Publicerad 1980   Lämna synpunkter
SNARA sna3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. snara; till (stammen i) SNARA, v.1 — Jfr SNÅRA, sbst.1]
ä. botanisk benämning på växt som slingrar l. snärjer sig kring annan växt; dels: växten Galium aparine Lin., snärjmåra, dels i ssgn HAMP-SNARA. Palmberg Ört. 183 (1684). Vanliga Snärjmåran .. Snara. Nyman VäxtNatH 1: 87 (1867). SmåskrLandtbr. 14: 46 (1903).

 

Spalt S 7987 band 28, 1980

Webbansvarig