Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNART sna4rt, adv. Anm. Ss. gradförhöjningsformer till snart nyttjas snarare, snarast (se SNARARE, adv.).
Ordformer
(schnartt (shn-) 16251630. snaart (-tt) 15611601. snart (-dt, -tt) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. snart, sv. dial. snart (med kort l. lång vokal); jfr dan. o. nor. snart; till SNAR, adj.]
1) motsv. SNAR, adj. I 1, 2, ss. bestämning till verb betecknande rörelse l. förflyttning, dels med tanke på själva rörelsen osv.: under utvecklande av snabb(a) l. hastig(a) rörelse(r) l. förflyttning(ar), dels med tidsaspekt: under användande av l. på kort tid; äv. allmännare, i förb. med verb av annat slag: på (sätt, särsk. kännetecknat av utveckling av snabb(a) l. hastig(a) l. brådskande rörelse(r) med l. förflyttning(ar) av kropp l. kroppsdel(ar) o. d., som kräver) kort tid; snabbt l. hastigt l. kvickt; i allmännare anv. äv. närmande sig l. övergående i bet.: lätt (se LÄTT, adj.2 10); numera bl. i anv. där ovannämnda allmännare bet. sammanfaller med 2, dels ss. fristående ord i vissa anv. (se under 2), dels ss. förled i ssgr; jfr SNARARE, adv. 1, SNARLIGEN 1. Gåår snart och sägher hans läryungar, ath han är vpstonden aff dödha. Mat. 28: 7 (NT 1526; Bib. 1917: med hast). Tagh titt (skuld-)breff och sitt snart nedh, och scriff femtiyo (i stället för hundra). Luk. 16: 6 (NT 1526; Bib. 1917: strax). Thet motte wara en stoor herre, som .. (solen) giort haffuer, och budhit henne så snart löpa. Syr. 43: 5 (öv. 1536). Ty skynder idher nu snaart. / Och låther idher lidha medh een Faart. Gevaliensis Jos. C 1 a (1601). Them är befalt at rida snart och hastigt. Petreius Beskr. 5: 18 (1615). Wil någon snart blekia sit Läroft hwitt han hafwe thet först vt 3. eller 4. gånger på blekeplatzen, och låte thet thes emellan bykas. IErici Colerus 1: 136 (c. 1645). Poppelpil .. Wäxer snart och får et angenämt utseende. Alm(Sthm) 1797, s. 40.
2) motsv. SNAR, adj. I 1, 3: (vid tidpunkt) inom nära framtid (särsk. liktydigt med: inom kort); äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: (tämligen) omedelbart l. genast l. strax, dels i bet.: tidigt; äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående dels i 1, dels i 3; jfr SNARARE, adv. 2, SNARLIGEN 2. Sy en sädhisman gick vth och skulle såå, .. Sompt föll på stenöören ther thet hadhe icke mykin iordh, och gick snart vpp, ty thet hadhe icke diwpa iordh. Mat. 13: 5 (NT 1526; Bib. 1917: strax); jfr 1. (Många förbud) göre .. så att bonden må snart icke sälie ett kalffskin, medt minne han skall böthe therföre. G1R 15: 7 (1543); jfr 3. The som genom Gudz nåd aff thenna siwkdomen (dvs. pesten) bättre, bliffua, the skola icke snart j gemene Badstuffuo komma. Lemnius Pest. 31 (1572; uppl. 1917). (Klockaren skall) tilräckeliga Lius i Lius-kronor, Stakar och Armar tidigt uptända, och icke för snart utsläcka. PH 5: 3126 (1751). Unga flicka! i din vår / Bind dig myrtenkransen. / Dansa medan du det får: / Snart är du ur dansen. Franzén Skald. 1: 140 (1793, 1824). Snart är sommarn här. I purpurvågor, / Guldbelagda, azurskiftande, / Blomma vesterns moln vid qvällens lågor, / Och i fägring alla dalar le. Sätherberg Dikt. 1: 152 (1862). Skall vi inte få litet mat snart? Wägner Norrt. 17 (1908). Det är snart gjort. SvHandordb. (1966); jfr 1. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (i anv. där bet. sammanfaller med 1); jfr d δ slutet o. SNARARE, adv. 2 a. Fattig manz maatt är snart äthin. SvOrds. A 6 b (1604); jfr c. Snart, och wäl giordt föllias intet giärna. Grubb 744 (1665). Snart gifwit, är dubbelt gifwit. Därs.; jfr: Snart givet är dubbelt givet (dubbelt värt). Holm Ordspr. 301 (1964). Snart giordt kan längie ångras. Grubb 745 (1665); jfr: Snart gjort kan länge ångras. Holm Ordspr. 301 (1964). Lycka och Glaas, går snart i kraas. Grubb 764 (1665). Snart fånget, snart förgånget. SKL (1850).
