Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLAG sla4g, äv. (vard., i bet. 1 l) sla4 l. (obetonat) sla, sbst.2, n. (Mat. 17: 21 (NT 1526) osv.), äv. (numera bl. i fråga om föregående bestämning i bet. 2 a α α’— ζ’, β slutet, d β β’) r. l. m. l. f. (Berchelt PestOrs. F 7 a (1589; i bet. 2 a α δ), Alm(Ld) 1788, s. 43 (: Ingen af wåre sädesslag), Rosenstein 3: 334 (1788; i bet. 2 a α δ’) osv.); gen. (sg. o. pl.) slags sla4gs, äv. (i bet. 2, o. där vanl.) slag4s l. slak4s; best. -et; pl. = (OPetri 1: 482 (1528: monga handa slagh; möjl. sg.), Asteropherus Tisbe 17 (1609) osv.) ((†) -er (i ssg) Linné Bref I. 2: 73 (1746: folkslager), Regnér Begr. 20 (1780: Folkslagers, gen.)); förr äv. (i bet. 1 h slutet) SLAGG, sbst.2, n. (HC11H 12: 42 (1697: rödslagg)) l. r. l. m. (Dalin 2: 457 (1854: stjernslagg)).
Ordformer
(sla (sla’) 1769 (i bet. 1 l)1941 (i bet. 1 l). slaag 1538c. 1672. slag 1526 osv. slagg 1697 (: rödslagg)1854 (: stjernslagg). slaggs, gen. 1798 (i bet. 2 a α α))
Etymologi
[fsv. slagh; liksom dan. o. nor. slag av mlt. slach l. t. schlag, etymologiskt identiskt med SLAG, sbst.1 (o. utgående från bet. 10 av d. o.); sidoformen slagg (i bet. 1 h slutet) beror på anslutning till SLAGG, sbst.3]
1) om grupp l. typ som ngn l. ngt tillhör på grund av gemensamma egenskaper l. gemensam härstamning: sort, art, kategori; äv. övergående dels i bet.: beskaffenhet l. kvalitet, dels till en beteckning för utseende l. form (förr särsk. i uttr. åtskillig i slaget, olik till utseende l. form). Böcker av alla slag, äv. (vard.) av alla de slag; jfr DEN IV 3 b. Ensam i sitt slag, enastående, unik. Vara av annat slag än ngn, vara annorlunda än ngn, vara olik ngn. Mat. 17: 21 (NT 1526). Gråmunka nunnor .. äre monga handa slagh, som är Obseruanter, Reformater, Vrbanisser, och Tertianiter. OPetri 1: 482 (1528). (Gud) vpfylte .. (världen) med ett tiockt och ofannligit Mörcker. Vtaff hwilket han, såsom vtaff ett ämne förfärdighade the lekamlighe Creatur, åtskillighe i slaghet. Schroderus Comenius 21 (1639; lat. orig.: distinctas formis; t. texten: an Gestalt vnterschieden). (Jag) nödgades .. att lykta min dag med att nattqvarter af sämsta slaget. Atterbom Minn. 585 (1819). Redogörelsen för arbetsmetoder av olika slag kan här endast bliva mycket kortfattad. Smith OrgKemi 3 (1938). — jfr ALSTER-, ARBETS-, BEGIN-, BI-, BREV-, BRÄD-, BÄR-, DJUR-, FASTO-, FISK-, FODER-, FOLK-, FRÖ-, FÅR-, GODS-, GRÄS-, GRÄSHOPPS-, HUVUD-, HÄST-, HÖ-, JORD-, KORN-, KREATURS-, LÄRK-, MARK-, MASK-, MELLAN-, MYNT-, MÄNNISKO-, OGRÄS-, OLJEVÄXT-, ORD-, ORM-, OST-, PAPP-, PAPPERS-, REGAL-, RIM-, ROTFRUKTS-, ROV-, RÅG-, RÄDIS-, RÄTTIKS-, SALT-, SEDEL-, SIDEN-, SILL-, SILVER-, SKINN-, SKOGS-, SKORPION-, SKOVEL-, SOCKER-, SPANNMÅLS-, STJÄRN-, STÅL-, SVIN-, SÅD-, SÄDES-, TRÄ-, TRÄD-, UNDER-, VAPEN-, VARU-, VATTEN-, VÄV-, VÄXT-, ÖRT-SLAG m. fl. — särsk.
