sbst.1 2, 3). PT 1892, nr 228, s. 1 (bland åbyggnader på lantgård). Vi (dvs. två statarpojkar) skulle skaffa oss en egen snickarbod, stor som en fabrik. Lo-Johansson Stat. 2: 184 (1937).
-BORR. (numera bl. tillf.) jfr borr, sbst.1 1. JernkA 1833, s. 489.
-BYGGNAD. (-ar-) (†) snickeriarbete; jfr byggnad 2. BtÅboH I. 5: 47 (1681).
-BYGGNING. (-ar-) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -hus. SthmSlH 1: 256 (1940).
-BYXA. i sg. l. (oftast) pl., särsk.: flickbyxor (i sht av jeanstyg) med bröstlapp; jfr -jeans. SvD 1973, nr 80, s. 12.
-BÄNK. snickares arbetsbänk, hyvelbänk; äv. i oeg. anv., om snickaryrket, i uttr. gå förlorad för snickarbänken; jfr bänk V, slöjd-bänk. BoupptSthm 8/12 1654. DN(A) 1964, nr 295, s. 42 (oeg.).
-CIRKEL. (-are-) (†) av snickare vid måttagning använd passare (se passare, sbst.2); jfr cirkel II 1. JernkA 1833, s. 505.
-DOTTER. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-DRÄNG. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snickares biträde; jfr -lärling. G1R 16: 56 (1544).
-DURKSLAG~02 l. ~20. (numera föga br.) av snickare använt verktyg för hålslagning. TullbSthm 26/8 1583. BoupptSthm 1674, s. 1375 a.
-DÖRR. (-are-) (†) av snickare gjord dörr med ramverk, fyllningar o. profilerade lister o. d. (motsatt: grov plankdörr gjord av timmerman); jfr -stol, -säng; anträffat bl. i ssgn panel-snickaredörr (Skiön giästekammar .. med Panel snickaredörar och fönsterrammar. ProstbUppvidinge 1722, s. 9). —
-ED. (förr) ed som yngling avlade (med en med lim indränkt pensel införd i munnen) för att bli upptagen i hantverket ss. snickarlärling, limed. Landsm. XVIII. 1: 3 (1912).
-EMBLEM. (förr) emblem använt av snickarskrå. RedNordM 1923, s. 35.
-FAMILJ. Strindberg TjqvS 1: 5 (1886).
-FRU. Hallström Ness. 39 (1919).
-FRÖJD. (skämts.) jfr -glädje. TurÅ 1957, s. 177.
-FÖRKLÄDE~020. (stort, blått) förkläde som används av snickare. Laurin Milles 37 (1930).
-GESÄLL. (förr) jfr gesäll 2. BoupptSthm 1668, s. 1273.
-GESÄLLSKAP~102 l. ~020. (förr) jfr gesällskap 2. MeddNordM 1901, s. 291.
-GLAD. (skämts.) om veranda l. villa o. d.: som präglas av snickarglädje. Edlund Chandler EneDöd 193 (1952; om verandor).
-GLÄDJE. glädje som ngn finner i att snickra l. som snickare erfar under utövande av sitt yrke; särsk. om snickares skaparglädje, sådan den visar sig i hans verk; äv. (skämtsamt) konkret, om rikliga (o. överdrivna) utsirningar o. d. i trä (på hus, veranda o. d.). Nyantikens formförråd — pilastrar och kolonner, tandsnitt, triglyffriser, konsoler — ligger ju utomordentligt väl till för snickeriet, och mången fasad (på småländska herrgårdar), utstyrd med denna klassiska rekvisita, är utslag av en verkligt frodig snickarglädje. Hofrén Herrg. 277 (1937). TurÅ 1956, s. 102 (konkret). (Sommarvillor byggda på slutet av 1800-talet) utmärkes av en ohämmad snickareglädje; glasverandor och punschbalkonger kläder sidorna av huset, tinnar och torn stretar mot skyn. Därs. 1958, s. 212.