b) ss. bestämning till verb, i vissa anv. (jfr c).
α) ss. bestämning till säga (förr äv. tala), i uttr. betecknande att ngt (som sagts l. kommer att sägas) låter sig sägas inom l. (jfr 1) på kort tid l. går lätt att säga l. att ngt (som kommer att sägas) utgör en kortfattad l. koncentrerad sammanfattning av ett sakförhållande o. d.; numera nästan bl. i uttr. snart sagt (förr äv. sägande l. (äv. hopskrivet) till sägande(s) l. till att säga l. tala), särsk. liktydigt med: kort l. med få ord sagt l. för att säga det kort l. med få ord, kort och gott; äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: rent ut l. rakt på sak sagt l. för att säga det rent ut l. rakt på sak, dels (jfr 3) i bet.: i det närmaste l. nära nog l. nästan; jfr SNARARE, adv. 3 a α, b α, SNARLIGEN 2 slutet. LPetri Oec. 26 (1559: snartt sagdtt). Jag hafver sett en sådan flitt och omsorgh, som hans F. N. hafver hafft uthij sitt genneralamtt och, snartt till att talla, en ringa hiälp. LKagg i OxBr. 9: 598 (1633). RARP 4: 591 (1651: snart tillseijande). VDAkt. 1712, nr 253 (: snart sägande). ÅgerupArk. Brev 24/3 1715 (: snart att säija). Så haar iag och icke allenast wid Scholan och Academien uthan jämbwähl och sedan, snart til att säja, all min medel måst tillsättia. VDAkt. 1720, nr 196. Browallius PVetA 1747, s. 30 (: snart tilsägandes). Detta kärl är snart sagdt fullt. Berndtson (1880). Sedan skall jag säga både väl och snart, att en tocken där (som Erik Vattrang) kan varda er (dvs. kommissarien) en arger fuling. Högberg Vred. 1: 92 (1906). På västra sidan hade man från övre våningen (i Gränna prästgård) utsikt över snart sagt hela Vättern med Omberg i norr. MinnGPrästh. 2: 47 (1925).
β) ss. bestämning till berätta, i uttr. det är snart berättat, betecknande att ngt låter sig berättas inom l. (jfr 1) på kort tid. Östergren (1942).
γ) (i sht i vitter stil) ss. bestämning till nämna l. räkna, i uttr. snart nämnda l. räknade, betecknande att ngra inom l. (jfr 1) på kort tid l. lätt låter sig nämnas (vid namn) resp. räknas; i sht använt för att beteckna ngra ss. (mycket) få till antalet. Snart räknade de äro dina kära här. Runeberg (SVS) 6: 198 (1863). (Tekmessa till Eurysakes:) Den trognaste / Bland våra få, snart nämnda vänner hotar du. Därs. 213.
δ) ss. bestämning till övergå (l. gå över), i uttr. betecknande att en landskapstyp o. d. inom l. (jfr 1) på kort tid övergår från att vara den l. den till att vara den l. den (äv. allmännare, betecknande att övergång från en landskapstyp o. d. till en annan sker (tämligen) oförmedlat l. direkt l. försiggår på en begränsad yta, särsk. liktydigt med: (tämligen) omedelbart l. direkt); jfr 3 c. Vid .. (Arabiens) gräns går landet snart öfver till en öken. Svensén Jord. 182 (1885).
