Publicerad 1978   Lämna synpunkter
SLÅPA, v.
Etymologi
[sv. dial. slåpa, vara uppgiven av trötthet, hänga slappt; jfr nor. dial. slåpa, släpa fötterna, tala ohöviskt; i avljudsförh. till SLAPP, adj.1 — Jfr SLÅPA, sbst.]
(†) gå på sned; slinka hit o. dit. Spegel 443 (1712). Schultze Ordb. 4531 (c. 1755).

 

Spalt S 7138 band 28, 1978

Webbansvarig