Ssgr: snickarglädje-tak. Sörmark Väck 50 (1968).
-veranda. Hellström MorgSkälm 305 (1952).
-GOSSE. särsk. (numera bl. tillf.) = -lärling. SvFatburen 3: 121 (1768).
-GREPP. (†) om metod l. konstgrepp l. yrkesknep som användes av snickare; jfr grepp 2 a, b. Polhem ESkr. 1: 40 (c. 1723).
-GUBBE. Lo-Johansson Stat. 2: 44 (1937).
-GULD. (-are-) (†) om guld (l. guldimitation) använt av snickare till prydande l. skyddande beläggning på snickrat föremål. Bolinus Dagb. 18 (1666).
-HAKE. (-ar-) (†) bänkhake. Nordforss (1805).
-HAMMARE. jfr -verktyg; numera särsk. om hammare med rund slagyta o. med ena änden formad ss. en klo (för spikutdragning o. d.). Rig 1931, s. 65 (1773). Varulex. Byggn. 2: 42 (1955).
-HANTVERK~02 l. ~20. jfr hantverk 1. BoupptSthm 1688, s. 941 a.
-HUGGJÄRN~20, l. ~02. snick. jfr -verktyg. TNCPubl. 23: 74 (1954).
-HUS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hus (hörande till slott o. d.) där snickeriarbete utfördes; jfr -byggning. SthmSlH 1: 312 (i handl. fr. 1686).
-HYVEL. jfr -verktyg. Lind 1: 1383 (1749).
-HYVEL-JÄRN. eggjärn i snickarhyvel. TullbSthm 2/8 1583 (: Snidkere höffle Jern).
-HÄRBÄRGE~020. (förr) jfr härbärge 1 c o. -krog. Ambrosiani SvSkråämb. 121 (i handl. fr. 1662).
-INSTRUMENT. (-are-) (†) snickares redskap l. verktyg. Möller 1: 180 (1745, 1755).
-JEANS ~ji2ns, pl. [efterleden är eng. jeans, pl. av jean, ett slags bomullstyg, elliptiskt för jean fustian, av meng. Gene, Jene, staden Genua, där tyget urspr. tillverkades, o. fustian, ett slags bomullsvävnad] (vanl. blå) långbyxor av hårt bomullstyg med i regel smala ben o. bröstlapp; jfr -byxa. DN 1973, nr 116, s. 17.
-JÄRN. (numera bl. tillf.) hyveljärn till snickarhyvel; förr sannol. äv. om visst mindre eggverktyg använt av snickare; jfr järn 5 b. Höffle Jern — 1 1/2 dussin .. Snickar(e) Jern — 6 1/2 dussin. TullbSthm 10/5 1571. Handhyveljärn ss. snickarjärn, fals-, fas- .. o. tandhyveljärn. SvIndKal. 1943, TillverknReg., s. 60.
-KAMMARE. EtnolKällskr. 3: 55 (1946).
-KARAKTÄR. (-are-) (†) snickares titel o. ställning. 2BorgP 6: 102 (1738).
-KITT. [jfr t. tischlerkitt] (numera bl. tillf.) kitt som används vid snickeriarbete. Lind 1: 1064 (1749).
-KLUBBA. jfr -verktyg; numera bl. om träklubba med cylindriskt huvud av masurbjörk l. annat hårt träslag. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 148. Varulex. Byggn. 2: 68 (1955).
-KNIV. jfr -verktyg. TullbSthm 28/8 1583. Bland snickarknivar skiljer man mellan täljknivar, slöjdknivar, träsnideriknivar och bandknivar. Varulex. Byggn. 2: 68 (1955).