ε) [jfr SNAR, adj. I 1 e, o] i förb. med dels rörelseverb (numera i sht gå, i sht förr äv. löpa), dels verb (verbal förb.) med bet.: förgå l. ta slut o. d., med subj. utgörande ett tidsord, i uttr. betecknande att det gm subj. uttryckta försvinner l. förgår l. tar slut (l. kommer att försvinna osv.) inom l. (jfr 1) på (för den egna uppfattningen) kort tid; i förb. med rörelseverb stundom svårt (i ä. språkprov) att skilja från 1 (i den numera obrukliga inskränktare o. egentliga bet. (varvid det gm subj. uttryckta föreligger personifierat)); snabbt l. fort l. hastigt. Snart löper tijdhen mädan måltidh görs. SvOrds. C 2 a (1604); möjl. (†) till 1. (Sv.) Tiden löper snart, (t.) die Zeit verstreicht oder verläufft bald. Lind (1749). (Sv.) 14 dagar .. förgå snart, (t.) vierzehn Tage gehen bald hin. ÖoL (1852). (Sv.) Fjorton dagar gå snart .. (eng.) will pass in no time (as nothing). Harlock (1944).
c) i position omedelbart före (o. övergående till att bestämma) en predikatsfyllnad till vara l. ett attribut l. adverbial, betecknande att det som uttrycks gm satsens subj. o. predikat i förening med predikatsfyllnaden osv. kommer till stånd l. blir verklighet l. inträffar l. uppnås o. d. (vid tidpunkt) inom (mycket) nära framtid l. (tämligen) omedelbart l. genast l. strax (särsk. i uttr. betecknande att ngn inom (mycket) nära framtid osv. är sådan l. sådan l. så l. så gammal o. dyl. l. att ngt inom (mycket) nära framtid osv. är sådant l. sådant l. varat så l. så länge l. ligger så l. så långt tillbaka i tiden o. d.); förr äv. utan futural aspekt, i uttr. betecknande att ngt varat så l. så länge; i ä. språkprov stundom sammanfallande med 3. Stäng av vattenkranen, för karet är snart fullt. Det är snart elva år, sedan far dog. Hon är snart åttio (år). Vi har inte hört något från henne på snart en månad. Det är snart slut på bensinen. Then fogel är snart hålden som skutin är. SvOrds. C 3 b (1604); jfr a. Han hafuer een siukligh hustru .. (som) hafuer qvaldtz med barn snart en monatz tijdh, förr än hon vardt förlossat. Hall KultInt. 31 (i handl. fr. 1631). Min tid är snart förliden. I lefwen alle, som mig hoppas, och jag önskar, mig vt. Swedberg Gr. Tilskr. 7 (1722). Jag kan ej, Drottning, nog den jämmertid beskrifwa, / Som detta Nordens band (dvs. kalmarunionen) med tusend djupa sår / Det usla Swerje gaf snart hundra tretti år. Dalin Vitt. II. 5: 16 (1742). Professor Liljevalch är sjuk och (har) varit sängliggande nu snart en månad. Florman BrRetzius 16 (1826). Vi hafva åtnjutit en snart sjuttioårig fred. Wirsén Tal 19 (1881). Nu är det Malla som har klätt och fött honom i snart tio år! Trenter Spring. 52 (1958).
d) i vissa adverbiella uttr.
α) (numera föga br.) snart eller sent, (vid tidpunkt) inom en nära l. sen framtid, förr l. senare; jfr SNARARE, adv. 2 b α. Serenius (1734; under first). (På grund av alla sina åtgärder mot fadern) kunde hon wäl finna, at hon snart eller sent skulle blifva et Rof för hans wrede. Dalin Hist. 1: 447 (1747).
