Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÄMTA släm3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. slämta; till SLÄMMA, v.4]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hastigt l. häftigt (o. smällande) röra sig l. slänga l. slå; om dörr: stå o. slå. En och annan laddörr slets upp och slämtade och gnekte på aldrig smorda gångjärn. Vi 1953, nr 13, s. 20.
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÄMTA OMKRING10 04. om person: slängigt l. häftigt l. hastigt l. klumpigt l. bullrande röra sig omkring, fara l. flänga omkring. Linda kämpade som en karl, lyfte säckar av potatis och korn, slämtade omkring okammad och bitter i väntan på sitt blod. Lidman Regnsp. 206 (1958).

 

Spalt S 7215 band 28, 1978

Webbansvarig