-KONST. om snickares färdighet l. (konstfärdiga) teknik; äv. om konstsnickares l. konstnärlig snickares färdighet osv.; förr äv.: träsnidarkonst l. bildhuggarkonst; jfr konst 3 e, 4. Han giorde ock vthi thes Alrahelghastes Hwse twå Cherubim effter snickare konst. 2Krön. 3: 10 (Bib. 1541; Luther: nach der Bildener kunst, Vulg.: opere statuario; Bib. 1917: i bildhuggeriarbete). Snickarekonsten .. i sitt hela omfång delar sig i flera grenar, som ofta utöfvas skilda från hvarandra, nemligen .. Byggnadssnickeri (osv.). Eneberg Karmarsch 1: 228 (1858). Utmärkande för (den på 1600-talet verksamma Västerås-)skolans arbeten är en snickarkonst som lånar former .. från senrenässansens stenarkitektur. Kulturen 1967, s. 11.
-KROG. (förr) = -härbärge. Ambrosiani SvSkråämb. 118 (i handl. fr. 1662).
-KUNNIG. jfr kunnig II 2. AHB 116: 11 (1883).
-LACK. (tillf.) lack som används vid snickeriarbete. Nylander Sjöfolk 1: 4 (1901).
-LAG.
1) (förr) snickares hantverksskrå; jfr lag, sbst.3 14 c α. Ymer 1933, s. 237 (1655).
2) arbetslag av snickare; jfr lag, sbst.3 14 c β. MeddSlöjdF 1896, s. 12.
-LAND. område där snickeriarbete bedrivs (i stor omfattning). SvIndustri 299 (1935; om Smål.).
-LIM. [jfr t. tischlerleim] lim som används vid snickeriarbete; numera bl. om sådant lim som erhålles gm extraktion av glutin (se d. o. 2) ur ben o. hudar, draglim; jfr snicke-lim. TullbSthm 8/5 1571. Odenius 2Celsus 268 (1906). VaruhbTulltaxa 1: 195 (1931).
-LINJAL. (-ar- 17861805. -are- 1819) (†) om strykmått. Björkegren 2738 (1786). (Fr.) Trusquin .. (sv.) Et slags snickare lineal. Deleen 2: 387 (1819).
-LÅDA.
1) låda (se låda, sbst.1 1) med l. för snickarverktyg o. d.; äv. bildl. Didring Malm 2: 269 (1915; bildl.). En snickarlåda med verktyg. Tjerneld RödAmar. 96 (1951).
2) (förr) snickarskrås låda (se låda, sbst.1 1 b). Alle Saköris Peningar, skole leggies vthi Snickare Låden. Skråordn. 259 (1575).
-LÄRA. jfr lära, sbst. 1 b. SvFatburen 3: 132 (1768).
-LÄRLING. jfr lärling 1 o. -dräng. ÖoL (1852).
-MAGASINSBOD. (-are-) (†) om salubod för snickerialster. DA 1793, nr 1, s. 3.
-MÄSSIG. som anstår l. kännetecknar en snickare l. som överensstämmer med vedertaget bruk bland snickare l. som tillhör l. är karakteristiskt för snickares verksamhet; i sht ss. adv.: som utföres gm l. på samma sätt som snickarhantverk; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. En mäktig bildningskraft ej rimmarn tarfvar .., / När snickarmessigt vers på vers han svarfvar. Dufva Sulitelm. 21 (1865). Att rokokostilen jämsides med sina ordinarie svängda former också .. kunde arbeta med rent snickarmässigt raka linjer .. visar t. ex. .. (vissa) raka snedklaffbyråar. Rig 1949, s. 133.
-MÄSTARE. jfr mästare 10. Meurman (1847).
-MÄSTERSVEN~102. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snickargesäll; jfr -sven. Ambrosiani SvSkråämb. 118 (i handl. fr. 1662).
-OVERALL. om overall med många fickor, i sht använd av snickare. Jersild BarnÖ 165 (1976).
-PENNA. (relativt stor) blyertspenna som används av snickare. Ahlin GillGång. 165 (1958).
