Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÅTTARE slot3are2, äv. SLÅTTRARE slot3rare2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(slåtare 1703—1706 (: Slåterne, pl. best.). slåttare 1699 osv. slåttrare 1796—1918)
Etymologi
[sv. dial. slåttare, slåttrare; avledn. av SLÅTTA, v.; formen slåttrare torde bero på anslutning till SLÅTTER]
(i sht i vissa trakter) slåtterkarl (se d. o. 1); person tillhörande slåtterfolk. Cellarius 70 (1699). NVedboDomb. Höstt. 1706 (: Slåterne, pl. best.). Efter 2 slåttare, hinner 1 piga räffsa. Bodin ÅngermHush. 27 (1747). Slåttarne in, både svenner och mör! Hedborn 1: 170 (c. 1830). Den styvaste slåttaren skall slå först, så följa de övriga vuxna männen och sist kvinnorna och pojkarna. Nordström Luleåkult. 188 (1925). (Jag) välsignar .. min barndoms trägna slåttare, som höll snyggt i alla hagar. ÖgCorr. 1968, nr 181, s. 6.
Ssgr (i sht i vissa trakter): SLÅTTAR-, äv. SLÅTTARE-MANSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) om slåtterfolk. Hedborn 1: 174 (c. 1830). —
-TID. (†) slåttertid. VDAkt. 1703, nr 127.

 

Spalt S 7138 band 28, 1978

Webbansvarig