β) snart efter ngt l. därefter (äv. därpå) l. efter(åt), vid nära inträffande tidpunkt l. inom kort tid efter ngt resp. därefter resp. efteråt, (tämligen) omedelbart l. strax efter ngt osv. Widegren (1788: efter). Meurman (1847; äv.: derpå). Att .. (S. J. Hedborn) snart efter återkomsten (från Atterboms föräldrahem i Åsbo) .. förflyttade sig till Stockholm, var första tecknet af hans helsas omsider börjande förbättring. Atterbom Minnest. 2: 145 (1853). Östergren (1942: Snart därefter).
γ) så snart (jfr δ), ensamt l. i förb. med efterföljande konj. som, stundom äv. (numera bl. vard. l. i mindre övertänkt spr.) att (förr äv. när): (vid tidpunkt) inom så nära framtid som l. så tidigt som; äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i bet. (jfr 1): på sätt som kännetecknas av så snabb(a) l. hastig(a) l. brådskande rörelse(r) med l. förflyttning(ar) av kropp l. kroppsdel(ar) o. d. som l. på så kort tid som l. så lätt som; ofta i konjunktionell anv., särsk. liktydigt med: så fort som l. i det ögonblick som l. genast (som) l. strax (som) o. d. (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: så framt l. försåvitt l. därest); i uttr. så snart ensamt äv.: (vid tidpunkt) inom så nära framtid l. så tidigt resp. på så kort tid l. så lätt. Kom så snart som möjligt l. så snart ske kan l. så snart det går l. kan ske. G1R 1: 80 (1523: Saa snart; i konjunktionell anv.). The viij lest(er) j gh(e)n stode ku(n)de han eÿ saa snart ffaa so(m) ho(no)m loffuat war. OPetri Tb. 45 (1525). Så snardt att dhen skanssen, som vij begynnadt hafve, ähr förfärdigatt, så velle vij (osv.). OxBr. 9: 401 (1626). RARP V. 1: 122 (1652: så snart .. när). Laga er bara in, så snart som ni kan. Widegren (1788). Ett lättrördt hjerta kan så snart bedragas. Hagberg Pred. 1: 138 (1814). (Abraham Wetterberg) frågade icke .. efter .. ära, så snart han hade mat då han war hungrig, kläder att skyla sig med (osv.). SvLitTidn. 1816, Bih. sp. 24. Alla i Statens fängelser aflidna brottslingars kroppar öfwerlemnas enligt lagen åt LäkareCollegium, så snart de ej inom 24 timmar blifwit utfordrade af deras anhöriga. SvLittFT 1833, sp. 430. Min herre kommer icke så snart. Luk. 12: 45 (Bib. 1917). Vi går och äter frukost så snart det öppnas. Lo-Johansson Förf. 78 (1957).
δ) (numera i sht i vitter stil) lika snart, stundom äv. lika så snart, i sht förr äv. så snart (jfr γ), i förb. med efterföljande konj. som (förr äv. såsom): (vid tidpunkt) inom lika nära framtid som l. lika tidigt som; äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående dels i bet. (jfr 1): på lika kort tid som l. lika lätt som, dels i allmännare l. oeg. bet.: lika gärna som l. lika väl som (förr äv.: såväl som l. både och); numera i sht i konjunktionell anv., särsk. liktydigt med: likaväl som (se LIKAVÄL, adv.1 3); i uttr. lika snart ensamt äv.: lika gärna l. lika väl; jfr ε, ζ. (Gud) kan så snart wred warda såsom han nådeligen är. Syr. 5: 6 (öv. 1536). Hwar och en haffwer .. förtt (in i riket) hwadt warur honum syntes, szå snartt onyttuge szom nyttoge. G1R 15: 435 (1543). En skriftlärd (kunde) så snart upkomma ifrån Juda som Levi. Bælter JesuH 2—3: 265 (1756). Straff äro icke altid straff, ty den oskyldige lider lika så snart som den mest brottslige (på grund av sultanens godtyckliga domar). Agrell Maroco 1: 233 (1790, 1796). (Vigseln) är ofta, ganska visst, en tung boja, hvilken icke lika snart kan afskakas, som någon kan känna en stunds olust under äktenskapsoket. Lysander Almqvist 129 (1878). Sagans förkärlek för den yngste sonen .. (kan bero på att) företrädesvis arvsrätt (i vissa fall) tillkommer den yngste, ej den älste brodern. Men motivet kan lika snart bero på folksagans förkärlek för askungen, den ringe och svage, som upphöjes. Nilsson GrRelH 61 (1921). — särsk. i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Kärleken faller så snart på Kooträcken, som på Lillieblaad. Grubb 435 (1665); jfr: Kärleken är blind, och faller så snart på grodan, som på purpuren. Borg Luther 1: 230 (1753). När Olyckan slår till, så bryter man så snart ett Been på golfwet, som i skogen. Grubb 597 (1665). Olÿckan är så snart baak som framman. Celsius Ordspr. 1: 354 (1708). Dåren kan så snart gråta som le. Granlund Ordspr. (c. 1880).