-POJKE. (numera bl. tillf.) snickarlärling. BoupptSthm 1672, s. 149 a.
-POLITYR. snick. om (bl. a. för bestrykning av kvistar använd) färglös l. gul lackfernissa som består av schellacklösning i alkohol, kvistfernissa. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 140.
-PROFESSION. (numera bl. tillf.) snickaryrke. Kulturen 1967, s. 53.
-RAM. (-are-) (†) om ram (se ram, sbst.1 2) försedd med skiva, använd ss. hyvelbänk. SD 1892, nr 330, s. 7.
-REDSKAP~02 l. ~20. jfr -verktyg. BoupptSthm 3/7 1686.
-SAK. sak som kommer till användning l. behövs vid snickeriarbete; särsk. i pl.: snickarverktyg. BoupptRArk. 1679.
-SIRAT. sirat (se d. o. 4) utförd av snickare; särsk. i pl. Stiernstolpe Arndt 3: 198 (1808).
-SKOLA. skola för utbildning av snickare. Slöjdaren 1882, nr 5, s. 4.
-SKRUV. (†) skruv för trävirke, träskruv. BoupptSthm 1672, s. 1077 b.
-SKRÅ. (förr)
1) skråordning för snickarskrå (i bet. 2). Ymer 1933, s. 237 (1655).
2) om skrå (se skrå, sbst.2 2 a) för snickare. Ambrosiani SvSkråämb. 106 (i handl. fr. 1690).
-SKÖLP. jfr skölp, sbst.1, o. -verktyg. Varulex. Byggn. 2: 50 (1955).
-SLÄKT. Form 1948, s. 15.
-SLÖJD. (-are-) (numera föga br.) snickeri, snickrande. LdVBl. 1887, nr 8, s. 3. BtRiksdP 1887, 8Hufvudtit. s. 5.
-SNITSARE. (-are-) (†) [jfr t. tischlerschnitzer] om en för skärning i trä (av snickare) använd långskaftad kniv. Eneberg Karmarsch 1: 110 (1858).
-SOCKEN. jfr -land. Form 1932, s. 157.
-SON. Spångberg StMän. 2: 27 (1921).
-STIFT. (-ar- 1904. -are- 1772) (numera föga br.) liten (tråd)spik som används vid snickeriarbete. Rinman Jernförädl. 178 (1772). 2UB 6: 172 (1904).
-STOL. (-are-) (†) av snickare tillverkad stol med sarg, slåar o. svarvade ben o. d. (motsatt: enkel stol tillverkad av timmerman); jfr -dörr, -säng. BoupptSthm 13/6 1655. Därs. 1668, s. 1354 (1667). Fatab. 1913, s. 30 (1678).
-STUGA. (stuga utgörande) snickares bostad l. verkstad; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om byggnad l. lokal (hörande till slott o. d.) där snickeriarbete utfördes. ArkliR 1567, avd. 5 (hörande till Sthms slott). Fatab. 1911, s. 111.
-STÄMJÄRN~20, äv. ~02. snick. jfr -verktyg. TNCPubl. 23: 74 (1954).
-SVEN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) snickargesäll; jfr -mästersven. Andersson Plautus 12 (1901).
-SÅG. jfr -verktyg; särsk. om såg med sågbladet inspänt i en träställning (o. vridbart i denna), ställningssåg; jfr snick-såg. JernkA 1820, s. 224. Brändström Krigsf. 20 (1921). Varulex. Byggn. 2: 126 (1955; om ställningssågar).
-SÅGBRÄDA~020 l. -SÅGBRÄDE~020. (-are- 1673) (numera föga br.) = -bräda. BoupptSthm 1673, s. 399 b, Bil. —
-SÄNG. (-ar- 1648. -are- 16221655) (†) av snickare tillverkad fristående säng med ramverk o. fyllningar (motsatt: väggfast säng tillverkad av timmerman); jfr -dörr, -stol. HammFackl. 1: 75 (i handl. fr. 1622). BoupptSthm 13/6 1655.