a) i grundform, följt av (uttr. vars huvudord är) ett sbst. (l. substantiviskt ord) som icke föregås av prep. o. som anger det varav sorten l. arten l. kategorien består; numera vanl. ersatt av den under b l. den under 2 nämnda konstruktionen. (Lat.) Triticum .. (sv.) hwete, och är mongahanda slaagh hwete. VarRerV 42 (1538). Jagh hafwer et Slagh Silfuer Mynt, thet jagh intet känner. Stiernhielm Arch. F 3 b (1644). Åtskillige slag grönt. PH 6: 4209 (1756). Et slag helt små täkte och med många färgor målade sampaner. Brelin Resa 18 (1758). I stadens (dvs. San Franciscos) marknad finner man elgar, flera slag rådjur och hjortar, änder och vildgäss. Skogman Eug. 1: 241 (1854). Tänk aldrig på grefve Lillie. .. Aldrig blir jag hustru åt en man, som anser sig vara af ett bättre slag menniska än jag sjelf. De Geer Lillie 26 (1880); jfr j.
b) i grundform, följt av (uttr. vars huvudord är) ett sbst. (l. substantiviskt ord) som föregås av prep. av o. som anger det varav sorten l. arten l. kategorien består; jfr a, 2 a—c. (Pesten) warder aff alle Scribenter, gamble och nye, för ett slagh aff Febris räknadt. Berchelt PestOrs. A 7 a (1589). Alla slag af våldsam stympning (betraktades enl. en efter de äldsta lagbestämmelsernas tid skärpt uppfattning) såsom edsörebrott. Nordström Samh. 2: 265 (1840). Det fanns .. mycket att samla på .., i synnerhet olika slag av spik. Ruin SjunknH 9 (1956).
c) (numera bl. tillf.) om kön (se KÖN, sbst. 3). (Sv.) Slaag (lat.) sexus. Schroderus Dict. 67 (c. 1635). Det kortaste tycks väl vara, att af föräldrarne, om denna person (dvs. Tintomara) har sådana i lifvet, få veta af hvad slag personen är. Almqvist DrJ 82 (1834). (Frun:) Karlarna äro sig alla lika. Drillén. Inte så alldeles, fru Hummer. Det finns många slags menniskor — — Frun. Åh, slagen äro väl blott två, skulle jag tro. Drillén. Visserligen. Frun. Och skall man gifta sig, så måste man ha’ sig en af det der manliga slaget. Säfström FlickSöder 15 (1849); jfr 2 a α γ’.
d) (†) genus (se d. o. 1). Namn böjas genom ändefall (casus), i deras slag (genus) och tal (numerus). Ljungberg SvSpr. 34 (1756).
e) (†) om var o. en av de huvudavdelningar vari verbparadigmet förr (på olika sätt hos olika författare) indelades (t. ex. former med aktiv, passiv, intransitiv l. deponentiell anv.); numera närmast ersatt av: huvudform (se d. o. 2 b β); jfr GENUS 2. Et Ords (dvs. verbs) böjelse (Conjugatio) sker uti slag, sätt, tid och person (per genera, modos, tempora & personas). Ljungberg SvSpr. 107 (1756). Genus (slaget) är fyrfalldigt: Activum (eller Transitivum), Passivum, Neutrum (eller Intransitivum), och Deponens. Lindfors Bröder 32 (1806).
f) (†) genus (se d. o. 3), släkte (särsk. om djur- l. växtsläkte); förr äv. i uttr. allgement slag, = GENUS 3. När twå eller flere ting .. icke allenast äro af samma allgemena slag, vtan ock af samma art, så är then innerliga likheten ännu större. Rydelius Förn. 274 (1722, 1737). Hwart och et utaf .. (naturens) Riken indelas .. uti sina .. Claszer, hwar Clasz uti sina Ordningar, hwar Ordning uti sina Slag eller Slägten, och ändtligen hwart Slag uti sina Arter. Regnér Begr. 175 (1780). Man torde allaredan .. med någorlunda säkerhet kunna bestämma maskarne til slag samt arter. VetAH 1785, s. 180. Växterna .. beskrifvas först till genus (slag). EconA 1808, jan. s. 127. Boström 1: 155 (c. 1830).