ε) (†) ock (så) l. även så snart (som), lika (så) snart (som) (se δ). Thet kan wara skeedt för itt hundrade åår, thet kan och så snart wara skeedt för sex eller otta hundrade åår. OPetri Kr. 7 (c. 1540). Om det är svårt att i en bok-kammare tillskapa .. lagar .., så kunna deremot de allmänna begrepp, hvaruppå lagar skola grundas .. äfven så snart uttänkas i filosofens tysta hydda, som i Stats-ministerns kabinett eller vid rådsbordet. Rosenstein 2: 241 (1789). Et Instrument mera simpelt än des ändamål fordrar, kan ock snart kallas onyttigt. VetAH 1792, s. 63.
ζ) (†) rätt så snart som, lika (så) snart som (se δ); jfr RÄTT, adv. 7 d. Den twikan (inför krigets hantverk) iag förnam, war mot förmodan kort, / Och flydde rätt så snart, som Ryssens härar, bort. Brenner Dikt. 1: 26 (1700, 1713). Hon (dvs. dygden) gränsar lika när til alla Folck och Lan, / Och wistas rätt så snart, hos Qwinnan som hos Man. Därs. 153 (1701, 1713). (Man finner att) skugg-örterna rätt så snart brännas af de kalla höst-nätter, som någonsin de Indianske wäxter. Linné Sk. 101 (1751).
η) snart nog, (vid tidpunkt) inom tillräckligt l. (allmännare) tämligen l. ganska nära framtid, tillräckligt resp. ganska snart (allmännare äv. liktydigt med: tämligen omedelbart l. nästan genast); äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i bet. (jfr 1): på sätt kännetecknat av utveckling av tillräckligt snabb(a) l. hastig(a) l. brådskande rörelse(r) med l. förflyttning(ar) av kropp l. kroppsdel(ar) o. dyl. l. på tillräckligt l. (allmännare) tämligen l. ganska kort tid l. tämligen l. ganska lätt (stundom äv. närmande sig oeg. bet.: mycket väl l. förvisso); jfr NOG, adv. II 2 (b). Konungen j Påland .. skulle snart nogh, genom ett så fiärleget och longsamt Krijgztogh (som mot Danmark) blifwa vtsugen och försatter. Bureus Påw. B 1 b (1604). Snart nogh, när wäl är giordt. Grubb 743 (1665); jfr: Snart nog, när det är väl gjort. Holm Ordspr. 301 (1964). Gumman Loth hon tilbaka såg, / Och i salt genast hon förvandlas. / Skull’ med alla nu lika handlas, / Blef på salt snart nog cursen låg. Bellman (BellmS) 2: 81 (c. 1766, 1791). (Fordomdags) kunde snart nog hända, at någon dömdes hafva förvärkat sin egendom, stundom för ringare felsteg. Schönberg Bref 3: 207 (1778). Förutsedd redan av mäster Johan Wolfgang vandrade .. (övermänniskan) genom Dostojevskis heta huvud in i Nietzsches för att snart nog visa sig trivas förträffligt även i betydligt mindre järnkontor. Bergman JoH 7 (1926). Snart nog .. (dvs.) tillräckligt snart. Östergren (1942).