-TYG. (-are-) (†) snickarverktyg. BtSödKultH 12: 3 (1590). Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 2: 82 (1705).
-VATTENPASS. snick. jfr -verktyg. Varulex. Byggn. 2: 84 (1955).
-VERK. (-ar- 15431748. -are- 15881837. -er- 1600. -ere- 15721595) (†)
1) (konstfullt l. konstnärligt) arbete (i konkret bemärkelse) av snickare (o. snidare), snickrat (o. snidat) arbete; (konstfullt) träsnideri; äv.: av snickare (o. snidare) l. gm snickrande (o. snideri) till ifrågavarande (konstfulla) alster format trä; äv. abstraktare: snickararbete under utförande; jfr -arbete. En Stånde sängh aff Snidkarwärk. HH 1: 27 (1543). Wäggiarne (i Jerusalems tempel) wåre innan til aff .. Cedreträ medh Snickare wärck, och medh vthskurne Cherubin, Palmer och Blomster. Lælius Bünting Res. 1: 29 (1588). Källare dörren weeter in uthj Stufwan, medh Snickarewärk, omkring giordt. Rudbeckius Dagb. 150 (1630). (Lat.) Striges. (Sv.) Fohror eller Strimmor på en Pelare, eller Snickarewärck. Linc. Cccc 1 b (1640). Thet gambla aff munckarna vpbygde och myckit påkostade Snickarevärcket medh the åthskillige beläten, sattes fram i thet nyia choret kringh om väggerna. Gyllenius Diar. 144 (c. 1670); möjl. till -verke. Vi .. tillbringade våra aftnar som vanligt då vi äro allena, björn med sitt snickareverk, jag med att läsa högt för honom. Bremer Grann. 2: 31 (1837).
2) snickarvirke. HB 1: 196 (1572).
-VERKE. (-ar- 16221749. -are- 16241687) (†)
1) = -verk 1. (En) Släda med Snidkar wercke. Stiernman Com. 1: 820 (1622). Därs. 4: 733 (1687).
2) snickarvirke. Lind 1: 1383 (1749).
-VERKSTAD~20, äv. ~02. Polhem ESkr. 1: 40 (c. 1723).
-VERKTYG~02 l. ~20. verktyg som används av snickare. BoupptSthm 1668, s. 1060.
-VINKEL. (mera tillf.) större vinkelhake som används av snickare. Key Hemv. 168 (1939).
-VIRKE. snickerivirke. Eneberg Karmarsch 1: 36 (1858).
-YXA. jfr -verktyg, slöjd-yxa. BoupptSthm 1672, s. 1077 b. Snickaryxor är ömsom stålade, ömsom helstålsyxor. De har rakare egg samt är smalare och smidigare att arbeta med än huggyxorna. Varulex. Byggn. 2: 164 (1955).
-ÅLDERMAN~102, äv. ~200. (förr) ålderman i snickarskrå (se d. o. 2). BoupptSthm 1679, s. 1571 a, Bil. —
-ÄMBETE~020. snickarskrå (se d. o. 2); äv. (o. om nutida förh. bl.) om snickaryrket. G1R 24: 414 (1554; om snickaryrket). Fatab. 1953, s. 112.
-ÄNKA. Runemark VägvSthm 48 (1790).
Avledn.: SNICKERI104, n. [sv. dial. snickeri; jfr d. snedkeri; möjl. delvis till snicka] (T.) Schreinerey .. (sv.) snickeri. Lind 1: 1383 (1749).
