Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMÅMONOM, adv.
Etymologi
[jfr sv. dial. småmåner, pl., små jämkningar l. lämpor, nisl. smámunir, pl., småsaker; förleden är SMÅ, adj., senare leden dat. pl. av MÅN, sbst.1 — Jfr SMÅNINGOM]
(†) i små portioner, litet i sänder, småningom. Lika som Gudh icke så hastugt straffar them som emoot honom bryta, vthan longsampt och toghligha, så giffuer han icke heller alla sina gåffuor til lika (dvs. på en gång), vthan småmonom. LPetri ChrPina q 5 a (1572).

 

Spalt S 7765 band 28, 1979

Webbansvarig