ϑ) (numera i sht i vitter stil) hur, äv. (numera bl. arkaiserande l. i högre stil) huru snart, inom hur nära framtid l. inom hur kort tid; äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i bet. (jfr 1): på hur kort tid l. hur lätt. Hur snart ska du gå? (Sv.) De govo akt, huru snart teknet skulle givas, (lat.) intenti quam mox signum daretur. Schultze Ordb. 4643 (c. 1755). Huru snart äro (människorna) .. icke uprörde och förledde af de mäst tiltagsne bland deras vederlikar? Dalin Hist. III. 1: Föret. s. 2 (1761). Huru snart skall det ske? Weste FörslSAOB (c. 1815). Hur snart kan vi vänta dej? Östergren (1942).
e) i vissa anv. ss. konj. l. i konjunktionella (l. därmed likvärdiga) uttr. (jfr d γζ).
α) (numera bl. i vitter l. högre stil) samordnande led med varandra under samtidigt kontrasterande av det ena ledet mot det andra, dels (inledande första ledet): inom kort l. (allmännare) vid en tidpunkt l. ett tillfälle l. ena gången (si), dels (inledande andra l. tredje osv. ledet): inom kort (åter) l. (allmännare) vid en annan (l. tredje osv.) tidpunkt l. ett annat (l. tredje osv.) tillfälle l. andra (l. tredje osv.) gången (åter) (så); särsk. liktydigt med: ibland l. nu (se NU, adv. I 4) l. än; i uttr. snart .. (och) snart (åter) .. ((och) snart (åter) .. osv.), inom kort osv. .. (och) inom kort (åter) osv. .. ((och) inom kort (åter) osv. .. osv.), ibland l. nu l. än .. (och) ibland resp. nu l. än (åter) .. ((och) ibland resp. nu l. än (åter) .. osv.); förr äv. i uttr. nu l. stundom .. (och) snart (åter) .. (snart (åter) ..), nu resp. stundom .. (och) inom kort (åter) osv. .. (inom kort (åter) osv. ..), nu resp. stundom .. (och) nu resp. stundom l. ibland .. (nu resp. stundom l. ibland ..). Hypocrates (skriver) .. at ostadight och otijdight wädher, thet nu kåldt och snart warmt, och så igenom hwar annan ostadight är, förorsaker Pestilentzie. Berchelt PestOrs. B 1 a (1589). (Hertigen) skälde dem för löse och lätfärdige män, de nu den ena, nu den andra Herren äre snart tilfällige, snart affällige. Girs J3 20 (1627). Then store Jupiter, måst offta sig förandra, / Ok uhr sin Gudligheet, i andra Hamnar wandra: / Snart lijk Amphitryo, snart Gull-Regn, snart en Swan, / Snart Tiuur ok Oxe lijk, som Astrild wille haa’n. Lucidor (SVS) 209 (1672). Ha, ha, jo, jo, så går det til, / Snart Dreng, snart Kär, snart Herde. Hammarberg Herdinn. 37 (1741). Stundom kallas (han) Simon, snart Petrus, snart åter Simon Petrus. Bælter JesuH 2—3: 66 (1756). Stundom saknade vi Bachi Tempel, snart åter längtade vi till Fröjas. Nordenflycht (SVS) 3: 148 (1759). Än grönt, än grått, än ljusblått vattnet glimmar, / som sköljer dessa pålverk (i Venedig) utan tal, / men snart, i fuktiga och kalla timmar, / är färgen pärlemor, och snart opal. Wirsén Fur. 234 (1896).
β) [anv. utvecklad ur d γ] (†) i uttr. snart som (l. enbart snart), så snart som (se d γ). PrivSvStäd. 3: 461 (1583: snart). (Justitia:) Pax är wärr’ än oppenbara Fegd: / Snart iag wänder ryggen til. Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668). Men snart som Séclet sågs en rolig ända taga, / En grymm och mordisk twist en ledsam börian får. Geisler Fägnet. C 2 a (1709). Snart som Karl (XII) osz förer an, / Wi till strids osz gladt förena, / Karols närviszt gör allena / mer än hundra tusen man. Afzelius Sag. XI. 2: 306 (i handl. fr. c. 1716).
