| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNATTER snat4er, sbst.1, n.; best. snattret.
1) motsv. SNATTRA, v. 1, om andfågels (i sht gås’ l. ankas l. ands) l. annat djurs (i sht skatas l. apas) (frambringande av) snattrande ljud; snattrande, skvatter l. tjatter o. d. (äv. om två l. flera djurs samtidiga snattrande). Schultze Ordb. 4666 (c. 1755). De pratsamma skatornas snatter. Wadman Saml. 2: 107 (1835). Sagan om ”den grimme Ælling”, som en vacker dag lik en strålande svan höjde sig öfver ankgårdens snatter, har oftare än man tror sin motsvarighet i menniskolifvet. Hedberg SvOperasång. 60 (1885). Han visste, att deras diskussioner för utanvärlden ej voro af större betydelse än apornas snatter i toppen af ett kokosträd. Cavallin Stevenson Nichols. 4 (1897). En lom kom skjutande högt öfver kullen ..; hans snatter liknade .. kråksång, det var endast åtskilligt renare och klangfullare. Forsslund Djur 67 (1900). Snart blir det vår ..; vår med spofvars lockrop och änders snatter i sumpiga starrträsk. LD 1903, nr 73, s. 3. Löfgrodans snatter ljöd från en liten damm i en aldunge. VetAÅb 1908, s. 255. Då .. (vildgässen) funno platsen upptagen, lyfte de åter och deras snatter dog bort i fjärran. Hedin ErövrTibet 234 (1934). — jfr ANK-SNATTER.
2) (numera i sht vard.) motsv. SNATTRA, v. 2, om människas snattrande; särsk. liktydigt med: (innehållslöst l. tomt) prat l. babbel l. pladder l. sladder o. d.; äv. om (kakofoni av ljud l. ord uppkommen vid) två l. flera människors snattrande i munnen på varandra. Schultze Ordb. 4666 (c. 1755). Det förtjuste mig att i godt mak och ensam, således undgående snattret af vettlöst ressällskap, få göra den herrliga vägen. Reuterdahl Mem. 140 (1858). I Kattebohult bor det tattarepack, / .. och där är det rackel och snatter och snack / och skojarelif, må ni tro. Fröding Guit. 52 (1891). Det högljudda snatter, som infödde .. äro vana att förbittra lifvet med för annat folk. Cavallin Kipling Gadsby 186 (1897). Ångbåten lade till under ifrigt snatter af niggrerna ombord. Zilliacus VandrÅr 1: 26 (1920). En liten herre, vars evinnerliga snatter röjer, att eftertankens spärrhakar glappa så att de icke längre göra tjänst. GHT 1931, nr 266, s. 9. Vem visste vilka dunkla planer hennes livliga snatter dolde? Hon visste det nog inte själv. Hedberg Blomb. 365 (1953).
3) (i sht i vitter stil) i utvidgad anv. av 1 (o. 2), motsv. SNATTRA, v. 3, om vapens l. maskins o. d. (avgivande av) smattrande l. knattrande ljud, smatter l. knatter o. d. I närmaste kyrktorn börja kulsprutorna sitt snatter. Hedin Front. 301 (1915).
Ssgr, se snattra, v.
Spalt S 8021 band 28, 1980