Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄNG släŋ4, r. l. m. (Asteropherus 30 (1609) osv.) l. (numera nästan bl. i abstrakt anv.) n. (SD(L) 1900, nr 319, s. 2 (i bet. 3 b), Östergren (1941), osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (Messenius Swanhuita 36 (1613) osv.) ((†) -er 3SthmTb. 9: 399 (1617), TrenchierB 117 (1696)).
Ordformer
(släng (-e-) 1609 osv. slängar, pl. 1647 osv. slängiar, pl. 16131722)
Etymologi
[jfr d. slæng, nor. o. nor. dial. sleng; till SLÄNGA, v. — Jfr SLÄNGIG]
1) motsv. SLÄNGA, v. I 1, II, om handlingen l. verksamheten l. förhållandet att slänga, slängande; ofta konkretare: slängande l. slängig rörelse, svängning l. kast l. knyck; äv. i uttr. bära kappa o. d. på släng, bära kappa osv. löst hängande o. slängande; äv. med bibet. av att ngt delas ut l. fördelas med slängande rörelser (se a). Möller 1: 212 (1745). Då .. (rötsimpan) uppdrages ur vattnet, gör hon några få slängar med kroppen för att slita sig lös. Nilsson Fauna 4: 72 (1852). Grefve Brahe (fällde ett yttrande) med en aristokratisk släng på den stolta Brahenacken. Topelius Fält. 3: 239 (1858). ”Här finns släng i arm” — sa’ skräddarn, slog ihjel sju flugor i en smäll. Holmström Sa’ han 38 (1876). På släng, som det höfves, sin kappa / på de väldiga skuldror han bär. Lindencrona IndKnekt. 10 (1913). Flanagan var den, som införde tvenne slängar i släggkastningen, och nära nog genast höjde han rekordet till närmare 48 meter. IdrB 4: 117 (1920). Innan man gick till Folkets park kunde man stå en stund och öva sig för att få riktiga slängen på byxbenet, nej, vidden var inte att klaga på. Johnson Slutsp. 175 (1937). — jfr EFTER-, PUMP-SLÄNG m. fl. — särsk.
a) i uttr. som betecknar att ngt delas ut l. fördelas med slängande rörelser; särsk. i uttr. få (sig) en (äv. sin) släng av sleven, se SLEV, sbst.1 1 c β; jfr 8. Presterne .. gick omkring .. med et rökelsekar hvarmed de slängde omkring på alla bilder och sedan på folket, jag fick äfven en släng af samma rökelse. BtVLand 2: 107 (1760).
b) (†) i uttr. taga sig en släng, ta sig en svängom. Det skulle inte kosta honom ett runstycke, bara han ville komma med och taga sig en liten släng i gröngräset, ty det skulle ”bli så roligt”. Blanche Tafl. 258 (1842, 1845).
c) i oeg. l. bildl. anv.
α) (†) i uttr. hava släng med sig, bära sig lättfärdigt åt l. dyl. VadstÄTb. 441 (1610).
β) [jfr SLANG, sbst.3] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ge sig i släng med ngn, inlåta sig i samvaro l. slå sig i slang med ngn. Rallarminn. 93 (1949).
γ) [sv. dial. tag på släng (BtSödKultH 4: 46 (1883))] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. tag på släng, gång på gång; jfr 5 c β. (Åskan) slog ner runtikring här tag på släng, men tände inte. Sparre SkeppSöd. 24 (1917). Det blev så kvavt där inne, att hon måste öppna fönstret tag på släng. Browallius ParDagg 35 (1957). Därs. 72.
2) krokig l. slingrande form l. kontur l. linje, slinga; numera nästan bl. i fråga om skrivstil: (gm slängig rörelse med pennan åstadkommen) krokig osv. linje l. figur, krumelur; äv. bildl. Rudbeck Atl. 2: 78 (1689; i pl., om slingor av drakes stjärt). (Vägen) gjorde långa slängar och krokar mellan Bergen för att minska den elejest för häftiga Sluttningen. Bremer Brev 1: 63 (1821). Karl (XIV) Johans namnteckning .. tog mycken tid i anseende till .. åtskilliga slängar och punkter, som alltid med precision åbragtes. De Geer Minn. 1: 61 (1892). SD(L) 1898, nr 223, s. 1 (bildl.). UrDNHist. 3: 540 (1954). — jfr EFTER-SLÄNG.
