Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLANGDARIUS, m.
Etymologi
[möjl. till SLANG, sbst.1; med avs. på bet. jfr dan. o. mlt. slange, t. schlange, alla: illistig l. ondskefull person; med avs. på ändelsen jfr sådana ord som drummeldarius (se DROMEDAR 2 anm.), sv. dial. klumpendarius, klumpig person (se Hjelmqvist Förnamn 344 f. (1903)) o. ABECEDARIE]
(†) ss. okvädinsord (möjl.: illistig l. ondskefull person). Thernäst är iagh kalladh Slangdarius af eder .. böör iagh den titelen och hålla till godo? VDAkt. 1675, nr 324.

 

Spalt S 6438 band 27, 1976

Webbansvarig