g) (numera icke i fackspr.) species, art (se d. o. 8 a α, d); jfr h. Tu skalt läta komma in j Arken allahanda diwr .. . Aff foghlana effter theras slagh, aff fänadhenom effter sitt slagh, och aff allahanda kräkande diwr på iordenne, effter theras slagh. 1Mos. 6: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: efter deras arter). Ibland de åtskilliga örtslägten, som naturen tyckes hafva inskränkt innom den södra delen af Africa, är Albuca ett som länge i våra Botaniska verk varit ganska fattigt på slag. VetAH 1784, s. 289. Ännu gifvas ett slags notioner, som uppkomma genom abstraction, och som förse själen med ganska vigtiga ämnen att utöfva sina krafter. Desse äro hvad vi kalle begreppen om slägte (genre) och slag (espèce). De Rogier Euler 2: 98 (1787); jfr 2 a α δ’. Ungmön har plockat blomster ”nio slag” / Och på dem hon sedan legat. Hedenstierna Kaleid. 18 (1884). — jfr ÖRT-SLAG.
h) i fråga om jord- l. bergarter; dels [eg. specialanv. av g]: species, art (se d. o. 8 a β), dels (o. utom i den under slutet nämnda anv. numera nästan bl.) allmännare: sort. Sp(ecies) Qwarnsten .. . Det är ingen twifwel at ju detta slaget fins flerestädes i stora sandmoar om man sökte effter honom. Linné Stenr. 20 (c. 1747). Bördig jord .. alstras .. (bl. a.) av kalkiga sediment (fylliter) och s. k. grönskiffrar. Bergarter av de slagen ger upphov till de enda större områden av äldre eller yngre urberg, där (osv.). Selander LevLandsk. 16 (1955). — särsk. ss. senare led i ssgr (särsk. sådana som utgör benämningar på bergarter); jfr BLEK-, BLÖT-, HORN-, JORD-, LEVER-, MÄRGEL-, RÖD-, SEG-, SKINN-, STEN-, STJÄRN-, STÅL-, SÅD-, SÄDES-SLAG.
i) i fråga om konst l. litteratur: genre (se d. o. 2), konstart l. diktart o. d.; utom ss. senare led i ssgn DIKT-SLAG numera bl. tillf. Kellgren (SVS) 5: 254 (1793). Konsten är alltid densamma och kan efter gifna och säkra grunder bedömmas; intrycket och effekten bero af särskilta lynnen, ofta af sjelfva slaget. Rosenstein 1: 341 (1809); jfr LYNNE 1 b δ. (Fru Lenngren) lät .. (i Stockholmsposten) anonymt införa stycken, som .. intogo genom slagets nyhet. Dens. 2: 125 (1819). (Skådespelaren) Toubelle i det löjliga slaget, i hvilket han var oöfverträfflig, beredde åskådarne en högtid af skratt. Crusenstolpe Tess. 3: 108 (1847). — jfr KONST-, SKALDE-SLAG.
j) i fråga om person l. djur med tanke på härstamning l. nedärvda egenskaper; numera bl. dels (utom ss. senare led i ssgr bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) om folkslag (se d. o. 1) l. familj som person tillhör, dels om (under)ras o. d. som husdjur tillhör; förr äv. dels i uttr. av mindre slag, av lägre börd, dels (i utvidgad anv.) i uttr. få slag efter (visst husdjur), få avkomma av (visst husdjur). Thet synes ganska sälsynt, at någre Christne .. sökia Judarnas .. Bijstånd .., ther doch thetta förbannade Slaget hatar alle Christne fast wärre än itt Förgifft. Schroderus Os. 2: 64 (1635). Wi ära båda af gåt slag, som inte har fatas barn. Alt så få wi både wäl barn nog, om gudh hiälper oss til saman. Horn Beskr. 106 (c. 1657). Om och een Edel Möö (dvs. adelsdam), en ährlig man haar fådt, / Af lijtet mindre slag, först han kan henne födha (osv.). CupVen. A 6 b (1669). (Sv.) Få slag efter ett sto, (lat.) feturam ab equa accipere. Ihre (1769). All Boskapen (på godset Gåsevadholm) är af Hollänskt slag ..; men slaget sades hafva sig något försämradt. Barchæus LandthHall. 29 (1773). Gossen strök håret till baka med ena handen ock hälsade. Morn såg på honom, kände igen slaget (dvs. såg att han var finne) ock (osv.). Landsm. 1: 251 (1879). Om en stam sprides, så att alla eller flertalet djur inom ett större område präglas av dess egenskaper, uppstår en underras, ett slag eller en typ. LmUppslB 50 (1923). — jfr FOLK-, FÅR-, HÄST-, MÄNNISKO-SLAG. — särsk. i uttr. brås l. brå på slaget, brås på sin släkt l. visa tecken på sin härstamning. Lind (1749: brår). Heinrich (1814: brås).