3) om (del av) föremål l. anordning o. d. som är avsett (avsedd) att slängas (se SLÄNGA, v. I 1) l. slänga (se SLÄNGA, v. II) l. som slänger (se SLÄNGA, v. II).
a) om del av redskap (l. anordning) vilken är avsedd att i förh. till redskapet i övrigt utföra särskilt stor(a) rörelse(r); särsk. om borrsväng. 1 borr med släng. BoupptVäxjö 1895. Vevaxeln (på en bilmotor har) flera slängar. Nerén BilB 1: 29 (1928). jfr BORR-, VEV-SLÄNG. särsk.
α) om snärt på piska. Med skolpiskan förfares på tvenne vis: antingen med slängen släpande och anbragta sticksmällar på låret, eller någon gång et sveprapp. KrigVAH 1833, s. 263. Hamilton Ridn. 56 (1923). jfr PISK-SLÄNG.
β) om den i förh. till skaftet rörliga ändan på en slaga. (En slaga) Består af en släng, som med en rem, oftast af läder eller ålskinn, är fäst vid skaftet. Juhlin-Dannfelt 363 (1886). 2NF 30: 200 (1919). Östergren (1941).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (numera föga br.) sling. SD(L) 1900, nr 319, s. 2.
c) (†) om sup; jfr krök 2. Nu sig nedsättja vid bredan bord, både poikar och drängar, / At bli til Fyllgudens Riddares hop intagne med slängar. Strand NeliSuec. 60 (1753).
d) (i vissa trakter) oeg., i uttr. på slängen, på sluttampen l. sladden. Schönberg SVis. 1: 45 (1907).
4) (mera tillf.) motsv. SLÄNGA, v. I 2: om handlingen att slänga, slängande. (Diskuskastaren tar) diskusen i höger hand och låter så kropp och arm samverka för att uppnå bästa och kraftigaste släng. TIdr. 1895, s. 419; möjl. till 1. Vår uppmärksamhet (fängslas) av kaptenens eleganta sätt att lägga till vid kajplatsen och ångbåtskalles flotta släng av trossen kring pollaren. Lidman Vällust 48 (1957).
5) [jfr 1] (utdelande av) slag l. stöt l. rapp o. d.; i pl. äv. liktydigt med: stryk; jfr SLÄNGA, v. III. Asteropherus 30 (1609). Jagh skal och gifwa tigh slengar feeta, / Att tu skall efter tin mysza leeta. Chronander Surge D 8 a (1647). För pijgan vankar släng och matmodren får bannor. Keder Vitt. 369 (1690). Man (vet), at det ofta gifwit anledning til slängar och blodiga hufwuden emellan Sångare på Opera och Orchestern, då de ej uti tacten kunnat komma öfwerens. Triewald Förel. 1: 170 (1735). Gå strax bort härifrå! / Ell’ ock I kunnen snart ett kok med slängar få. Palmfelt Molière 48 (1738). De arma stackars hors, man dängde släng på släng, / Alt geck i fullt galopp på åker, wäg och äng. Livin Kyrk. 95 (1781). Baggen var vår favorit trots de slängar han utdelat åt oss då vi retat honom. Engström Adel 36 (1923). Helmfrid Holmen. 186 (1954). — jfr KÄPP-, NÄV-, PISK-, PRYGEL-, PÅK-SLÄNG m. fl. — särsk.
a) i ordspr.; äv. i anv. motsv. c. Tu eij kiänner mig än rätt, förr än Slängar wancka tätt. Celsius Ordspr. 12: 93 (1714). Allt för sträng får ond släng. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) i uttr. byta slängar, slåss; jfr BYTA 5. Weste (1807). Dalin (1854).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl. Ja, om Döden geer een släng, / Söker tu medh grååt åt Säng. Wivallius Dikt. 113 (1641). Twänne ris gifwas, af hwilka människligheten får dryga slängar: de kallas Sjuk- och Fattigdom. GbgMag. 1759, s. 97. Hvilka omstöpningar .. (införandet av sj ss. enda stavning av sj-ljudet) medför i avseende på de utländska orden, hava vi redan sett. Men även de inhemska få sina modiga slängar. Verd. 1887, s. 10. VFl. 1938, s. 13. särsk.
