Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLIPPER, adj.; best. o. pl. slippra.
Ordformer
(slep- 1560. slepp- 1538—c. 1540. slip- 1655. slipp- 1541—1747)
Etymologi
[fsv. slipper, sleper, sleber, släber; jfr ä. d. sliber (i avledn. sliberhed, slipprighet), mlt. slipper, ä. t. schlipfer, feng. slipor (eng. slipper); i avljudsförh. till SLEP o. mlt. slīpen (se SLIPA, v.2); möjl. är ordet i sv. (delvis) lånat från mlt. — Jfr SLIPPRA, v., SLIPPRIG]
(†) slipprig, hal. VarRerV 41 (1538). (Orätta) wägar till gunst hoos höga eller låga, .. äro swåre slippra och fahrlige. Rudbeckius KonReg. 433 (1619). Han (dvs. satan) hade reda waldt sigh Ormens slippra hamn. Spegel TPar. 139 (1705). Schenberg (1747).

 

Spalt S 6663 band 27, 1977

Webbansvarig