1) om verksamheten l. handlingen l. konsten att snickra, snickrande, snickararbete; äv. övergående i bet.: snickarhantverk; äv. bildl., särsk. (vard.): tidsödande arbete, petgöra. Elvius wördade öfningen så högt som .. Wetenskapen ..: Än lärde han sig Prober-konsten ..: Än wande han sig wid Smide och Snickeri. Dalin Vitt. I. 3: 182 (1750). (Vissa värmlänningars) stora händighet till åtskilliga arbeten, såsom timring, murning, snickeri och smide. Torpson Norden 196 (1887). Yrkesutbildning i skrädderi, snickeri och skomakeri. SFS 1940, s. 669. Det .. (blev) ett verkligt ”snickeri” att lösa de invecklade lönerekvisitionernas problem. Samuelsson HALärovUpps. 577 (1952). jfr byggnads-, konst-, maskin-, modell-, möbel-, schatull-snickeri m. fl.
2) konkret (i koll. l. individuell anv.): det som l. ngt som snickra(t)s l. tillverka(t)s av snickare, snickararbete(n); särsk.: detalj av träinredning (i byggnad). (Ångermanlänningarna) hafva mångfaldig nytta utaf sin skog … Han tjänar them till husbyggnad .., lagg- och gröpkäril, snidkeri, bandstakar .., kolning, samt mycket annat, som i hushollen tarfves. Boding ÅngermHush. 14 (1747); jfr 1. Snickeriet i byggnaden är levereradt af Falk & Son’s samt Wengströms snickerifabriker. TT 1898, Byggn. s. 19. Hela interiören (av bondgårdens helgdagsstuga i Vallby friluftsmuseum), målning som snickeri, är av en ovanligt hög klass. VästmFmÅ 16: 31 (1926). Dörrar, fönster och övriga snickerier. Hesselman HusbyggSthm 11 (1941). jfr byggnads-, konst-, små-snickeri.
3) om (industriell) anläggning l. företag o. d. där snickeriarbete bedrivs l. om verkstad l. fabrik o. d. där sådan verksamhet bedrivs. AtlFinl. 24: 2 (1899). Det nuvarande snickeriet och smedjan (på uppfostringsanstalten Hall) slås .. ihop till en smides- och mekanisk verkstad. DN(A) 1931, nr 42, s. 30. Med snickeri menas på finlandssvenska en snickeriverkstad och inte dess produkter. ProtTNC 7/12 1964, Bil. B, s. 3. AB Br. Svenssons snickeri .. Malmö .. Inredningar Väggpartier Omändringsarbeten. TelKatal. 1975, 1: 1297. jfr byggnads-, möbel-snickeri.
Ssgr (i allmänhet till snickeri 1): snickeri-affär. (numera mindre br.) till snickeri 2: affär (se d. o. 6) som säljer snickeriarbeten; jfr möbel-affär. WoJ (1891). De flesta (av slöjdskolornas manliga elever) hafva gifvit sig i snickeriaffärernas eller t. o. m. i fabriksindustrins tjänst. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 108.
-arbetare. till snickeri 1, 3: person som har l. utför snickeriarbete l. som är anställd i snickarverkstad l. snickerifabrik. Berndtson (1880).
-arbete. (Sv.) Snickeriarbete .. (fr.) menuiserie. Berndtson (1880). 1) abstr.: arbete bestående i snickrande, snickeri. Björkman (1889). Hade han snickeriarbete i stan? Holmström Benj. 85 (1932). Hon hade aldrig förr sysslat med snickeriarbete. Gripenberg Johnson Saf. 212 (1936). 2) konkret(are), med tanke på l. om resultatet: medelst snickrande utfört arbete (se d. o. 911), snickrat arbete, snickeri; snickerialster (i individuell bet.). De i tekniskt hänseende mästerligt utförda (japanska) snickeriarbetena, såsom toalettskrin, arbetsbord, hyllor och byråar. Upmark Lübke 79 (1871). Ett märkligt svenskt snickeriarbete i franska statens ego, nämligen den sekretär, som Gustaf III .. förärade prinsen af Condé. MeddSlöjdF 1899, 2: 80. Det .. (har) gjorts gällande, att .. (golvurens) fodral såväl beträffande snickeriarbetet som dekoren skulle vara av holländskt ursprung. Kulturen 1954, s. 71.