γ) i vissa numera obrukliga (i sht hyperboliska l. oeg.) med icke l. intet l. ej l. aldrig l. föga negerade l. inskränkta uttr. (förbindande huvudsats o. bisats med varandra) närmast liktydiga med: knappt .., förrän .. (jfr SNARARE, adv. 2 b γ).
α’) aldrig l. icke så snart .., att icke .., eg. angivande att det som uttrycks i huvudsatsen aldrig resp. icke sker l. inträffar l. förverkligas o. d. inom l. (jfr 1) på så kort tid att icke det som uttrycks i bisatsen (redan) håller på att ske osv. l. har skett osv.; jfr δ’, ε’. Iag skal aldrigh så snart få iaa (på min inbjudan), at icke mina hästar skola wara i gålen hos dig (för att hämta dig). Horn Lefv. 204 (1651). Så snart war .. (drängen) icke sin koos, att jag icke sielf sadlade min häst. Dahlberg Dagb. 79 (c. 1660; uppl. 1912).
β’) icke l. intet så snart .., som .., eg. angivande att det som uttrycks i huvudsatsen icke sker l. inträffar l. förverkligas o. d. inom l. (jfr 1) på så kort tid som det som uttrycks i bisatsen; jfr ζ’. Gref Wittenberg kom här först med reserven … Men han war intet så snart kommen, som han hade den olyckan at blifwa illa blesserad uti axlen, så at han måste bårt. HC11H 1: 79 (1676). Maria anlände icke så snart til .. (Hebron), som hon gick in uti Zacharie hus. Bælter JesuH 1: 80 (1755). Icke så snart såg .. (drottningen) konungens vimplar fara öfver sjön, som hon öfvade sina onda konster, och förtrollade konunga-dottern. SvFolks. 292 (1849).
γ’) föga så snart .., som icke .., eg. angivande (med pleonastiskt icke) att det som uttrycks i huvudsatsen knappast sker l. inträffar l. förverkligas o. d. inom l. (jfr 1) på så kort tid som det som uttrycks i bisatsen. Drottning Märta var föga så snart vigd med konung Birger, som hon icke begynte inbilla honom, at hertig Erik sträfvade efter hans krona. JGHallman Vitt. 7 (c. 1756).
δ’) [möjl. kontaminationsbildning av αo. β’] ej så snart .., att .., = α’. Tings Åhs-Boarne hade ej så snart gjordt ifrån sig (att rösta på präst), at de woro på hästarne och således saknas här deras underskrifter, på Wahl-Längden. VDAkt. 1790, nr 134.
ε’) icke l. ej så snart .., förr än .., = α’. Så snart kom (medicinen) .. icke i Magen (på patienten), förr än (liv-)Modren sitt rätta Rum sökia måste. Kempe Graanen 53 (1675). Gåssen ärhåller ej så snart några Styfver i Drickspenningar, förr än han dermed infinner sig på Krogen, hvilken står honom Öppen hvart han vänder sig. Lanærus Försök 120 (1788).
ζ’) ej så snart .., då .., = β’; jfr DÅ, konj. II 1 a β. Gudstjänsten var ej så snart slutad, då flere af mina vänner och camerater voro hos mig. Tersmeden Mem. 4: 210 (c. 1790).