k) i fråga om handelsvara o. d.: sort l. kvalitet (se d. o. 1 c). Wijn aff besta slaghet. LPetri ChrPina g 8 a (1572). Hwitbetsfrö af yppersta slag. Arrhenius OdlSockerb. 42 (1869). Russin af bästa slag. Cannelin (1904). — särsk. i uttr. första slag(et), förstnämnda l. högsta kvalitet(en); ngn gg äv. i utvidgad anv., i fråga om person, i sådana uttr. som en lögnare av första slag, en stor lögnare. Så snart Ullen är wäl torr, inpackas hon i Säckar, som märkas utan på, med P. för prima sort, S. för secunda, och T. för tertia sort. Eller ock, första slaget, med No 1 (osv.). PH 5: 3115 (1751). Han är en lögnare av första slag. Auerbach (1913). Harlock (1944).
l) i förb. för slag (i sht förr äv. sammanskrivet); särsk. (vard.) med mer l. mindre förbleknad bet., i sådana uttr. som vad är han för slag?, vilken sorts människa är han?, vad har han för yrke l. samhällsställning?, vad är han (för något)?, vad gör han för slag?, vad gör han (för något)?, vad för slag?, vad (för något)?, särsk. ss. uttryck för förvåning l. förargelse: vad betyder detta?, vad vill detta säga?, vad nu?; jfr 2 d α. Hwad några vthi thenna Centurien (dvs. på 500-talet) hafwa warit för slagh, tyckes migh icke onyttigt wara här at förtälja. Schroderus Os. 2: 32 (1635). Nej säg, men hwad förslag had tu / I Breslau til at gjöra. Odel Sincl. 245 (1739; Hörnstr. uppl.). Det giör mig lika mycket hwad du har warit eller är förslag. Modée Dår. 39 (1741). Hvad gör du der för slag? Leopold 1: 463 (1814). Men, kors i Jesu namn, Johan, hwad har händt för slag? .. Du ser så wild och morsk ut. Almqvist Grimst. 11 (1839). Hvad är det för slag att kalla Svenska Tidningen ”dumdristig”. Hellberg Samtida 6: 91 (1871; angivet ss. yttrat 1854). ”Vad för slag?” utropade en av (svanorna). ”Ämnar vildgässen skaffa sig vita fjädrar?” Lagerlöf Holg. 2: 174 (1907).
m) (numera i sht i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) med mer l. mindre förbleknad bet. (jfr l), i sådana uttr. som samma slag som ngt, (något) likvärdigt med ngt, (ett) sådant l. tocket där slag, sådant, vara bra slag, vara (något) bra; äv. (stundom övergående i 3 a) i uttr. annat slag, (något) annat. Lustigh, iagh hade til Dantzar behagh / Fordom, ock kunde käckt sådana slagh. Arvidi 157 (1651). Jag anser et uplyst wett för alt det samma i et handtvärk som i en Riks-styrelse: en ädel tanka, genom konstig pensel uttydd, för samma slag som en wacker inrättning. Dalin Hist. III. 1: Föret. 4 (1761). Någon bland oss skulle ha burit sig åt på det sättet! Då hade man fått se på annat slag! Crusenstolpe CJ 1: 367 (1845). Från denna stund skall det bli annat slag / Utaf. CVAStrandberg 2: 336 (1865). Angår det er, religionskättare, om att gå till skrift och tocke där slag också? Högberg Vred. 2: 207 (1906). ”Det där (dvs. en predikan) var bra slag”, tyckte Magnus. Därs. 211.
2) [eg. specialanv. av 1] i gen. (sg. l. pl.) obest., ss. beteckning för sort l. art l. kategori, i vissa anv.
a) följt av (uttr. vars huvudord är) ett sbst. i obest. form (l. ett substantiviskt ord) som icke föregås av prep. o. som anger det varav sorten l. arten l. kategorien består; ofta liktydigt med den under 1 b nämnda konstruktionen; jfr b, c, 1 a.