α) ss. beteckning för (plötsligt l. oväntat) irriterande (l. försvårande) yttrande l. ståndpunktstagande o. d., invändning l. reservation (i tal l. skrift) l. gliring l. utfall. Belangende tractaten medh den Engelske (gesanten), hafver jag varett medh honom till samtaals någre gonger, och befunnedt ded ordspråkedt om dem Engelske vara santt, att de altidh komma efter medh en sleng. AOxenstierna 7: 103 (1632). (Signaturen Orvar Odd) var .. som publicist mera van än de fleste att utdela så hårda slängar, att blod sipprade fram ur hvarje nyp. Lysander Almqvist 46 (1878). Vännen Ture Sällberg, som fått i uppdrag att svara på .. (ett tal) gjorde detta con amore .. under utdelande av sarkastiska slängar till höger och vänster. Publicistklubb. 130 (1924). FinT 1955, s. 41.
β) i uttr. slag i släng, se SLAG, sbst.1 8; jfr 1 c γ.
6) lindrigt l. kortvarigt anfall (av sjukdom l. liknande tillstånd), känning; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr 7. (Få) en släng av tyfus, ngn gg äv. en släng tyfus. OxBr. 5: 300 (1624). Min Marqvis, som til äfwentyrs för ofta sedt i glaset .. bekom här igenom en släng vtaf Durchlopp, som nödgade honom at blifwa vti Cammaren. Humbla Landcr. 179 (1740). När jag är mycket ansträngd, inställer sig en släng af den yrsel, hvaraf jag haft förkänningar sedan ungdomstiden. Rydberg (1892) hos Warburg Rydbg. 2: 730. Den danska frågan sysselsatte under hela året vårt utrikesdepartement .. och dessförinnan hade vi en släng jämväl af en polsk fråga. De Geer Minn. 1: 243 (1892). Det verkar som en släng av modesjukdomen. Böök i 3SAH LIV. 2: 36 (1943). Antagligen hade jag en släng tyfus (tänkte den sjuka). Stiernstedt Bank. 46 (1947). — jfr EFTER-SLÄNG.
7) drag l. anstrykning l. bismak l. portion (av ngt, numera företrädesvis ngt ss. negativt uppfattat, i sht av karaktärsegenskap l. sinnesinriktning l. inställning o. d.); jfr 6. Schroderus Os. 1: 169 (1635). Han har som flere Lärde en släng af den försiktiga räddhågan. Dalin Arg. 1: 109 (1733, 1754). Drickat har fådt en släng af surt. Sahlstedt (1773). Mannen måtte haft en god släng af högfärd och inbillningar. Lagerbring 1Hist. 4: 340 (1783). Närvarande Pascha (i Jerusalem) är en vacker och artig herre, med en släng af Europeisk bildning. Bremer Brev 4: 79 (1859). Roque Guinart insåg genast att D. Quijote hade en starkare släng af galenskap än af tapperhet. Lidforss DQ 2: 678 (1892). Man .. (kan) inte neka till, att resonemanget har en viss släng af logik. Falk Skolp. 77 (1903). Jenny började faktiskt nära en känsla, som inte var något annat än en släng av hat till en rival, gentemot .. fröken Bauer. Aronson Medalj. 255 (1935).
8) [jfr 1 a] i det bildl. uttr. få en l. sin släng av ngt (jfr 6), få en osv. beskärd del l. anpart av ngt. Biskopen i Åbo .. fick också en släng af Kong Erichs vrede. Ty han hölls för en vän af Hertig Johan och miste sitt Biskopsdöme. BtVLand 5: 119 (1764). Hon slöt sig alltid till de vackraste och mest firade flickorna för att få en liten släng med af den hyllning som omgaf dem. Edgren Lifv. 1: 30 (1883). DN(A) 1931, nr 248, s. 3.
Ssgr (jfr slänga, v. ssgr): A: (5) SLÄNG-BYTE. (†) slagsmål, uppträde; jfr släng 5 b. Serenius (1741).
(3 a) -VEV. (numera föga br.) vev. TTekn. 1859, 1: 77. Johansson Noraskog 3: 31 (1884).
B (†): (5) SLÄNGE-UPPBÖRD. i uttr. vara i slängeuppbörden, bli hårt åtgången l. lida motgångar (i krig). KKD 6: 166 (1708).

 

Spalt S 7217 band 28, 1978

Webbansvarig