-avdelning. till snickeri 3. Motala verkstads snickeriafdelning. TT 1884, s. 29.
-bolag. jfr bolag, sbst.2 3. EkonS 1: 236 (1891).
-bransch. AtlFinl. 24: 12 (1899).
-detalj. till snickeri 1, 2. Selling SvHerrg. 24 (1937).
-etablissemang. (numera föga br.) snickeriföretag. TT 1871, s. 108.
-export-förening. till snickeri 1, 2. HandInd. 1006 (1927). SvIndustri 300 (1935).
-fabrikant. [jfr -fabrik] Sonesson BöndB 1041 (1955).
-fabrikör. [jfr -fabrik] Aurell Skill. 86 (1943).
-förbindning. [jfr tischlerverbindung] (mera tillf.) till snickeri 1, 2: vid snickeri l. i snickerier använd förbindning (se d. o. 4 a) medelst urtag i träet o. d. HantvB I. 2: 296 (1934).
-hantverk. snickarhantverk. ArbB 166 (1887).
-hantverkare. snickare. EkonS 2: 282 (1897).
-industri. Rönnholm EkonGeogr. 34 (1907).
-inredning. till snickeri 1, 2: snickrad l. av snickeri bestående inredning (i byggnad). BtRiksdP 1899, nr 77, s. 16.
-konst. snickarkonst. MeddSlöjdF 1891, s. 7
-kunnig. snickarkunnig. Engström ÖlFolk 48 (1927).
-maskin. maskin (i snickarverkstad l. snickerifabrik o. d.) för snickeriarbeten. TT 1874, s. 56.
-ornamentik. till snickeri 2. Näsström SvFunkt. 72 (1930).
-redskap. snickarredskap. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1.
-rörelse. jfr rörelse 7 (b). Sundén (1891).
-slöjd. (numera bl. mera tillf.) slöjd (särsk. skolslöjd) varigm snickerialster framställes, träslöjd. Salomon Slöjdsk. 1: 16 (1876). (Sv.) snickerislöjd (t.) Tischlerei. Klint (1906). ÅbSvUndH 56—57: 82 (1939; om träslöjd i skola).
-spackel. snick. spackel (av trä o. d.) som används vid spackling av snickeriarbeten. TNCPubl. 42: 96 (1969).
-tidning. Svensk Snickeritidning. (1919).
-tillverkning. till snickeri 2. tillverkning av snickeriarbeten. HandInd. 429 (1926).
-torr. (i fackspr.) om virke: som har tillräcklig l. lämplig torrhetsgrad (10—15%) för att användas till snickeriarbeten, rumstorr. HantvB I. 2: 11 (1934).
-undervisning. undervisning i snickeri; förr äv.: undervisning i (trä)slöjd (i skola o. d.). Salomon Slöjdsk. 1: 46 (1876).
-vara. VerdS 85: 3 (1900).
-veranda. (mindre br.) till snickeri 2: (öppen) veranda med snickarglädje. TurÅ 1936, s. 296.
-verktyg. snickarverktyg. SvHandelskal. 1918, HandIndReg. s. 288.
-villa. (mindre br.) till snickeri 2: trävilla med snickarglädje. Näsström SvFunkt. 3 (1930).
-virke. (i fackspr.) virke avsett för snickeriarbeten; särsk. om fyrsidigt bearbetat virke. BoupptVäxjö 1879. TNCPubl. 23: 107 (1954; om fyrsidigt bearbetat virke).
-yrke. (†) snickaryrke. Salomon Slöjdsk. 1: 16 (1876).
SNICKERSKA, f. (numera bl. ålderdomligt l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snickares hustru l. änka. Mellin Nov. 2: 597 (1832, 1867).
SNICKRA, se d. o.

 

Spalt S 8079 band 28, 1980

Webbansvarig