α) föregånget av obest. artikel l. grundtal (se d. o. 1) l. pron. (jfr β) l. pronominellt uttr. l. av (pronominellt) adj. angivande mängd l. totalitet l. olikhet l. särställning (t. ex. olika, särskild). Ett annat slags människor. Ett särskilt l. visst slags ormar. (Lat.) Genus pecuniarum, (sv.) Mongahanda slags penningar. VarRerV 4 6 b (1579). Desse slagz drycker skall tu beställa: / Malvasir, Alecant och Muscotella. Asteropherus 17 (1609). Thesse (dvs. unga bondsöner o. vissa hantverkare) ähre the tu slaghs men som Jagh för nyttigest ansihr til krigs men at wellia. Gustaf II Adolf 40 (c. 1620). Vthi een Skogh äre många och åthskillige (dvs. olika) slags Trää. Arvidi 16 (1651). Wachta digh för dhet slags Kattor, som framman sleekia och klösa baak. Grubb 842 (1665). (Kopparstoden) skall wara af een trullkarl upsatt att befrija staden (Konstantinopel) ifrån ett särdeles (dvs. särskilt) slagz förgiftiga ormar. KKD 5: 60 (1709). Det kan ibland finnas något hos djur, som gör, att man undrar vad de äro för slags varelser. Lagerlöf Holg. 1: 134 (1906). — särsk.
α’) föregånget av bestämning som i fråga om genus anslutit sig till det följande substantivet; jfr β’—ζ’, β slutet, b slutet, d β β’. (En viss söderhavsös) Inbyggiare skola wara smått Folck som föda sigh medh en särdeles (dvs. särskild) slagz Gethe Miölck (m. m.). OSPT 1687, nr 5, s. 5. Denna slags korf (dvs. korv av svinlungor) kan brukas uti kål och ärter. Warg 454 (1755). Hon emottog oss med den slags vänlighet, som man annars vanligen visar en redan gammal vän. Berzelius Res. 306 (1819). Vilken slags ost vill du ha? Östergren (1941).
β’) i uttr. allt slags (ngn gg sammanskrivet), varje slag (i bet. 1 b) av, alla slags, alla slag (i bet. 1 b) av; äv. (dels att uppfatta ss. pl., dels, o. numera bl., motsv. α’) i uttr. all slags (äv. sammanskrivet), allt l. alla slags; jfr ALL II a ε. All slags Wijn ok Öhl. Lucidor (SVS) 220 (1672). De feta Menstrua äro olljer .. . De lösa allslags feta saker, som af syran och jordachtighet äro sammangrodde. Hiärne Förb. 19 (1706). Grollen gick .. i slapp, i traf och i all slags gång. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Sällan har någon Konung warit så lika upmärksam i alla slags omständigheter, mindre och större (som G. I). Dens. Hist. III. 1: 249 (1761). (Fisken) leker (i Amerika) vid stränderna i så stora skockar, att den kan tagas utan allt slags fiskredskap. NJurnalist. 1: 131 (1807). Alltslags fröjd. Palmblad Fornk. 1: 548 (1844). (Invånarna på Tahiti) voro hemfallna åt allslags liderlighet. Westermarck Äkt. 60 (1893). SvHandordb. (1966).
γ’) i uttr. många slags (förr äv. sammanskrivet), förr äv. (möjl. äv. motsv. α’) mång slags (äv. sammanskrivet), många slag (i bet. 1 b) av, mångahanda. (Om man läser de gamla medicinska författarna) Tå finner man mångeslagz bruk (av gåsen) / Til Läfwer, Lungen och Galla, / Doch mäst til Magen fram för alla. Sigfridi K 4 a (1619). Mångslagz Bakelsze, det alt nu långt wore beskrifwa. BröllBesv. 202 (c. 1660; uppl. 1970; i flera hskr.: Mång slagz). Ett med mångaslags Blomster och Fruchter vpfylt Horn. Rüdling Suppl. 521 (1740). Det finns många slags människor. Harlock (1944).
