Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMATTER smat4er, n. (Sahlstedt (1773) osv.) ((†) m. Dähnert (1784)); best. smattret.
Etymologi
[sv. dial. smatter; jfr d. smadder, sörja, besvär, småstycken, t. dial. schmadder, sörja, gyttja, eng. dial. smatter, småstycken; vbalsbst. till SMATTRA, v.]
1) motsv. SMATTRA, v. 1: smattrande; (upprepat l. oupphörligt) smällande l. knallande; äv. motsv. SMATTRA, v. 1 b—e. Sahlstedt (1773). Mannen, som vid smattret af trumpeten / har stält sin barm mot öfvermagtens stål. Rydberg Dikt. 1: 196 (1877, 1882). En näktergal slog till ett smatter och ett klunkande. Rosenius SvFågl. 1: 84 (1914). Det regnade och regnade i ett ständigt smatter på taket. Krey-Lange Melba Liv 17 (1927). Karbinernas skarpa smällar, maskingevärens smatter. VFl. 1935, s. 107. Lundkvist Vidingev. 270 (1956; om ljud från motorcykel). jfr HORN-, MOTOR-, REGN-, SKRIVMASKINS-, TRUMPET-SMATTER.
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Finl.)] (†) motsv. SMATTRA, v. 1 h, konkret, koll.: (små)stycken, (små)bitar; i uttr. springa i smatter; jfr SMITTER, SMUTTER, SMÅTTER. Polhem Brev 30 (1710).
Ssgr (äv. att hänföra till smattra, v.): (1) SMATTER-BAND. fyrverk. fyrverkeripjäs bestående av ett band med ett större antal laddningar innehållande knallpreparat som exploderar i snabb följd. AP 1953, nr 66, s. 14. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 3. —
(1) -KOPPLING. (i fackspr.) koppling bestående av två skivor med kuggar på de motstående sidorna, vilka vid överbelastning medelst en fjäder bringas att slira mot varandra, varvid ett smattrande ljud uppstår. Sonesson BöndB 112 (1955; på slåttermaskin). —
(2) -STEN. (†) om (lös) sten(art) som lätt faller sönder. Juslenius 302 (1745).
Ssg (†): smatterstens-hög. hög av ”smattersten”. Juslenius 302 (1745).

 

Spalt S 7464 band 28, 1979

Webbansvarig