Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLACK slak4, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. slack; jfr nor. slack; sannol. dels inhemskt utvecklad sekundär form av SLAK, adj., utlöst ur former o. ord med vokalförkortning framför konsonantgrupp (jfr sv. dial. slackt, n. sg. av SLAK, adj., o. slackna, slakna), dels (åtm. i bet. 1 ss. sjöt., 2, 3 o. 5) av eng. slack (av feng. slæc, se SLAK, adj.), dels möjl. äv. av lt. slack (av mlt. slak, se SLAK, adj.); jfr äv. t. dial. schlack o. (det från nor. l. eng. lånade) d. slak. — Jfr SLACK, sbst., SLACKA, SLACKNA]
1) som saknar spänning l. stramhet, ospänd, slak, slapp, lös (se d. o. 20 (b)); i sht o. numera bl. (i sht sjöt.) i fråga om lina l. tåg l. kätting l. rem l. segel o. d. (jfr SLABB, adj.). Emot Hösten, wisnar .. (hennes födelsemärke) aldeles bort, är bleekt, fledrut, slackt och blött som en Kluut. Hoorn Jordg. 1: 79 (1697). Är fartyget slackt förtöjdt (o. påeldningen för hård), kan man lätt nog rycka loss pollarne och till och med förorsaka haverier på närliggande fartyg. Frykholm Ångm. 297 (1881). Ramsten o. Stenfelt 282 (1917; om rem). Weinberg Sjömansk. 35 (1954; om vajer).
2) i sht sjöt. som icke ligger tätt an mot sin(a) anliggningspunkt(er), lös (se d. o. 19); äv.: som icke hålles i ett fast grepp (jfr LÖS 21). Vefven var slack på axeln. Skottsberg Båtf. 355 (1909). Vi dreja skutan bi (för orkanen) .. men håll ej ratten slack! Viksten HårdM 11 (1926).
3) (i fackspr., i sht sjöt.) om tidvatten: som befinner sig mitt emellan ebb o. flod l. vice versa, som icke strömmar i någondera riktningen; jfr SLACK-VATTEN. NF (1890). Ramsten o. Stenfelt (1917).
4) (tillf.) om barlasttank: icke helt fylld (varför dess innehåll vid rörelse kan förflytta sig o. dess uppgift motverkas). GHT 1955, nr 15, s. 11.
5) [jfr motsv. anv. i nor.] (numera mindre br.) om is: icke fast l. kompakt l. tät l. sammanhängande. Antarctic 2: 187 (1904).
Ssgr: (1) SLACK-DUK. [jfr eng. slack cloth] sjöt. om den del av segelduken som vid likning av ett segel fästes i tirarna på liken (för att förhindra att seglet slites sönder vid sträckning). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1) -SIDA. (†) om sidodel av veka livet hos människa; jfr slaksida. VDAkt. 1690, nr 238. —
(3) -VATTEN. [av eng. slack water] sjöt. om tidvatten som vid övergång från ebb till flod l. omvänt är slackt l. om förhållandet att tidvattnet vid sådan övergång är slackt, stillvatten. Ekelöf Skeppsm. 203 (1881).

 

Spalt S 6246 band 27, 1976

Webbansvarig