δ’) i förb. ett, äv. (motsv. α’) en slags, ett l. samma slag (i bet. 1 b) av; äv. med förbleknad innebörd, betecknande att ngn l. ngt i viss mån tillhör en grupp (men icke den normala typen inom gruppen), dels i sådana uttr. som ett, äv. en slags lärd, om person som i viss mån l. på sätt o. vis är en lärd, ett, äv. en slags honnör, om ngt som i viss mån l. på sätt o. vis är en honnör (t. ex. en honnörliknande hälsning), dels (i fråga om ngt abstr.) i sådana uttr. som ett, äv. en slags uppmärksamhet, en viss l. någon uppmärksamhet; jfr ε’. När begge dheres wthschorne schriffter .. lades fram, haffue the icke welet skuthe tilhope wdi schiörden, såsom i sielffue schrifften står förmältt, att then ene schulle aff then andre schrifft ware wthschoren: Haffuer och icke heller både warit Ett slagz papiir. UpplDomb. 3: 128 (1582). Een slaghz Triakelse (dvs. teriak), kalles Diatessaron. Berchelt PestOrs. F 7 a (1589). De fleste af dessa .. (medeltida svenska) Rimproducter (äro) icke inhemska, utan en slags öfversättningar. Hammarsköld SvVitt. 1: 27 (1818). Förlorar du en slags vän i dag, i morgon middag har du en annan lika förträfflig. Almqvist DrJ 3 (1834). Jag ber min hulda Friherrinna att med ett slags uppmärksamhet titta på denna dagens nummer (i serien brev), N:o 3,000!! CGvBrinkman (1842) hos Wrangel MvSchwerin 291. Prästen gjorde ett slags honnör. Johnson Här 10 (1935). (Sv.) Ett slags lärd (eng.) bit of a scholar. Harlock (1944).
ε’) i förb. något, äv. (motsv. α’) någon slags, något slag (i bet. 1 b) av; äv. med förbleknad innebörd, särsk. dels liktydigt med: ett slags (med förbleknad innebörd; se δ’), dels (i nekande l. frågande l. villkorlig sats l. i sats med inskränkande bestämning) i sådana uttr. som (icke o. d.) något, äv. någon slags idé, (icke osv.) någon som helst idé (jfr ζ’). (Till den andra middagen vid ett bröllop serveras i Stöde ss. första rätt) stekt strömming med någon slags mera fisk. NorrlS 1—6: 77 (c. 1770). Man kan icke fästa någon slags uppmärksamhet vid hvad en sådan menniska yttrar. Kullberg Portf. 144 (1837). (Sv.) utan något slags idé: (fr.) sans aucune ell. la moindre idée. Schulthess (1885). (Sv.) Han är något slags agent (t.) er ist so eine Art von Agent. Auerbach (1913). Även borde frågan om något slags vigning, eller solennare auktorisation (av lekmän med vissa uppgifter inom kyrkan), övervägas. Brilioth HerdabrÄrkest. 163 (1950).
ζ’) i förb. intet, äv. (motsv. α’) ingen slags, intet slag (i bet. 1 b) av; äv. med förbleknad innebörd, i sådana uttr. som intet, äv. ingen slags mat, ingen som helst mat, ingen mat alls (jfr ε’). (Stenstilen) har hos oss .. lupit af i sådant sjelfsvåld .., at mången tror ingen slags Skrift vara, som icke kan emottaga Stenstyl. Sahlstedt CritSaml. 481 (1765). Ingen slags ära gafs, som .. (G. III) icke ville hafva till sin och Sveriges. Rosenstein 1: 290 (1796). (Sv.) Intet slags mat: (fr.) pas la moindre chose à manger. Schulthess (1885). (Sv.) Intet slags besvär (t.) keinerlei Mühe. Klint (1906).