3) [bet. sannol. urspr. utvecklad ur 2 c] (†) nära nog l. nära på l. så när l. i det närmaste l. nästan l. vid pass l. inemot (se d. o. I 5); jfr 2. När Pestis så hårdt grasserade i Engeland .. war ther snart intet aff Medicis Krafftigare medhel funnit, än Valerian Root. Palmchron Ber. B 4 b (1638). Iblandt (de sårade) .. finnes snart 40 man, som aff vårt egit gevähr skadde ähre. OxBr. 9: 652 (1645). (På ön Bermuda) är snart det Jordiske Paradijsz. Amer. 6 (1675). Store och folkrike städer äro i China snart utan tahl. Lenæus Hübner 395 (1726). (Han) wardt .. intagen af et så smärtefult qwal, at han snart fallit af Hästen. AsiatB 2: 29 (1747). Kors! Bergen blåste Oboe så sött, / At snart jag dött. Bellman (BellmS) 1: 259 (1780, 1790). Om vintren sätta de (dvs. allmogen i Färila) så kallad tät- eller surmjölk, som håller sig rätt väl om sommaren, är snart skönare än sötmjölk. SockenbeskrHäls. 320 (1791). Som bekant är upptaga .. ångbåtarna passagerare på snart hvarje punkt som ligger utmed segelleden. TByggn. 1859, s. 72. — särsk.
a) i uttr. så snart, så när l. nästan. Så snart hade jag glömt, at berätta, at (osv.). SvMerc. 3: 182 (i handl. fr. 1725). Så snart om icke omögeligit är, at nu veta, af hvad præcise familia Biskop Stenar .. varit. Wallquist EcclSaml. 5—8: 102 (1749).
b) närmande sig l. övergående i bet.: tillnärmelsevis. Ach hwad bland alla ting kan så beswärligt wara, / Som at vthlära wäl ett dårligt Hiert’ och vngt? / Bland alsköns Werldzens ijdh är intet snart så tungt. Arvidi 142 (1651).
c) [jfr 2 b δ] betecknande närhet i rummet, liktydigt med: nästan l. alldeles l. tätt l. strax (under l. invid l. intill ngt o. d.). En liten dörr och trappa nid till vattudammen .., som är uthuggen hardt vid och snart under kyrkan. Eneman Resa 2: 153 (1712). Campen .. ligger snart wid Iselströmens utfal i Söder-Siön. Lenæus Hübner 141 (1726). Snart utan för Staden (Pavia) kommer man i Konungens af Sardinien Stater. Björnståhl Resa 1: 492 (1773).
Ssgr (i allm. till 1, 2; numera bl. i vitter stil): SNART-BRUNNEN, p. adj. som på l. inom (mycket) kort tid l. (tämligen) omedelbart l. genast l. strax är upp- l. utbrunnen. Gripenberg Skuggsp. 111 (1912; om gnista).
-FARANDE, p. adj. (†)
1) till 1, om lätthet hos kropp: som medger ett snabbt l. hastigt framfarande. Phrygius HimLif. 103 (1615).
2) till 1, 2, = -flyende. Phrygius HimLif. 148 (1615; om vällust).
-FLYENDE, p. adj. som på l. inom (mycket) kort tid l. (tämligen) omedelbart l. genast l. strax flyr bort l. svinner undan. Enckell VårCist. 76 (1931; om månaden april).
(2) -KOMMANDE, p. adj. som snart kommer. Sjöstrand Invig. 27 (1950; om stjärnkonstellationer).
-LÖPANDE, p. adj. (†) om jordeliv: som på l. inom kort tid l. strax förflyter l. förgår l. tar slut; jfr löpa, v. X 1. Phrygius HimLif. A 4 a (1615; om sorgedalen, metonymiskt för: jordelivet).
-MISTANDE, p. adj. (†) som man på l. inom (mycket) kort tid l. (tämligen) omedelbart l. genast l. strax mister l. kan mista. Phrygius HimLif. 147 (1615; om ting).
-STICKEN. (föga br.) snarsticken. Beskow Greta 74 (1901; om foxterriers lynne).
-TROGEN. (†) = snar-trogen. Heinrich (1814).
Avledn. (†): snarttrogenhet, r. l. f. = snartrogenhet. Heinrich (1814).
-TÄNKT, p. adj. (†) snartänkt (se d. o. 1). Heinrich (1814).

 

Spalt S 8005 band 28, 1980

Webbansvarig