Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNAVLA, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. snavla; jfr nor. dial. snåvla, mlt snavelen; avledn. av SNAVA; möjl. lån från mlt]
(†) snava (se d. o. 1); anträffat bl. dels (i bild) i uttr. snavla uti ngt, snava o. falla (ned) i ngt (jfr SNAVA 1 a), dels i särsk. förb. De försagda Siälars Hop, / som stupat, snaflat ha uti en ryslig Grop, / undwjka kunna ej ett Sinnes frätand’ Gnag. Warnmark UtwSiälGlädie 5 (1686).
Särsk. förb. (†): SNAVLA OMKULL. = snava omkull 1. Warnmark Epigr. L 2 a (1688; om personer).

 

Spalt S 8030 band 28, 1980

Webbansvarig