β) föregånget av sådana uttr. som den där l. av adj. med annan innebörd än de under α nämnda (i pl. äv. liktydigt med sg.); numera vanl. ersatt av den under 1 b nämnda konstruktionen l. av konstruktion med sbst. åtföljt av bestämning av typen av det där slaget resp. av (så l. så beskaffat) slag (i bet. 1). Arvidi 32 (1651). Lermurar äro de sämsta slags stängsel, som här (dvs. i Smyrna) brukas. Hasselquist Resa 30 (1750). Spinett. (dvs.) Et gammalt slags klaver, nu mera ganska sällsynt. Envallsson 298 (1802). Geijer hade .. anslagit en ursprunglig ton .. . Man skulle kunna karakterisera detta geijerska slags vitterhet med de ord, hvarmed han sjelf uti sitt herrliga poem: ”Manhem” beskrifvit den gamla tidens odalman. Sturzen-Becker SvSkönl. 75 (1845). Faster Christina är ibland de der slags menniskor, som gå helt och hållet upp i sina aldra närmaste. Koch Statsm. 2: 6 (1895). — särsk. föregånget av bestämning som i fråga om genus anslutit sig till det följande substantivet; jfr α α’—ζ’, b slutet, d β β’. Att der ofvan skall finnas en bättre slags verld — / För de bättre — det kan jag förstå. Wennerberg 1: 113 (1881). Ur vågorna .. växer det (på en gravyr) upp en härlig kvinnogestalt — en ny slags Venus. NordT 1896, s. 489.
b) (numera mindre br.) följt av ett sbst. i best. form utan föregående prep., angivande det varav sorten l. arten l. kategorien består, = a. En Prober-Mästare skal hafua tre kippor .. af .. Stryk-nålar .. . Medh thet förste slags Nålarne strykes Vngerske, och andre godhe Gull, som hafue litet af Koppar. Stiernhielm Arch. 7 (1644). Huru de Lärda plåga sig med desza slagz Folcken, som de Gamla beskrifwa, sees af Cælio Rhodig och andra. Rudbeck Atl. 3: 585 (1698). Hå, hå, sade Gubben (till hästtjuven), äst du af det slags folket? Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Östergren (1941). — särsk. föregånget av bestämning som i fråga om genus anslutit sig till det följande substantivet; jfr a α α’—ζ’, β slutet, d β β’. Den tridie slagz Natten. Rudbeck Atl. 3: 223 (1698). När iag allenast får skilja mig wid några disputationer, för hwilka iag åtagit mig præsidium, skal äfwen denna slags exercicen hos mig stadna. Lagerbring Skr. 114 (1753).
c) (†) följt av sbst. föregånget av prep. av, angivande det varav sorten l. arten l. kategorien består, = 1 b. Serdels (dvs. särskilt) slagz af mynt. Österling Ter. 2: 85 (1700).
d) [jfr motsv. anv. i d.] utan följande ord angivande det varav sorten l. arten l. kategorien består, = 1; särsk. i uttr. vara så l. så många slags, vara av så l. så många slag (i bet. 1), vara av så l. så beskaffat slags, vara av så l. så beskaffat slag (i bet. 1); numera företrädesvis dels i samordning med konstruktion enl. a α, dels i α o. β β’. Terra Cimolia är tweggehanda slags: Then Eena hwijt: Then Andra brunachtig. Forsius Min. 11 (c. 1613). Mäst alla oskälighe Creatur the hafwa then inplantade arten, at the sigh widh en slaghs Spijs hålla, och andre slaghs skyy och förachta. Palmchron SundhSp. 76 (1642); jfr a α δ’. Om Westra härads-bon heter det gerna skämtvis, att ”folk äro tre slags, manfolk, qvinnfolk och Westra-häradsboar”. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 76 (1863). Det (dvs. ett sanatorium) skall visst vara något av finare slags och äges visst av fint folk. Fröding ESkr. 2: 210 (1895). Nu träd av ebenholts och andra slags / skeno i solen, skarpt som efter regn. Österling Fränd. 2: 51 (1916). — särsk.
α) i uttr. vad för slags, vad för sort?, vilket slag (i bet. 1)?, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard.) med mer l. mindre förbleknad bet.: vad för slag (i bet. 1 l); äv. (numera bl. i vissa trakter, vard.) i sådana uttr. som vad är han för slags?, vad är han för slag (i bet. 1 l)? Hvad för slags? (dvs.) hvilket slag? hvilken art, sort? äfv. (fam.) hvad! huru? hvaba? Dalin (1854). ”Hon ser trevlig ut flickan”, sade Vogt, då Kergoël gått, ”va är hon för slags?” Cederschiöld Kerg. 9 (1917). Det var en stor, grå fågel; jag vet inte vad det var för slags. Lundkvist FlodHav. 56 (1934).
β) föregånget av en form av pron. den l. pron. denne.
