Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SLÖRA slö3ra2 l. slœ3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, TIdr. 1886, s. 107), -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. dial. slöra, vara slarvig, (gå o.) arbeta med småsysslor, slöra m. m.; jfr d. sløre, sitta löst, dingla, röra sig med ganska stark fart men osäkert, trava ganska fort (om häst), segla ganska fort (om fartyg), slöra, i ä. d. äv.: driva omkring m. m., i d. dial. äv.: spilla, slabba med vatten m. m., nor. sløre, slöra, nor. dial. sløra, släpa (efter sig), smyga, röra sig långsamt (om sjö), vara senfärdig l. slarvig, slöra; möjl. (åtm. delvis) av ljudhärmande urspr. (jfr SLARVA, v.), delvis möjl. dock (samhörigt med fvn. slyðrast, se SLÖDDRAD, l.) avledn. av det verb som föreligger i fvn. sløða, släpa, nor. dial. sløda, släpa (sannol. till SLO, sbst.1). — Jfr SLÖR, sbst.1—2, SLÖRA, sbst. o. v.2, SLÖRSILL]
sjöt. segla för en slör (se SLÖR, sbst.1 2), segla för öppen vind, företrädesvis låringsvind. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Först slörade vi ur viken för nordlig vind. TurÅ 1899, s. 152. (Vikingarna) slörade för öppna vindar och visste att kryssa i motvind, revade i storm och (osv.). Näsström FornDSv. 1: 69 (1941). ”Gladan” slörade rakt ner mot Kristiansand och fick maximalt utbyte av den vind som bjöds. DN 1968, nr 215, s. 12.
Särsk. förb. (sjöt.): SLÖRA AV10 4. slörande bege sig av l. i väg. TIdr. 1896, s. 79. Ändtligen sutto vi i skärgårdsekan, slörande af för jämn bris söderut från Sandön. Engström 5Bok 186 (1910). —
SLÖRA FRAM10 4. slörande röra sig fram(åt). Den som .. en ljus högsommarkväll slörat sakteliga fram med blekingseka och (osv.). Fogelqvist SöderkRom 41 (1924). —
SLÖRA FÖRBI10 04. slörande färdas förbi (ngt); äv. abs. Söndagsseglarna slöra överlägset förbi ute i segelleden. SvD(A) 1931, nr 239, s. 9. Vi slörade förbi några uddar och seglade österut. TurÅ 1938, s. 126. —
SLÖRA NED10 4 l. NER4. slörande färdas l. fara ned (till en plats o. d.). SD(L) 1896, nr 354, s. 4. I december 1876 nödgades borgåbarken ”Oskar” från höjden av Hangö slöra ner längs hela Östersjön till Öresund. Ymer 1951, s. 243. —
SLÖRA TILLBAKA10 040, äv. 032. slörande bege sig tillbaka (till en plats o. d.). Jag hade båten tre gånger halvfylld med Mysingens vatten, innan jag gav upp och slörade tillbaka till Dalarö. Siwertz Ung 206 (1949). —
SLÖRA UNDAN10 32, äv. 40. slörande segla undan, slöra. Slöra undan för fulla segel. SvHandordb. (1966). —
SLÖRA UPP10 4. slörande färdas l. fara upp (till en plats o. d.). Jag hissade på och slörade upp till båten. Engström Adel 13 (1923). —
SLÖRA UT10 4.
1) slörande ge sig ut l. fara ut. VFl. 1912, s. 154. En skötbåt, som för fulla segel slörar ut till havs så det sprutar kring stäven. Hemmer Morgongåv. 335 (1934).
2) (tillf.) om bom: vid slörande röras l. svängas ut. Bommen slörade ut så att skotet långsamt sträcktes. Lybeck TomI 12 (1911).
Ssgr (sjöt. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slör, sbst.1): SLÖR-BALLONG. (förr) för slörsegling avsett försegel med större bukt (se d. o. 1 b δ) än motsvarande försegel för bidevindssegling; jfr spinnaker. NFSportlex. (1946). —
-BEN. vid kappsegling längs triangelbana: sträcka motsvarande den l. dem av banans (ss. passarben tänkta) sidor som avverkas l. tänkes avverkad(e) gm slörsegling; äv. om den därunder förflytande tiden. SvD(A) 1965, nr 197, s. 13 (om tid). Därs. 1968, nr 196, s. 3. —
-BOG. om (inslagen l. tänkt) kurs som medför slörsegling. NTIdr. 1900, julnr s. 27. —
-KLYVARE. (förr) jfr klyvare, sbst.2, o. -ballong. TIdr. 1895, s. 274. —
-SEGLING. TIdr. 1883, s. 122.
Avledn. (sjöt.): SLÖRARE, r. l. m. segelfartyg som slörar l. lämpar sig för slörsegling. SD(L) 1900, nr 361, s. 6. Östergren (1941).

 

Spalt S 7398 band 28, 1979

Webbansvarig