α’) (†) följt av relativsats, i uttr. av det l. detta slags som (osv.), av det resp. detta slag (i bet. 1) som (osv.). Det är en sanning, att .. (den danske författaren Carsten Hauchs) genialitet icke alltid är af det slags, som lätt blir populär. Sturzen-Becker HinsidSund. 2: 219 (1846). En vältalighet af detta slags, som går från hjertats innersta grund och utgör känslans sanna poesi. Dens. i NordLitTid. 1846, sp. 238. Dens. i SkandGazette 1861—62, sp. 324.
β’) (numera bl. i vissa trakter, vard.) i uttr. det l. [jfr a α α’—ζ’, β slutet, b slutet] den slags, sådant där; äv. i sådana uttr. som ligister och den slags, ligister o. den sortens folk, ligister o. sådana. KomKal. 1848, s. 67. (I kajutan) låg Huish på knä framför en låda champagne, som han höll på att bryta upp. ”Låt bli det där!” utropade kaptenen. ”Nu är det slut med den slags. Här blir inte mer fylleri på skutan efter detta.” Cavallin Stevenson o. Osbourne 113 (1898). Vi har alltför länge huttlat med ligister och den slags. Nu får det vara nog! Ahlgren ObehaglStyck. 84 (1944).
3) sätt l. vis o. d.; numera bl. i a. Schultze Ordb. 4483 (c. 1755). (Sv.) Slag .. (t.) die Art und Weise (fr.) maniere, façon. Dähnert (1784). — jfr ORD-, RÄKNE-SLAG. — särsk.
a) (vard.) i uttr. annat slag, på annat sätt, annorlunda (särsk. pregnant: på bättre sätt, bättre upp); äv.: tvärtom; jfr 1 m. Annat slag då jag var Flicka. Lenngren (SVS) 1: 13 (1775). Det var annat slag, (dvs.) bättre upp. Dalin (1854). ”Ja inte för han är så noga på titeln, inte”, ansåg kyrkvärden. ”Annat slag, en mycket gemen och beskedlig herre på allt vis!” Högberg Baggböl. 1: 71 (1911). Östergren (1941).
b) [jfr ä. t. auf diesen schlag] (†) i uttr. på det l. detta slag(et), på det sättet resp. detta sätt; äv. i uttr. föra sina ord l. gå på det slag(et) (att osv.), säga att det förhåller sig så (att osv.) resp. gå på den linjen (att osv.). RP 4: 162 (1634). R. Cantzleren projecterade, om man icke skulle förnimma hoos Linnar Torstensson, om (osv.) .. . På det slaget befalltes att stellas ett bref till General Linnar Torstensson. Därs. 9: 300 (1642). (I den omtvistade frågan om huruvida konungen kan ge grevarna domsrätt inom sina grevskap) måste wij (dvs. adeln) gå på det slagh, att det är ett regale, som kommer af Konungen. RARP V. 2: 147 (1655). Der dhet lofl. Ridderskapet så godt funne, wille Directorerne giöra sin högsta flit at Bygningen på thetta slaget skall blifwa fortsat och thet stoore huset .. bracht undher taak. Därs. 344. (Borgmästaren i Sthm) förde sin ord på det slaget, att .. Borgerskapet seglade med the andre Ständerne .. uthi itt skeep efter then allmänne hampnen, som är Konungens tienst och fädernesslandssens conservation. Därs. 6: 52 (1657).
c) (†) i uttr. på samma slag(et) som, på samma sätt som; särsk. i uttr. vara på samma slag som ngt förmäler, överensstämma med vad ngt förmäler, gå på samma slaget som ngt, överensstämma med ngt. Inkom Hofmarskalken Her Thure Sparre, och taltes medh honom på samme slagh som befalltes skrifvas till H. K. M:tt. RP 9: 353 (1642). (Upplästes) Her Erick Gyllenstiernas bref, gåendes på samme slaget som Rix-Cantzlerens mening. Därs. 486. Och vore deras skäl på samme slagh som deras skriftl. inlago förmähler. Därs. 12: 359 (1648).
d) (†) i uttr. finna ett slag uti ngt, komma till enighet i ngt, bli överens om ngt; jfr SLAG, sbst.1 1 j δ. R. Cantzlern: Kunne wij finna ett slagh här uthi (dvs. i tvistefrågan om grevarna skola ha domsrätt l. icke), och lämbna det sedan till Kongl. M:tt. RARP V. 2: 144 (1655).

 

Spalt S 6328 band 27, 1976

Webbansvarig